Idag börjar jag dagen med en "Jagärbittervärdelösskitförbannataströttpåminsjukdomsomgörmigtillendåligmamma"-blogg!
Jag var så glad över min nyvunna energi jag fick av B12. Kanske lite FÖR glad för jag har ju ingen inbyggd handbroms (vilket jag nämt ca 100 ggr förut).
Den senaste tiden har jag under dom veckor Jonas jobbar morgon försovit mig inte mindre än 4 ggr tror jag. Detta TROTS att jag ställer flera larm OCH går och lägger mig i tid.
Idag var det dags IGEN. Vaknade komatrött kl HALV TIO! Barnen spelade WII!!!
Ringde skolan (igen) och fick förklara läget med min ME och fibrotrötthet men jag förstår att det måste vara svårt att förstå något som inte direkt syns.
Deras tålamod börjar ta slut...jag förstår dom, för mitt tog slut för länge sen. Fy fan vad jag känner mig värdelös, förnedrad, oförmögen som mamma, stressad, ledsen och gud vet vad.
Jag åkte och köpte en väckarklocka till min dotter nu. Hon ska inte straffas för att jag är sjuk. Jag känner mig dum på riktigt. Och nu, när båda barnen är lämnade och jag har satt mig ner, kommer tröttheten tillbaka, ni kan inte förstå vilken typ av trötthet det är, ni tänker typ gäspa och vilja sova. Jag pratar om en trötthet som gör att om jag inte kryper ner inom det närmsta, ja då kommer kroppen se till att jag tar mig vila, vare sig jag vill eller inte.
Och med det sagt så drar jag åter täcket över huvudet, gråter en skvätt och sover tills Zanna kommer hem igen.
Jag hatar det här, jag blir så deprimerad och ledsen av det här...jag vill ju så gärna orka mer, klara mer och inte minst utan problem kunna greja med mina fina barn.
Livet är orättvist.
Hoppas din ork kommer tillbaka!!
SvaraRaderaKram
Men älskade gumman!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRadera*kramar om hårt och länge*
Vad jag önskar att jag kunde göra något för att hjälpa dig. kramar, Mia.
SvaraRaderaEllen... du vet innerst inne att trots att så mycket känns nattsvart så ofta, låt det inte ta över. Jag vet att man ibland får mer än sin beskärda del av orättvisa och ovett men så länge situationen är som den är måste du i första hand se till att du inte är en av dem som sparkar på dig, det tar xtra på krafterna i onödan att vara arg och ledsen på sig själv i en situation du inte kan lösa ändå... Ta hand om dig och ta inte på dig mer skuld än du förtjänar... ingen annan är perfekt så... gör du bara så gott du kan i situationen så känn att det är gott nog! Andra dömer oavsett hur bra du gör saker så varför reflektera över andras åsikter? Det blir bättre... även om det känns som en evighet bort!
SvaraRaderaVad jobbigt. Jag kan inte förstå hur trött du känner dig, men jag har jobbat med barn med ME och vet att det inte är någon dans på rosor. Som tur är så verkar ju forskningen verkligen gå frammåt nu, det handlar nog om att ME nu erkänns som en sjukdom. Tror många såg på folk med ME som "lata" förr. Att det bara var att rycka upp sig. Jag har en kollega vars vuxna dotter gick igenom en ny behandlig här i Norge. Den var väldigt bra för henne. Känner också till dem som åker till Belgien för behandling då de tydligen ska vara långt framme på området. Men jag antar och hoppas att du får bra behandling och uppföljning där du går nu. Kram
SvaraRaderaEn sak i taget, det är OK!!!
SvaraRaderaVännen min, livet ÄR orättvist. Du har all rätt att känna som du gör. Tyvärr rår man inte över vissa saker, och tyvärr verkar vissa drabbas värre än andra.
SvaraRaderaSkickar så många styrkekramar jag bara kan och hoppas att det åtminsone kan kännas LITE skönt att veta att någon tänker lite extra på dig just nu...