Är ditt barn med på bild och du önskar att bilden tas bort så var vänlig säg till!
torsdag 28 april 2011
Mer skryt kommer här!
Zanna dansar inte bara balett utan även showdance, här syns hon i rosa linne, vita capri och svarta skor:
Koka
Alltså, storkok, ekonomikok, snabbkok och gud vet vad...men detta med att tillaga mat i PÅSE? Det började med ris. Jag har fått ge mig på den punkten för min familj tycker att det riset är godare?! DUMHETER.
Nu ska man tydligen göra kyckling i ugnen i en påse med.
Vafan, i alla år har man kunnat laga mat utan att ha det i plast, är det inte lite hysteriskt att plasta saker. Bevara smak på kycklingen? Ja men köp en lergryta?!
Dagen I-landsproblem. Jag tycker det är lite absurt att allt ska plastas, gå fort, kunna värmas i micro....
Jaja det var det.
Igår ställde jag upp barnens studsmatta och idag har vi monterat på skyddsnätet. Ingen hoppar här utan att skyddsnät sitter på! FÖRBJUDET! Köpte nytt nät i år, det andra tog stormen i fjol. 700 spänn för ett nytt jävla när, men barnens liv kan man inte värdera i pengar, så nät blev det.
Dock passade inte de nya fästena men vi tog dom gamla!
Och nu är vi tillbaka på samma ruta som i fjol då. ALLA är helt plötsligt mina barns kompisar. Ungar som tidigare skrikit glåpord, kallat mina barn för töntiga och barn som inte velat leka eller brytt sig sen förra sommaren, barn som inte velat ha med mina barn i leken osv osv...ja NU duger det. För NU finns det ju en sak som man vill nyttja, då går det bra att UTNYTTJA situationen.
Sorry, men jag tänker bli den griniga morsan som nekar barn som inte brytt sig förr. Zanna är för godtrogen men det är slut med det nu. Duger det inte annars så passar det heller inte när studsmatta och pool finns.
Jag har skrivit till riksbyggen igen och berättat att det var inte mindre än 16 personer/barn här när jag började montera mattan igen. Majoriteten är från deras hyreslägenheter.
Jag vill att MINA barn ska kunna ha SINA KOMPISAR här och leka med utan att det tjatas från andra håll av ungar som bara vill åt saker, inte relationer.
Sen finns dert ju faktiskt en skadeaspekt med, jag vill inte ha ansvaret för massa andra barn. Jag har varken ork eller tid med det.
Jag må låta bitter men vi har köpt detta huset, vi äger trädgården och vi handlar till VÅRA barn. Vill andra tillgodose sina barns önskemål kan dom handla själva.
I kväll har Zanna avslutning på showdansen och hennes kompis ska med och titta, jag ska fota även idag såklart.
Solen skiner ute och gräsklipparna har börjat rulla här och var. Jag vill få ordning på altanen men är inte riktigt i tempo idag heller. Kanske börjar försiktigt trots allt. Kan ju iaf montera nya brevlådan kanske *ler*
Hoppas Ni alla njuter av solen!
Nu ska man tydligen göra kyckling i ugnen i en påse med.
Vafan, i alla år har man kunnat laga mat utan att ha det i plast, är det inte lite hysteriskt att plasta saker. Bevara smak på kycklingen? Ja men köp en lergryta?!
Dagen I-landsproblem. Jag tycker det är lite absurt att allt ska plastas, gå fort, kunna värmas i micro....
Jaja det var det.
Igår ställde jag upp barnens studsmatta och idag har vi monterat på skyddsnätet. Ingen hoppar här utan att skyddsnät sitter på! FÖRBJUDET! Köpte nytt nät i år, det andra tog stormen i fjol. 700 spänn för ett nytt jävla när, men barnens liv kan man inte värdera i pengar, så nät blev det.
Dock passade inte de nya fästena men vi tog dom gamla!
