Knivegg i foten.

Nä jag tyckte inte att vi har nog med vårdbesök i släkten jämt, just nu eller alltid annars...så jag beslutade mig för att en köttkniv som jag skurit fläsk-kött med var en JÄTTEBRA idé att tappa med eggen rätt ner i övre stortåleden...det var ett mindre blodbad.

Jonas försökte stoppa blödning, Pontus stod bredvid och hade 2000 frågor och själv försökte jag undvika att svimma alternativt vråla rätt ut i en svordomsorgasm.

Jag la tryck på och fick det att sluta blöda och tyckte väl att det var lignt...fram tills adrenalinet la sig...PAIN!

Tog av trycket och tittade...mnja...sy kanske är bra ändå. Så in och fick komma in direkt. 2 stygn och två suturtejp senare fick jag åka hem...öm och med order att det får inte försämras...alls, eftersom leden var i riskzon.

Jahapp, en annan order var att det skulle bytas förband och ses över senast på Fredag...

Jävligt bra jobbat Ellen!

Den här veckan!

Det är lite av en kaosvecka.
Ovanligt i mitt liv va?

Hur som helst. Imorgon fyller sonen 6 år. Imorgon är också dagen som svärmor ska operera hjärnan. Operationen är lite av ett orosmoln eftersom det är just hjärnan och även om tumören är godartad så kan den ha satt sig rejält i hjärnhinnan med sina nervändar. Men hon är i Uppsala och dom är duktiga.

Vi ska inte ha kalas för sonen imorgon utan på Lördag...och för första gången ska vi fira honom utan att farmor och farfar har möjligheten att vara med...av självklara skäl såklart.

På Torsdag ska Zanna åka med Joanna på läger. Så henne ser vi inte förens Lördag kväll sen.
Jag vill gå ut på Torsdag men vi får se hur det går med svärmor, sen skulle jag önska att maken kunde bli med, fast han inte riktigt vet om han vill.
Men vi har ingen barnvakt till sonen. Får väl se om han tycker det är ok att jag går ut ändå, han brukar verkligen inte opponera sig emot det. Snarare jag som tycker det är trist.

Vidare är det redan varmt ute idag, men det skulle börja blåsa framåt dagen och ikväll skulle ett redigt åskoväder dra in.
Imorgon skulle det också regna lite men sen bli finare igen, men vad det står på smhi så ska den förbannade blåsten hänga i i flera dagar...det tycker jag är tröttsamt!

Javisst ja, dags för B12 imorgon igen med...jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag var och tog i Tisdags eller inte...snacka om förvirrad...jisses.

Hepp, dags att väcka nummer två. Zanna är iväg och har idrottsdag idag!

Goda Nyheter!

Man har nu konstaterat att svärmors tumörer är av godartad typ. Dom är 3 till antalet men bara en behöver tas bort för den sitter så den kan orsaka anfall av typen som i påskas.

Operationen innebär minimala risker och prognosen för att bli helt återställd är därmed mycket god.

Nu kan vi andas ut lite, efter operationen andas vi ut helt.

Och dagen till ära fick jag också frukost på sängen och maken har trimmat och klippt gräs medan jag sov :-)

Inte dumt alls....

Sm-guld, sm-guld, sm-guuuld!

Sandra Vargbom. Vilken makalöst underbar och alldeles underbar kvinna!
Hon är inte bara Sveriges i särklass grymmaste frisör, hon är en i särklass helt otrolig människa, inspirerande vän och hon är vacker som få. Nu kan hon lägga till en titel till, en SM-GULD-titel. Idag kickboxade hon nämligen till sig ett guld och fy fan vad stolt jag är!

Sandra: GRATTIS!

___________________________________________

Annars har dagen vart bra, vi hade några timmars paus under kvällen. Mona var här med våra kids och vi åkte in till Skövde och mötte upp Christer och Erica och käkade på Oriental i Skövde.

Gott...men mättsamt ;-)

Vidare åkte jag till boulehallen, jag skulle ju köra hem brorsan hade jag lovat men han hade åkt. Och jag hade glömt min mobil i vanlig ordning. 

Kerstin var där som tur var, hon fixade fram nummer och ringde upp honom åt mig. Nu löste det sig ändå för han hade Mölltorpsbor med sig som han kunde lifta med.

Nu är jag bra trött. Jag blir det av social stimulans. Men klockan är ju helt i ordning för att få gå och lägga sig, så det är precis vad jag tänker göra ;-)

Godnatt på Er!

Kanondag!

Ja visst fan värker kroppen och huvudet bankar. Och visst kan jag inte släppa tankarna från svärmor...MEN det är så mycket elände jag inte kan styra över just nu så jag måste säga att bortom alla saker jag inte kan påverka, så har dagen vart fin.

Jag har tappat 2.7 kg totalt. Låter lite på min stora kropp, men då ska Ni veta att jag har inte kunnat tappa ett endaste hekto pga stressen och kroppen och gud vet vad. Så jag tackar och tar emot för vart litet babysteg.

Vi kom upp sent idag men vi hyrde kärra, lånade Monas bil och körde all skit och buskar till tippen. Så underbart att få det gjort och nu är garaget tömt, buskar och häckar borta och jag kan äntligen börja städa på altanen sen. Pernilla kom förbi med "Dumma mig" och barnen är överlyckliga!

Vi åkte o käkade och sen hem och duschade innan vi for in till stan där Jonas köpte en kabellist och jag skulle titta på present till Pontus. Han ville ha en waveboard men jag var tveksam och tänkte istället köpa en skateboard och en sparkcykel.
Dock fick jag hjälp av en gullig Josse som vände mina tankar och hjälpte mig på ett mycket personligt plan. Jag är så sjukt tacksam så det finns inte. Sonen kommer jubla...han kommer att ha sin waveboard.

Vi köpte vattenflaskor inne på Sportex när jag kom på att Johannas störste grabb har fotboll imorgon och Johanna hade sagt att han inga benskydd hade. Då köpte vi med ett par sånna med och lämnade på hemvägen.

Jag drack cola till maten idag och åt en glass, jag inser nu hur sjukt kass i magen jag blir och hur illa jag mår av colan....inte värt det. Så jag återgick till vatten och ramlösa.

Det blev fredagsmys och tacos och nattning och nu på kvällen har jag tittat på The Breed som även den kom från Pernilla. Helt ok film får jag säga. Jonas somnade ;-) Han ska jobba imorgon bitti så sömn är bara bra.

Nu tänker jag natta mig själv. Jag har huvudvärk men det är colans fel det med tror jag...så den skadar mer än den smakar ser jag :-D

Godnatt gott folk!

När hjärtat svämmar över!

Pernilla kom över en stund. Med sig hade hon filmer som vi fick låna och ett paket! I paketet låg en kramgo, illrosa gosis...med skelett på!

Förälskelse! Han ska få heta Ozzy! Jag blev så himla glad! TACK!

Kallsvettningar och illamående.

Jag mådde illa när jag la mig igår. Jag mådde illa när jag vaknade i natt och jag mådde fruktansvärt illa och kallsvettades och det vattnades i munnen på mig imorse när jag skulle gå upp.

Jag fick krasst ringa kvinnoklinkiken och fråga hur jag skulle göra, dom ville inte ha in mig förståss så jag fick avboka...

Sen har jag sovit mig igenom dagen fram tills det att jag hämtade Pontus. Blev yr och illamående även där...

