Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

tisdag 11 oktober 2011

Du sänker min puls.

Du kom in till mig och vann mitt hjärta, sänkte min puls och gav mig ro.
Men nu är det dags för mig att låta dig vila, från magen som bråkar och ögon som såsar.

Mammas lilla Sally <3

måndag 10 oktober 2011

För dig.

Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig 


Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig







Lars Winnerbäck. 


När man verkligen älskar någon är det nog så här....om man nu kan beskriva det i ord alls.



söndag 9 oktober 2011

"När jag tror jag vet, går jag bet..."

Det har vart en ovanligt tung helg på många plan.
Zanna började visserligen hos en ny avlastningsfamilj och det var väl det enda som var riktigt positivt.

Innan lunch hade passerat i Fredags så hade ett relativt soligt sinne förvridits till tomhet och mörker av ett endaste litet ord. Cancer.

Förbannades helvetes jävla skitsjukdom som bara kliver in i folks ovetande liv och vänder upp och ner på människors tillvaro, sätter liksom saker på sin spets. Den medför oro, ovisshet, ängslan, ångest, ilska och hjälplöshet.
Fel människa även denna gången såklart. Lämna genast Hans kropp du äckliga, förvridna och förstörande helveteskap!

Helgen har ju haft sin maka gång ändå, det måste den ju ha, men en ständig tomhet och hjälplöshet har hela tiden funnits i bakgrunden.
Träffade Emma igår hos mina föräldrar, hon fick väl höra på typ hela min ältning och process över lag, med pengar, livet, hus, ungar, diagnoser, framtidsutsikter och gud vet vad.
Som den vän hon är lyssnade hon på ett sätt jag behövde igår och jag fick tömma lite av allt som kokar i mig. Jag vill gråta, är trött, har ont och är orkeslös.

I morgon lär det väl inte bli bättre precis. Sally har vart dålig i sin mage i över en vecka, ögonen rinner och hon är tidvis ganska apatisk. Misstänker vad vetrinären kommer säga den här gången och hur ont det än gör i mig så kan jag inte vara egoist mer nu. Jag får trösta mig med att hon fått riktigt fin uppmärksamhet och massor av kärlek hos oss under den lilla tid hon vart här.

Jag orkar faktiskt inte blogga mer just nu, jag känner mig mest som en sluten mussla och orkar inte vidga dom perspektiven just nu.

Tänker på Er mina vänner, både Ni som är drabbade nu men även Emma som är en fin och mycket tolerant vän.
Ni är guld, allihop.