Sen skulle vi åka och då smällde Pontus i läppen och spräckte den...jag trodde jag skulle börja lipa...

Åkte förbi biblioteket och lämnade in böcker som var försenade. Barnen fick låna nya. Passade på att gnälla om en bok som hette Dino och Kurren. Inte alls lämplig för barn tyckte jag. Handla om ett litet barn som hette dino som hör en alkis sitta och lipa i busken vid lekplatsen. Alkisen (som sitter i en hög med uppdruckna öl och har fler öl i en kasse och han är dessutom helt rödmosig på bilden) har glömt och mata sin katt varpå Dino får hans nycklar och går upp ensam till alkisens nersunkade lya och matar katten. Där ligger sopor, ölburkar, sur mat och fimpar överallt. Helt sjukt hur man ens kommer på idén att göra en sån barnbok enligt mig.

Barnen lånade nya böcker.

Åkte in på Netto och köpte juice som jag nu har druckit ett glas av. Jag mår fortfarande illa...
Misstänker magkatarr av stress.
Jag är mentalt helt off och dränerad och vet egentligen inte hur jag ska orka stå på mina egna ben...men jag måste ju....


Älskar min fina man iaf. Inatt hade han vaknat och jag vaknade av att han låg och strök mig på kinden och kikade på mig. Jag blev varm i hela kroppen.
Självfallet är kärleken lika stor till barnen, dom är mitt allt.

Bägaren rann över...

Jag drack ett glas pepsi och åt choklad som brorsan köpte. Jag orkar inte hålla ihop mig. Det är kriser på så många olika håll så jag känner mig helt utmattad av att bara försöka tänka på i vilken ände jag ska börja.

Jonas mamma ligger kvar i Uppsala på sjukhuset där och skulle få en magnetröntgen under eftermiddagen idag. Jag anar att dom ska fastställa plats, storlek och säkraste tillvägagångssätt för operationen.
Jonas har tagit det med ganska ok reaktion tror jag. Själv är jag ju en grubblare och vänder hjärnan ut och in fast jag vet att det inte hjälper ett skit.
Jag har talat om för barnen att farmor är har en knöl i huvudet och att det finns snälla varianter och dumma likväl. Dom förstår väl inte riktigt men jag vill ändå att dom ska veta läget lite iaf.

Sen är det storebror som har sin kris och separerar och mår väl upp och ner. Man skulle ju vilja finnas närmare än vad man nu är, men läget är ju som det är.

Min egna kropp lever självfallet djävul som en reaktion på allt som händer och sker och tröttheten är obeskrivlig. Imorgon har jag tid på kvinnokliniken och nya tester på mina cellförändringar på livmodertappen ska göras...måtte dom nu vara borta annars får dom ta min livmoder helt. Det ena såret på bröstet är inte läkt heller.

Som om det inte vore nog har vi en födelsedag för Pontus i antågande och han vill ju ha barnkalas med såklart.

Efter hans födelsedag ska han på läkarkontroll och stämmer mina misstankar kommer det bli en operation på honom med. Hans testiklar verkar inte vilja ligga där dom ska...det måste självfallet åtgärdas.
Frågan är också om han behöver operera sig i näsan igen då jag tycker han låter täppt mest hela tiden.

Uppepå detta kan jag inte sluta tänka på mina vänner. En förlorade en liten Busen och är jätteledsen.
En annan har så mycket kring sig och om sig så allt jag önskar henne är lite lugn och ro och acceptans.

Bra blogg va? Gnällig kanske, men det här ÄR min verklighet utan överdrift just nu.

Vardagen med Zanna måste ju flyta på trots allt och hur mycket jag än önskade så finns det ingen pausknapp för övriga saker i livet heller, så som handling, mat, tvätt och allt som nu kan tänkas.

Hur ska man orka...det är dagens fråga.

Uppsala sjukhus!

Ja där ligger svärmor och dom har hittat en tumör i hjärnan.
Man vet inte om den är godartad eller elakartad men hur som helst måste man ju in i hjärnan och operera.

Det var ett tungt besked att få detta. Nu kan vi bara vänta och hoppas på det bästa.

"Jag ska bara"

Jag började plocka i det blivande allrummet...jag gjorde det mest för att gymhörnan ska bli klar så man slipper gå ut i skitväder som råder titt som tätt.

Jag fick rätt bra påbörjad ordning där när min saknad efter maken fick mig på andra planer. Han vill ju ha "sin hörna" och jag tänkte påbörja att göra rent skrivbordet lite, sen fick jag den ljusa idén att lite vaxduk kan vara både bra och snyggt att ha på hyllplanen så det inte läcker tattofärg överallt.
Och sen...och sen...och sen...

Behöver jag en säga att jag är inte klar än och jag är skittrött...dessutom är rummet rörigare än det bar innan. jag är hopplös.

Men det blir säkert bra så snart det är färdigt....nån dag.

Dansuppvisningen!

Zanna med håruppsättning och scensmink innan det är dags att åka!

Från sidan med!

Zannas balettgrupp, Zanna bakre raden till höger.

Zannas balettgrupp, Zanna med händerna i midjan.

Zannas showkidsgrupp. Joanna går även i denna gruppen. Zanna ses till höger.

Zanna fortfarande till höger och Joanna skymtas bakom henne.

Zanna andra från vänster. I dansen "Mamma Mia" med showkids, Tibro.

Denna underbara dansare är också Zannas lärare. Daniela Cartela.

Daniela visade ett kort nummer, här ses hon på tåspets.

Showkids Tibro tackar för sig, Joanna till vänster.

Balett 8-9 år tackar för sig, Zanna tackade med sin balettgrupp, nummer 3 från vänster. Hon tittar ner för jag kommer med en blomma precis.

Ombytt och klar för andra uppvisningen. Nere i logen under scenen på Karlsborg fästningsteater.

Talande tystnad.

Idag har det vart en något obekväm dag för min dotter. Hon har vart stum, inte öppnat munnen och pratat med varken mig eller Pontus på nästan hela dagen.

När det här inträffar tror jag alltid saker har hänt i skolan. Hon var ju glad i morse innan skolan började?
Här ligger en svårighet. Att inte kunna nå fram till mitt egna barn när jag så tydligt ser att något trycker henne.
Min älskade lilla fina tjej.
Hon kämpar så med att orka och klara av skolan och uppepå den de sociala färdigheterna som krävs för att inte bli utstött.

Jag önskar jag kunde ta henne bort från allt och bara låte henne få leva så som hon känner att hon mår bra av. Världen fungerar tyvärr inte så, verkligheten kommer komma ikapp oss.

Jag har fått dom finaste av barn. Senast idag ringde en släkting till Jonas och sa att våra barn är så fina och väluppfostrade. Och nej, jag menar inte att det alltid är så, jag menar inte att dom är felfria och perfekta, men det är inte jag heller...
Men när det gäller, när det krävs lite stil och finess och hyfs...då har jag och Jonas lyckats i vår uppfostran!
Hur? Vi är förbannat konsekventa och fyrkantiga...och vet ni, hur tråkigt det än låter så fungerar det, det ger oss alla struktur och trygghet och minimerar konflikter som är onödiga.

Jag älskar min fina familj, min make som faktiskt gör allt för att orka med både jobb och hem. Det må låta som vardag, men när man inte fungerar som alla andra, när hjärnan centrifugerar vart enda intryck utan att sålla, då är det en bragd, en energitävling och en jävla vilja som krävs. Min man har det hela.
Han kanske inte är snabbast på huset eller alltid den mest optimistiske, men han är mitt livs kärlek och vi fixar allt tillsammans.

Och så lille energiknippet Pontus, alltid så full i liv, så fin och så go och artig. Mitt lilla hjärtegryn!

Jag har vunnit en jättevinst i livet, jag är omgiven av kärlek. Och jag älskar dom oändligt, alla mina tre hjärtevärmare!

Smoothies

Ja nu har många frågat hur mina smoothies görs. Här är mitt Juice-fria recept...detta är alltså för frukost eller mellanmål.

1 dl frusna bär av valfri sort, här favoritiseras hallon, nerfrusna färska jordgubbar som är tärnade eller blåbär.
2 dl Mild Yoghurt med vaniljsmak 2% - ig fetthalt
½ banan

Mixa, ät/drick.

Till frukost och om jag tar smoothie istället för en måltid om jag bara inte orkar, ja då brukar jag köra i 2-3 msk havregryn med...alternativt äta någon knäckemacka bredvid.

Enjoy!

Jag ska inte vara sån...

...men jag måste skratta lite. Karma bits i rompen heter det. Lite så är det ju.

Ja nu är jag kryptisk och luddig, men det blir sånt jävla liv på folk o fä annars. Kul är det hur som haver.

Återanmäld.

Dåså var Zanna med i dansen igen, fast till hösten. Det blir balett och showkids igen. Hääärligt!

Nyss ringde kuratorn på Zannas hablitering och meddelade att ingen behörig läkare kan göra bedömning på ADHD-testet just nu.
Så vi får vänta med Zannas resultat till efter sommaren. Det är ok.

Idag har jag vart ute och gått i 40 minuter, jag gick verkligen ut innan klockan 8 imorse *hysteriskt*
Men jag behövde det, jag var skruvad och ångestladdad och stressad...utan att veta varför...så jag gick en sväng.

Nu ska jag strax cykla och hämta Pontus, bilen är visserligen hemma men miljö och motionsmässigt skadar det inte att cykla ändå ;-)

Annorlunda!

Idag började jag plocka ur garaget, meningen är att allt skräp ska transporteras undan igen....fattar inte hur mycket skräp ett hus kan ha?

Hur som helst. Det har legat isolering i garaget sen sovrummet tilläggsisolerades. Jag skulle nu börja samla ihop detta och kasta det.

Jag fyllde några säckar innan jag skulle plocka lite lös isolering som låg i småbitar. Började riva i det hela när jag hör ett kraftigt och uppvärmande surrande och buzzande under nästa näve jag är påväg att ta tag i. Fram kryper en FET drottningshumla, stor som inget annat jag sett...hon var inte så glad på mitt städande och snart förstod jag varför. Det småsurrade när hon lämnade platsen. Jag hämtade Jonas och i isoleringen hade väl denna hona påbörjat att bygga bo, lagt ägg och fått bedårande små humlebebisar. GUD va små och söta.

Jonas flyttade över den biten isolering i en påse, stängde den och tog ut den och öppnade den igen. dom små humlebebisarna fixade luft i vingarna och klarade av att flyga, men satte sig på Jonas och var runt honom, det var som om dom trodde att han skulle guida dom i livet nu.

Mamma humla, Fru Drottning, flög förvirrat ut genom förrådsdörren och sen in i sitt smyghål (som vi hittade sen) och ut genom dörren och in igen...

Under eftermiddagen kom till och med en humlebebis in och satte sig genast på Jonas *ler*

Hur som helst får som lära sig att klara sig själva nu och hitta ny byggplats att bosätta sin koloni på...i garaget kommer dom inte trivas på sikt ändå dom små stackarna!

I övrigt har jag näst intill sovit hela dagen...och ska så göra igen.

Fru drottning hon var stor och förvirrad!

Bebisarna var små, ulliga och gulliga och tyckte Jonas var en bra pappa :-D

Jag skulle nog behöva skriva en monsterblogg

...men vi får se hur långt jag orkar. Jag är nämligen dödens trött nu, kaputt, slut, bränd, finito.

Den här veckan har jag bränt alla mina linor, fan vad dum jag är, allt på en och samma gång. Men vad hjälper det att klandra, jag måste bli bättre på att planera i FÖRVÄG. Jag har översocialiserat den här veckan, thats it.
Hur trevligt jag än har haft så kan det inte ge bot på de bakslag jag nu får.

Idag har vart en evighetslång dag, inte på något vis tråkig men evighetslång för jag har haft noll chans till vila...det GÅR inte.

Vi var i Askersund och hjälpte bror min att flytta. Jag anar väl att det är officiellt nu när papper är inskickade och han och Amanda har flyttat från huset.
Även om lägenheten var väldigt ok så ska han byta till en störra om nån månad, den är inte tom än.

Flytten gick väldigt smidigt och jag, Jonas, och Samuel var med härifrån, sen tre andra grabbar.
Vi hade också med oss Pontus och Joanna. Dom skötte sig exemplariskt och lekte snällt med varandra hela dagen.
Jag fick också ge mig ut på ett mindre jaktäventyr och jaga en av läggesta-pollarna, en liten shettis va på rymmen, Jens tömde släp i stan och jag var kvar med barnen, tja, det fick bli ett grimskaft och ge sig dit. Men jag öppnade hagen och lillen ville snart in igen, det var nog stort och otäckt utanför avspårrningane. Satten upp ett tillfälligt extra band och meddelade Pappa Larsson om rymningen...mer kunde jag nog inte göra vad jag känner!
Framåt eftermiddagen käkade vi mat och sen for vi över till Örebro, jag, Jonas och kottarna, medan Jens och Samuel packade upp lite.

Vi åkte och badade på äventyrsbadet där, käkade en glass och hade det mysigt och busigt.
Det var med blandade känslor jag insåg hur mycket svårare min egna dotter har det med sånna här saker, att ha med Joanna var en ren och skär och väldigt enkel fröjd.
Så spontan och nyfiken och ivrig, så självständig i både badhuset och i omklädningsrummet....

Pontus han var som en virvelvind och njöt i fulla drag *ler*
Dom imponerade på oss båda två, dom klättrade på en klättervägg och dom båda tog sig längre än vad tonåringar gjorde...trots att dom knappt nådde fästena!

På vägen hem blev det lite godis...och fika till den som ville ha.
Pontus och Joanna spelade ömsom DS och ömsom bubblewrap... inget tjat eller gnäll.
Pontus blev urakut kissnödig mitt på vägen vid 3 tillfällen, hoppas det var vattnet och ingen blåskatarr.

Väl hemma blev det smoohie till oss alla innan en övertrött Pontus nattades!
Jag har druckit en 33 cl cola idag till maten men gjorde det medvetet och fullt aktivt i valet, min trötthet höll på att ta kål på mig. Jag är inte sugen nu efteråt och är glad att jag fixade att ta en och nu inte ränna efter mer.

Det har ju även blivit en glass idag...o en liten havrekaka o nåra godisar. Men ska jag se till flyttandet och badandet och att det är Lördag OCH jag har mens...tja jag känner mig rätt mänsklig och normal och tycker att jag är ok!

Nu är det inget tvivel, det blir sängen...omgående...med värktabletter som kompis.

Verkar jag kort, otrevlig eller passiv i veckan, döm mig inte, jag orkar verkligen inte, jag är otroligt medvetslöshetskomasuperyrseltrött nu!

PS: Zanna, hon är på sin älskade avlastning och njuter garanterat i fulla drag *ler*

*ASG*

Myror och möss var ju stängt idag *flinar* Så Pontus fick som han ville och blev hemma. Vi for till torget, köpte lite kläder och sen köpte vi fikabröd och efter det glass. Jag får ju fikabesök idag :-)

Var hos läkaren i morse som inte visste vad hon skulle säga om såren längre...ovanligt att inga svar finns till mig hahaha.
Fick iaf mepilex att sätta på, får se om jag tål det då.

Sen cyklade jag (med Pontus på pakethållaren) upp till häggetorp för att hämta ett halsband samt prata lite med Nancy...alldeles för sällan men ack så trevligt!

Nu ska jag vila en sväng innan Anna kommer :-)

-2

Jodå, tendensen håller i sig så långt. Det verkar som kroppen så sakterligen är villig att släppa ifrån sig lite när jag äter mycket...massor...jämt. 2kg känns som ett mirakel just nu eftersom kroppen inte alls velat samarbeta på något vis förut och jag är tacksam för var liten medgång i just det fallet.

I övrigt har jag läkartid idag för att kolla upp dom två sista av mina sår som inte hann läka under penicillinkuren, dom börjar vätska sig och göra ont så det blir kanske en ny kur då?

Så nu ska jag få iväg Zanna till skolan, väcka Pontus, till läkaren, lämna Pontus på Myror o Möss efter det och sen iväg och hämta  ett smycke hon Nancy :-)

Senare på fm kommer Anna på besök en sväng *trevligt*

Det finns saker som är värre:

Alla är inte överens om detta som hände igår, det är inte ett solklart självmord tydligen. Och Tibro är ju ryktenas gottepåse.

Låt mig således klargöra en annan sak inte är ryktesbaserat, grabbhalvan var onykter. Han valde att vara mindre trevlig i skedet innan "incidenten" (det är INTE min sak att berätta om) och satte sig sen och körde bilen full. Om han "valt" att köra in i lastbilen eller inte spelar mig ingen roll, han valde att köra full. Inga ursäkter.

Sen har vi alla dubbelmoralister, som säger sig känna honom, som gråter och mår dåligt, men i samma veva har den drabbade tjejen (som jag väl vet vem det är men INTE känner) som vän på bla FB...
Eller folk som tycker det verkar vara så coolt att det händer något och vill ha sin del av uppmärksamheten och därför "sörjer" sin "vän", gråter och statusuppdaterar. Gamar.

Det som är mest tragiskt med allt det här är händelsen INNAN krocken, tro mig. Och efterföljderna för nära och kära. Allt annat är bara uppmärksamsökande JIPPO!
Ska jag ut den 2 Juni och folk får för sig att det ska hedras en avliden vän som kört rattfull, räkna inte med att jag kommer hålla käft. Det kunde vart du eller jag i den mötande trafiken, eller i ett bostadsområde på dagen, fullt i barn!

____________________________________________

Nåväl, nu får det vara nog med ilska, det tar energi och ger stress.

Idag har jag vart uppe hos Johanna med barn. Åhh dessa söta barn hon har. Hela hjärtat blir varmt. Tja Johanna är inte så tokig hon heller, bara hon kommer ihåg att mata sin gäst med vindruvor *asg*

Väl hemma lovade jag Pontus blåbärspaj, så efter handling blev det väl det då. Senare blev det kvällsmat med
fast innan det tog jag en urtunningsax och tunnade Zannas hår...REJÄLT! Det var det eller klippa kort hon gav mig som val så tunning fick det bli...och hon njöt av att bli av med sitt tjocka fina hår :-(
Nå väl, längden finns iaf kvar!

Alla har duschat och jag ska sova strax...tröttheten sitter i...

Hoppas Ni andra har det gott?!

Min ME-trötthet har kickat in igen.

Har vart ganska utslagen i 2 dagar...o jag är inte i kapp än.

Igår sov jag från klockan 13.30 till 19.15 och var oväckbar. Sen åt vi, nattade barnen och sen somnade jag igen och sov tills i morse.

Nu har jag vart och lämnat Pontus samt tagit en cykeltur runt större delen av Tibro, ska äta mellis. Jag är urtrött igen, skulle behöva städa, men då kommer jag inte orka åka till Johanna senare så jag skippar städandet!

Någon gång igår hände det tydligen igen. Någon ångrade sitt liv och valde att avsluta det, med en mötande lastbil som hjälp.
Om man nu ska begå ett självmord så kanske man kan välja en metod som faktiskt inte påverkar andra i så hög grad. Mannen som körde lastbilen kommer förmodligen aldrig bli sig helt lik.
Tydligen hade den unge mannen knivskurit sin exflickvän, hon kommer förmodligen också lida för resten av sitt liv. Uppe på det har vi familjen bakom den unge mannen som ska försöka förstå, acceptera samt stå ut med spekulationer likt detta inlägg, Möta folks glåpord samt sorgerop på tex FB och här i bloggar...deras liv kommer aldrig någonsin bli det samma.

Jag kände inte mannen som valde att ta sitt liv, jag vet vem han var, men jag kände honom inte. Att den stackars chaffören blev inblandad utan att få välja gör mig förbannad, att grabben mådde så dåligt så han såg detta som sitt enda val, det gör mig ledsen...

Jag hoppas att alla inblandade runt om finner kraft att orka ta sig igenom chocken och sorgen och att livet får gå vidare i sakta mak.

Nu ska jag käka mellis, sen bör jag vila...om jag kan släppa mina måsten som snurrar i skallen!

Det är lite för mycket nu...igen

Jag orkar inte riktigt med tempot och det som blir lidande är mitt egna hem.

Idag ska jag iaf på promenix med Pernilla & vovven Simba! Det ser jag fram emot!

I morgon träffar jag Johanna och barnen under eftermiddagen, det ser jag också fram emot.

I övrigt sätter komatröttheten in hårdare för var timma och även om jag vilar i tid så vill den inte riktigt släppa taget!
Jag kan inte förklara hur det känns, men en svimningskänsla var vaken minut är väl ganska nära iaf.

Ryggen och höfter bråkar med mig med, så jag är inte riktigt i form, förmodligen tröttare där av också!
Nu ska jag få iväg en tös som gör ALLT  för att missa sin buss till skolan! *tröttsamt*

Nu börjar tydligen kroppen "fatta"

Jag har ätit som en häst känns det som, frukost, mellis, lunch, mellis, mat, mellis...och vågen pekar neråt....behöver jag ens säga hur overkligt det känns att TAPPA i vikt av att äta?
Jo jag VET att kroppen ställt in sig på svält och i början gick jag upp snabbt som fan, kroppen sparar allt i reserver. Nu verkar den ha fattat det där magiska att den kommer få mat kontinuerligt och då börjar den ge ifrån sig av reserverna...en mindre vetenskap, men vågen pekar ner. 1,6 kg. Då var helgen en ren slavhelg med godis.

MEN jag har inte druckit pepsi på 7 dygn nu heller. Jag börjar uppfatta sötma i dricka nu...känner till och med av socker om jag har det i thé. Spännande värre.

Annars då? Pontus var lite ledsen över min tidigare omskrivna miss, men han blev överlycklig när Örebros bad kom på tal ;-)
Att dessutom få ha mamma och pappa där i egentid ja det gjorde honom ännu gladare ;-)

Var på inskolningsföräldramöte igår med. Samma bladder som sist...jag ska inte orda mer om det, jag blir bara trött.
Satt iaf med Carina och Mikael och hade Ina och Nicke framför mig så jag satt tryggt...långt bak hahaha.

Zannas skolgång har väl gått på i ganska bra tempo denna terminen.
Men nu är dansen slut så man börjar märka att hennes uttryckande behov inte fylls på samma sätt, hon blir arg snabbare igen. Och hon är trött.

I övrigt skulle jag vilja orka sammanställa en hel forskning kring skillnader mellan circadin och melatonin för människor med aspergers eller liknande diagnoser, men det får jag sätta på min "to do" - lista.

Dags att bita ihop och få iväg en tös som motarbetar märker jag.

Alzheimers DE LUXE!

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom livets upp och ner som svänger snabbare än vad min hjärna kan processa och hinna med.

Idag började dagen så himla bra och vid lunchtid åkte jag och barnen ut till Fagersanna där barnen lekte med Joanna och Maximilian och jag drack en kopp thé ihop med Gun!
Åkte hem och grejade med mat och smoothies och sen vilade i lugnet, för barnen skulle ju komma först nu om en stund.

NU, ja just precis NU kom jag på att vi har missat Pontus sista barntimme med kyrkan, vi missade hela avslutningstjohejet med häst och vagn, bollkastning, korv med bröd och allt som det brukar vara ute i Östankyrke. Och hela mitt hjärta BLÖDER nu, jag vill bara lipa. Hans sista år, hans sista avslutning och vad gör jag, jag GLÖMMER!
Jag hatar min hjärna, hatar att jag inte fixar att hålla ordning på allt, jag är förbannad på mig själv och det blir inte roligt att tala om för en glad liten grabb att han missade allt detta...
Nästa helg är det HANS helg igen, då ska vi ta med han till Örebro och bada kom jag och Jonas överens om, för något måste jag kompensera honom med...så efter brorsan har fått hjälp åker vi till Örebro!!!

Nu kommer barnen hör jag, dags att ta tag i detta nu :-(

Åh nu har bloggen vaknat igen!

Nu ska vi se då. Vart ska man börja nudå?

4 dygn utan pepsi...abstinensen igår var plågsam...jag skojar inte ens, svettningar, skakningar, illamående, hjärtklappning och kass i magen. Men jag höll ut.
Idag hälde jag upp ett halvt glas men gav fan i det efter en klunk, smakade inte så gott som jag trodde helt plötsligt.

Igår gick också rankås- stafetten av stapeln...en del av tibros folkhälsovecka! Tibro film och teater var anmälda och jag, barnen, mamma, Emma, Samuel, Conny och Stavborg sprang och fick ihop 14 varv...tangering av fjolåret. Ingrid var med och hejjade på oss. Vi hade en kanonkul stund trots både regn och åska!

Väl hemma målade jag vidare på tavlorna till Zannas dansfröken samtidigt som jag slötittade på sclager...Sverige gick vidare. Resultatet av tavorna igår var så här:

Idag var det ta mig fan segt som inget och självfallet försov jag mig och därmed Zanna *skämmes* Jag hade dessutom glömt ställa hennes klocka...jisses.

MEN hon hade halvklass idag så ett samtal senare fick hon gå med andra gruppen idag, tog sena bussen och vi slapp stress och morgonen blev bra.

På em lekte Zanna här med Vanja och Pontus hade Melvin inne. Rätt som det var fick vi besök av Samuel med familj (Joanna saknades dock) och dom stannade på tacos och vi hade trevligt.

Efter läggning av de små satte jag mig för att göra klart tavlorna och slutresultatet blev följande:

Imorgon överlämnas dom som avslutningsgåva till Zannas danslärare i samband med den stora uppvisningen som dom ska ha. Jag ser fram emot att se min kicka dansa, hon är så duktig! 

Nu blir det sängen, imorgon blir en lång dag.  Ha det fint alla mina läsare i cyberspace!

Påbörjade akryltavlor till Zannas danslärare

Ska ge dom som terminsavslutningspresent:

Pose 1 med blixt

Pose 1 utan blixt

Pose 2 utan blixt

Pose 2 med blixt

Dom är inte klara än alltså, men jag var duktig och avslutade innan kroppen vrålade och ska fortsätta en stund imorgon, avslutningen är ju först på Lördag :-)

Ingen dans på rosor!

Vem fan har sagt att livet ska vara lätt? Barnen fick glass och jag, jag vill bara hälla i mig pepsi, flera liter helst. Men jag gjorde mig en kall hallonsmoothie istället då....det innehåller iaf vitaminer, något som min bombade kropp har helt avsaknad av.

Om jag nu ändå sket i pepsin igår är det väl förbannat dumt att häva i sig idag. Och i sanningens namn är huvudvärken bättre idag, då är det ju extra idiotiskt att trigga igång den igen.
Och jag behöver ändå sluta på sikt, ju tidigare ju bättre, eftersom min mage har surat ihop helt igen.

Idag har Zanna återvänt till skolan, det hade gått bra, hon är sannerligen piggare för hon är uppkäftig. Vi cyklade och hämtade Pontus idag och handlade frukt och morötter samt hallon till nödsmoothies och mellanmål då...ifall jag slarvar med den förbannade maten...

När jag var i Gbg reagerade jag oerhört positivt på en sak. Nästan alla som cyklade (vuxna och ungdomar) använde HJÄLM! Jag ska också skaffa mig en hjälm, varför använder man inte det, är håret viktigare än skallen? Ja det är klart, man dör ju i en snygg frisyr iaf?!

Nä om jag skulle försöka mig på något i huset då, en sak om dagen ska jag göra enligt överenskommelse med doktor Birgitta...idag skulle jag behöva göra 20, men jag ska inte göra för mycket heller, så minst en iaf, kanske max 5 då.

Tack alla Ni underbara som orkar med mitt svajjiga jag, jag har inte hittat hem i min situation än.

Jag ska ikläda mig rollen som Skalman...

...eller rollen, jag ska tydligen BLI Skalman, inte bara ett tag, utan för all framtid. 

Nu tror ni alla att bruden vid tangentbordet fått solsting, blivit mer än lovligt galen, har slagit vad eller något annat rimligt kanske, men jag ska helt enkelt bli Skalman.

Skalman finns (för den som nu inte vet) i serietidningen Bamse. Skalaman är en smart, kreativ och lugn sköldpadda som HATAR stress, som äter och sover enligt sin mat och sovklocka och som prioriterar hälsa.

Nej jag är inte galen. Jag var i Mölndal igår igen, på Gottfrieskliniken. Träffade min läkare och vi gick väl igenom diverse saker.

Mitt test hon hade skickat med mig hem gick vi igenom och hon var väl orolig för hur nattsvart mitt seende på mig själv blivit pga min hälsa. Jag har beteendeproblematik med mina matvanor, äter i sanningens namn inte på hela dagar om inte familjen behöver mat, då lagar jag och äter.

Jag har dålig sömnrytm och den behöver i balans, förhoppningen är ju att mitt b12 ska hjälpa till så jag har bättre ork och rytm.

Min stress, haha jaaaa, hon tyckte jag behövde gå i stresshantering och när jag å berättade att jag har gjort en omfattande sådan kurs på 14 veckor, ja då vågade hon inte ens tänka på hur jag var innan.

Min självkänsla är illa sargad, min tillit är i bott och ska jag nu ändå blottlägga all skit kan jag erkänna att jag helst av allt bara vill ge upp och skita i precis allt, nu ser ju inte verkligheten ut så. Men jag orkar inte riktigt med planeringar och saker. Jag vet att jag måste säga ifrån, men jag finner mig själv tänka mina nej och hamnar ändå i ja-träsket.

Jag är duktig på att ta på mig ansvar och på min skala om hur jag värderade mig själv hade jag satt allt, varenda litet poäng, till hur jag presterar, inte till hur jag mår eller vad jag egentligen vill. 

Som så många andra har jag fått frågan om mina föräldrar har begärt höga prestationer av mig, om det liksom är utlösande, triggande. men jag kan uppriktigt säga att jag har aldrig känt mig pressad att uppnå höga resultat hemifrån, det är jag själv och jag vet inte varför jag inte bara kan ge mig själv en paus.

Saker måste vara fulländade, perfekta, utmärkande och dom ska allra helst vara gjorda utan att jag ber om hjälp en enda gång, jag känner mig kass annars. Jag värderar mig själv efter mina egna prestationer och mina egna krav är skyhöga.

Den fysiska delen hjälper inte till att höja mitt egna jag. Jag är överviktig som fan (jodå jag är plågsamt medveten om den biten, även om jag inte heller låter det visas utåt), jag får inte träna på gymmet för min jävla ME fixar inte med energidräneringen som går åt. Jag får promenera men inte snabbt och inte syraframkallande så nån vidare förbränning blir det inte. Min fibromyalgi gör att allt gör så jävla ont och sen har vi ju uppepå dessa två pestsjukdomar en bruten, jävligt ond, ryggrad...javisstja med 3 stora diskbråck och typ helt komprimerad bröstpelare.

Det är här SKALMAN kommer in.

Jag måste ge min kropp och gärna en chans tycker läkaren. Så det får bli en liknande variant av Skalman, dvs hata stress, använd mat, aktivitets och sovklocka (inte bokstavligen nu alltså).

Jag måste träna mig i balans...livets balans. 

Detta kommer påverka min omgivning på så sätt att jag behöver mer luckor i min tillvaro, jag behöver rikta fokus på mig och min familj. Självfallet ska jag inte bli eremit eller försvinna helt, men jag måste nog i förväg avböja stora aktiviteter och ansvar. 

Jag är glad för förfrågningar, men låter jag tveksam eller ber om betänketid eller inte riktigt vet, då är det nog en sån situation där jag behöver säga nej, men helt enkelt inte gör det.

Gud vad jag babblar nu. Jag har inte tagit en endaste mun Pepsi idag, huvudet värker och kroppen skakar. 

Zanna fick gå på dansrep med sin onda hals (fick penicillin igår så 2 hela dygnsdoser är inne) eftersom det var det enda genrepet dom hade inför uppvisningen. Hon kämpade sig tappert igenom det.

Hemma fick barnen duscha ordentligt innan det blev äggsmörgås till dom och omelett till mig.

Nu ska jag ta min skallebang och lägga mig innan jag får ryck och häller i mig all Pepsi som finns hemma. 

Att man kan vara så dubbel som jag!

Det är fan allvarliga syntax error i min skalle tror jag...på riktigt.

Sov i fm...trött och kände mig nästan apatisk.
Men när det knackade på dörren och en späd liten flickröst talar med Pontus och säger "Jag plockade dom här blommorna till dig" så vaknade jag till med ett leende. Lilla söta Tilde i nyinflyttade familjen på gatan kom i sin satinlångklänning. Hon är betuttad i min son och det är sannerligen ganska besvarat.

Gick upp och gick ut och plockade lite pinnar i trädgården. Pernilla kom med Vovsegull och pratade en stund, men den stackarn tycker inte vi är roliga dör vi står ;-) Hon gick hem och kom tillbaka sen en sväng då satte vi oss i stolar jag rotade fram hahahaha
Lagade lunch efter det och var på bra humör!

Samuel med familj kom och det blev mat även till dom, med efterföljande glass till barnen.

Gick ut till plattorna igen. eller ja de förbannade kantstenarna. Fick dom på relativ plats och sen hjälpte Samuel mig att lasta sten dit. Johanna kom cyklandes och vi blev ståendes och pratade om både ditt och datt en lång stund. Allt jämt under den här tiden tjatade barnen om halsont, vatten, plåster, vill ha, når inte och jag vet inte vad. Jonas, ja han sov?

När jag kom in var det lakan i maskinen som var nersnusade imorse...dom hängdes upp och barnen fick duscha. Zanna huttrade och frös och var febrig. Sen åkte jag och hämtade GPS hos mor och far och vidare till ICA och handlade hem saker som tydligen fattats hela dagen. Vidare och tankade bilen efter som jag ska till Mölndal imorgon (fan vad dyrt det är med bensin) och sen hem till den febriga dottern, övertrötta sonen, yriga maken och alla fick äta kvällsmat.

Nu är jag bara sur och irriterad och trött på allt planerande och organiserande...jag grunnar på hur jag ska göra med Zanna om hon ska till VC eller bara vara hemma, hon är rejält röd och brukar vara bärare av streptokocker annars...så kanske vc då, dessutom har hon ju sin dansshow och skulle hon missa den blir hon nog inte så glad misstänker jag. Genrepet på tisdag med...huuuuu

Jaja hur som helst går väl allt som det ska och irritationen släpper väl med lite sömn?
Ska duscha först iaf....

Hur kan man vara så lycklig men så irriterD PÅ EN OCH SAMMA GÅNG...JAG PALLAR INTE MED MIG SJÄLV. fAN MÅSTE JU BÄDDA I RENA SÄNGKLÄDER MED...oj caps.

Till dig Johanna:

"Jag vill liksom trycka till honom du vet"

Uppdelat!

Ja idag får det bli en tvådelad blogg för känslostämningen är alldeles för mycket kontrast i för att kunna ha den i en flytande text.

Gårdagen, Torsdag 5 maj:

Kl 8 stod jag på torget och inväntade Emma som strax kom nerumplandes efter sitt arbetspass. Vi rullade mot Riksbyggen där vi hämtade upp Annika, vidare till Hörnebo där Johanna var redo.
Ner till bilisten, tankade röda faran och sen rullade gänget iväg mot Ullared.
Emma hade frispel pga mitt vägval, jag åker alltid samma väg, Hjo, Jkpg, Nissastigen och slutligen svänger man av vid Skeppshult och hamnar inom några mil i Ullared.
Resan ner gick bra. Johanna och jag var riktiga kisselisor, Emma behövde knästreckningar och Annika hon flöt med i alla våra andras konstiga behov.
Många historier om det förflutna, om vänskap, om skitsnack och annat hanns med.

Väl framme på G-kås blev det lite uppstyckat eftersom jag och Johanna båda har barn och dom andra inte. Jag var tvungen att agera feeder åt Johanna för att ha henne utan att hennes blodsocker var i balans var som att släppa lös Godzilla bland varorna...så hon fick fika lite och jag drack cola ;-)

Första vändan gick rätt bra, vi var lite fnittriga, flummade runt och hittade kläder. När vi i sakta mak hade tagit oss igenom barnavdelningen så tyckte vi att det behövdes mat. Vi gick mot kassorna, fick tag på vår andra halva och satte oss och väntade vid utgången...på golvet. Ja det vill säga efter det att Johanna hade knökat sig i en sån barnåkattraktion som man lägger en peng i. Jag skratta så jag tjöt.

Mitt i allt kom MORGAN...ja ni vet vem jag menar eller...UllaredsMorgan.

Johanna tyckte mitt i allt gapskrattande att det var en riktigt bra idé att le lite och vinka, vilket då resulterade i att han kom fram och pratade med oss om säkerhetsmöten, var vi var ifrån och gud vet vad. Det kom även fram en kvinna i 50-årsåldern och ville fota honom och jag, hungrig och redan överfnittrig dog av gapskratt när han sen lämnade oss där på golvet, med sitt vridna skärp som det sista man såg. 

Som jag skrattade.

Annika och Emma kom och vi gick ut till burgerking och skulle äta, inte slutade dumheterna där, jag fick en barnkrona i papp och Johanna med, där inne var det också mindre bryt och skratt åt de mest dumma saker...

Återgick till handlandet efter maten. Stackars Annika var så gott som färdig men lallade med ändå såklart! Jag och Johanna tog damavdelningen och tro det eller ej men jag handlade faktiskt en del till MIG SJÄLV! Där hottade vi någon scarf som hade hjärtansformade STORA bjällror på sig, dom satte vi på huvudet, jag hade även min nyinköpta hatt på mig samtidigt. Vi hittade massor av saker som GLAMKOKO hade avgudat, till och med hennes EGNA MÄRKE! Men eftersom läget är som det är så fick hon inte chans att fotoblogga om det ;-)

Trams , flams och skratt rakt igenom damavdelningen, ett under att vi fick något vettigt inhandlat alls ;-)

När vi kom till leksaksavdelningen började shoppingsuget mattas av, men jag inhandlade en hel del födelsedagspresenter till sonen som snart fyller 6!

Betalning och avslutning med en glass fick det bli innan vi skulle rulla hem. Övertrötta så blev det en hel del skrattfester även i bilen hem, vissa helt sanslöst galna...

Hemma packades en efter en ur och när jag kom hem var jag sanslöst trött och mina ben värkte så jag höll på att bli galen. Men skrattsalvan var inte slut, Jonas spelar ju in sig nattetid med en applikation på sin iPhone. Han hade haft ett så förbannat roligt sömnmeddelande på natten så jag fick skratta ur mig min sista lilla energi som jag hade *ler*

Jonas "Diskpinnar" hör DU här!

Jag medicinerade mig hårt och när piller satte in så värken i benen släppte då somnade jag som en stock.

________________________________________________

Vi byter till Fredag 6 maj:

Som väntat var jag omöjligt trött i morse, kunde inte få igång mig alls. Fick upp och iväg Zanna till skolan, hon vaknade av sin egna klocka idag. Pontus ville inte till någon barnomsorg och jag orkade inte tjafsa, han fick bli hemma, grejade med sina saker han hade fått och provade lite kläder. Jag vilade.

Vid lunch tvingade jag mig ur sängen, det var en plåga men jag var tvungen. Fick i oss lite mat och sen beslutade jag mig ändå för att ta med mig barnen på Tibros vårfest. Mötte upp Samuel och Joanna där med. Vi fick en mysig em i solen och barnen kikade på cross och vi tittade när Joanna sjöng med kören i gallerian. Sockervadd och klubba blev det med.

Väl hemma avlöstes jag av Jonas som hade vilat, jag gick och la mig, sov som en stock till efter 20-tiden.

Käkade tacos med barnen, maken och Joanna sov sover här i natt.

Har suttit i telefon i omgångar under kvällen och det har väl inte vart så roliga samtal alla gånger tyvärr. Nu ska jag lägga mig igen iaf. 

Tur att gårdagen var så hysteriskt rolig, för nu har jag mentalitetsork att hantera lite dåliga nyheter igen som tur är.

Godnatt!

Ska ta en dusch innan sängen!

Ja jag har överlevt denna dagen med, såren till trots. Inte fan har jag tänkt att ge upp för några sår.

När Jonas kom hem åkte jag och hämtade hem lilleman. Väl hemma tog han sparkcykeln och följde med på en liten promenad med mig och Jonas.

Jag har även ordnat allt inför morgondagen. Zanna får gå heldag, Pontus börjar tidigt. Jonas tar morsans bil till jobbet och slutar klockan 14. Han hämtar Pontus som ska till tandläkaren å 6-årsfest.
Zanna går med Joanna hem till Samuel och blir hämtad av Jonas där sen.
På kväll är det studiebesök på musikskolan.

Själv ska jag ta MIN dag, jag ska neråt till ett gulblått shoppinghimmelrike ;-) Sen lär jag vara liggande för resten av veckan...MEN det skiter jag i!
4 glada brudar o röda faran. Tjohoo.

Idag har vi ätit fisk och äggsås och det var gött!
Nu ska jag duscha...tvätta alla sår och sen blir det sängen ZZZzzzZZZZ

Jag är rätt dum jag!

Tja vad annat ska jag säga.
Jag är förbannat bra på att ge andra tips och råd och förmaningar när det kommer till vårdbehov, men att se till mitt eget bästa, det är tydligen inte lika prioriterat i min hjärna.

Jag tog mig in i telefonkön, kom fram och fick tid hos en distriktsköterska...för omläggning då.
Kommer dit, visar upp mina sår på bröstet och i skallen, samt andra småsår. Jisses säger hon bara och går och hämtar en läkare som kommer in, ruskar på huvudet och förklarar att omläggning är det minsta problemet, vi måste få stopp på spridningen av sårbakterier som gör att du får mer så.

Öhh jaha?

Penicillin i 10 dagar, 3 ggr om dagen, samt antibiotikasalva, vila, tvätta, osv osv....
Oj då, jag som oroar mig för vad för plåster ag ska ha, hahahahahaha

Jaja, jag hämtade ut de svindyra medicinerna och lunkade väl hem igen. Det blir liksom aldrig som man har tänkt sig ;-)

Utmaning!

Dagens utmaning blir att:

1: Ta sig in i Tibro VC telefonkö.
2: Få en tid av läkare för att kontrollera mina sår
3: Få dom att hitta en omläggningsmetod på bröstkorgen...utan att använda plåster eller tejp eftersom jag är hyperallergisk numera.

Något måste iaf göras för så här kan jag inte gå:

Såret längst ner är av plåster som ryckte bort huden. Dom andra vet man helt enkelt inte, dom bara kommer. Men dom behöver läggas om på något vettigt sätt...o kanske penicillin?

Ja ibland suger livet!

Jag hade behövt den här dagen att rannsaka mig själv lite. Nu blev det inte så för min dotter hade ett utbrott nyligen och barnen kommer som vanligt först...det måste dom få göra.

Ibland är det extra tufft att min älskade dotter tycker att allt bör kretsa kring henne, idag har hon gjort upp planer igen fast vi så många gånger sagt och förklarat att vi måste vara delaktiga i hennes planeringar. När jag således talade om att vi har för avsikt att gå en vända idag så fick hon spel. Jag erbjuder henne at stanna hemma själv den lilla stunden (ca 30 minuter) men av någon anledning har hon det senaste helt motsatt sig att stanna hemma ensam...alls.

Jag försökte med att förklara att vi andra i familjen också har behov av att kunna planera, göra saker ihop och inte enbart anpassa oss till vad hon finner roande och energigivande för stunden och för dagen.
Hon har vart så arg på mig. Det gör ont.

Men nu har det iaf sjunkt in och vi ska ta en promenad i em, för att jag och Jonas behöver det. Barnen får bli med.

Idag är en förbannat gnällig dag och inte fan blir det bättre av vädret...jag orkar faktiskt inte vara positiv idag och tycker det mesta suger, men det går över. jag ser fram emot Torsdag.

Jag vill PÅMINNA om att jag vill veta vem som kommenterar anonyma inlägg, tack.

BitterBlogg!

Idag börjar jag dagen med en "Jagärbittervärdelösskitförbannataströttpåminsjukdomsomgörmigtillendåligmamma"-blogg!

Jag var så glad över min nyvunna energi jag fick av B12. Kanske lite FÖR glad för jag har ju ingen inbyggd handbroms (vilket jag nämt ca 100 ggr förut).
Den senaste tiden har jag under dom veckor Jonas jobbar morgon försovit mig inte mindre än 4 ggr tror jag. Detta TROTS att jag ställer flera larm OCH går och lägger mig i tid.

Idag var det dags IGEN. Vaknade komatrött kl HALV TIO! Barnen spelade WII!!!
Ringde skolan (igen) och fick förklara läget med min ME och fibrotrötthet men jag förstår att det måste vara svårt att förstå något som inte direkt syns.
Deras tålamod börjar ta slut...jag förstår dom, för mitt tog slut för länge sen. Fy fan vad jag känner mig värdelös, förnedrad, oförmögen som mamma, stressad, ledsen och gud vet vad.

Jag åkte och köpte en väckarklocka till min dotter nu. Hon ska inte straffas för att jag är sjuk. Jag känner mig dum på riktigt. Och nu, när båda barnen är lämnade och jag har satt mig ner, kommer tröttheten tillbaka, ni kan inte förstå vilken typ av trötthet det är, ni tänker typ gäspa och vilja sova. Jag pratar om en trötthet som gör att om jag inte kryper ner inom det närmsta, ja då kommer kroppen se till att jag tar mig vila, vare sig jag vill eller inte.
Och med det sagt så drar jag åter täcket över huvudet, gråter en skvätt och sover tills Zanna kommer hem igen.

Jag hatar det här, jag blir så deprimerad och ledsen av det här...jag vill ju så gärna orka mer, klara mer och inte minst utan problem kunna greja med mina fina barn.
Livet är orättvist.

Förbud!

Tror du på lagtadgade förbud?

Nu menar jag saker som bara påverkar ditt egna levende, din egna livssituation, din egna kropp?

Jag finner det självklart att man inte ska få köra rattfull, vifta omkring med vapen eller vad som kan tänkas.
Däremot är jag inte lika övertygad om andra saker.

Jag tycker nog att man kan släppa alkoholen lös i butik, ja det kommer påverka en generation av idioter som kommer supa bara för man kan men de flesta som verkligen vill ha tag på alkohol skaffar sig det idag ändå, oavsett dag.
Människor överlag som missbrukar ser ill att intaga och få fram sina varor till varje pris. Eftersom det sker i det dolda och dessutom olagligt så skjuter priser i höjden och människor begår brott för att ha råd att droga. Man får inte tag på rena saker och därmed ökar smittspridning och svåra sjukdomar sprids.
Frågan är om det verkligen vore mer katastrofalt att låta vuxna männsikor fatta sina egna beslut om sina egna kroppar.

Jag är medveten om alkoholens och drogernas skadeverkan i samhället, men jag funderar ändå i banor som om det kanske vore fler som vågade tala om sin problematik om dom inte vore rädda för att i förlängningen låsas in eller hamna i diverse register som är tabubelagda och mytomspunna.

Om jag går till mig själv och tänker efter, för det är ju bara då jag kan resonera rimligt. Om man legaliserade droger och satte alkoholmonopolet ur spel, skulle jag då hux flux börja supa dagligen eller bli extremt sugen på att knarka och intaga, cannabis, hasch, kokain eller heroin? Skulle du som normalt inte har problem med detta VÄLJA att göra det bara för att det vore lagligt? Är en fullt frisk, normalfungerande individ med tidigare normala alkoholvanor så omogen och naiv att man springer iväg och alkoholiserar sig bara för att möjligheten finns och tillfälle ges att bli drogmissbrukare.

Om man inte legaliserar droger så tycker jag iaf att vissa sjukdomar borde kunna få behandlas med cannabisliknande effekter. Varför jag tycker det? För att mängden människor som ändå självbehandlar sig eller självmedicinerar som man också säger, är ändå rätt stor och samtidigt som den effekten kanske hjälper vissa kategorier av människor att fungera vardagligt, så finns det många problem med att det sköts på egen hand. Risken för att man inte vet vad man får för varor ökar, det ÄR olagligt och man kan åka dit och därmed finns en rädsla och stigande ångestfaktor, vidare en skam för att man i samhällets ögon är en knarkare.

Tro det eller ej men jag är på inget vis för att man ska knarka eller droga eller supa sönder sitt liv, men jag är ändå tveksam till alla förbud vi skapar kring vuxna människor som ändå torde kunna fatta egna beslut om sitt egna liv. I vissa fall förmodas vi klara av jätteviktiga saker men i andra fall så ges förbud kring saker som egentligen handlar om individer. Lagar är nödvändiga, men frågan är var man ska lägga tyngden för förbud.
Är en moraldebatt egentligen sak nog att lagstadga kring?

Vi är vuxna nog att välja om vi ska röka och snusa, vi är vuxna nog att intaga alkohol från systembolag, vi är vuxna nog att fatta beslut om livspartner.
Vi är vuxna nog att få skaffa och uppfostra barn, bara vi kan, oavsett samhällsstatus, men kan du inte själv så är regelverket hysteriskt. Vi är vuxna nog att få lämna varandra med eller utan barn inblandade, vi är vuxna nog att få utbilda oss till att kriga, skjuta eller andra orimliga vuxensaker. Vi är vuxna nog att åka utomlands och släpa hem mängder av cigg och alkohol och DÅ förmodas kunna hantera det.
Vad vi inte är vuxna nog för enligt lagen är att fatta egna beslut om att vi väljer när vi vill dricka oavsett var alkoholen säljs, vi blir tydligen automatiskt missbrukare om det inte finns en lag emot det, tydligen är det ett bot på sjukdomarna alkoholmissbruk och drogmissbruk att lagstadgat förbjuda preparaten.

I omgångar under mina 31 levnadsår har det här förvirrat mig, jag har lite svårt att förstå att vi ska lägga så förbannat mycket pengar på att jaga saker vi satt förbud på, förbud för vuxna, tänkande individer. Kanske vore det rimligare att lägga in pengarna i sunda aktiviteter och mindre tabubelagd hjälp så kanske, men bara kanske, skulle saker och ting bli bättre än vad det är nu rent utav?