Och nu är vi tillbaka på samma ruta som i fjol då. ALLA är helt plötsligt mina barns kompisar. Ungar som tidigare skrikit glåpord, kallat mina barn för töntiga och barn som inte velat leka eller brytt sig sen förra sommaren, barn som inte velat ha med mina barn i leken osv osv...ja NU duger det. För NU finns det ju en sak som man vill nyttja, då går det bra att UTNYTTJA situationen.
Sorry, men jag tänker bli den griniga morsan som nekar barn som inte brytt sig förr. Zanna är för godtrogen men det är slut med det nu. Duger det inte annars så passar det heller inte när studsmatta och pool finns.
Jag har skrivit till riksbyggen igen och berättat att det var inte mindre än 16 personer/barn här när jag började montera mattan igen. Majoriteten är från deras hyreslägenheter.
Jag vill att MINA barn ska kunna ha SINA KOMPISAR här och leka med utan att det tjatas från andra håll av ungar som bara vill åt saker, inte relationer.
Sen finns dert ju faktiskt en skadeaspekt med, jag vill inte ha ansvaret för massa andra barn. Jag har varken ork eller tid med det.
Jag må låta bitter men vi har köpt detta huset, vi äger trädgården och vi handlar till VÅRA barn. Vill andra tillgodose sina barns önskemål kan dom handla själva.
I kväll har Zanna avslutning på showdansen och hennes kompis ska med och titta, jag ska fota även idag såklart.
Solen skiner ute och gräsklipparna har börjat rulla här och var. Jag vill få ordning på altanen men är inte riktigt i tempo idag heller. Kanske börjar försiktigt trots allt. Kan ju iaf montera nya brevlådan kanske *ler*
Hoppas Ni alla njuter av solen!
onsdag 27 april 2011
Jag har ingen bra dag idag.
Varken psykiskt eller fysiskt. Idag vill jag bara få bädda ner mig och sova med täcket över huvudet. Men Jonas är på jobb och jag har ju mina kottar att se efter, så det lär inte hända.
När jag blir så här urlakat trött så blir jag förbannad. Inte på mig själv numera egentligen, men jag vill så innerligt orka göra alla saker som behöver göras, inte för att jag måste, utan för att jag faktiskt VILL!
Och utan ens en uns paranoia så kan jag säga att jag VET att det finns individer som ser mig som lat, som arbetsskygg, som en myglare som fuskar till mig diverse bidrag och att jag har fejkat till mig mina anhörigas diagnoser. Om bara en av dessa skulle prova att leva mitt liv rätt igenom tror jag nog att det skulle kvävas rätt snart det där snacket.
Jag vill inget hellre än att börja jobba igen. Få tjäna mina egna pengar, få tjäna MER pengar, slippa att be om lov för att få ta semester eller genomföra en större aktivitet.
Jag skulle önska att vi i stundens hetta bara kunde ta oss för saker vi vill, men det fungerar inte för Zanna.
Tro mig, jag hade hellre bara fått vara "som alla andra".
Men nu är vi inte det. Och jag är inte i mål än. B12 hjälper men vad det verkar så sög jag ur depån bara på 5 dygn över påsk. För nu är jag sådär jobbigt komatrött och låg igen..
Jag har dagar som är fulla i acceptans, då jag har insikt och viljan att jobba mot ett liv som är stadgat och fungerar likt en klockas takt, sen har jag dagar som idag, då jag egentligen bara vill kasta mig iväg på något äventyr, eller bädda ner mig i ensamhet och tystnad och bara behöva tillgodose mig och mina egna problem och behov.
Jag ångrar inte för en endaste millisekund mina barn eller mitt val av make, det kan ni gensat sluta fundera på, men jag kan straffa mina tankebanor för jag klivit in i deras liv och gjort dom alla beroende av lilla klena mig. Dvs jag ser mig själv som en börda, oavsett hur jag vänder och vrider på mitt liv.
Jag längtar så efter att få vara en del av mitt egna liv, som det är idag orkar jag knappast det.
Och när jag helst av allt bara vill somna och få sova till jag inte kan sova mer, då är motivationen till annat väldigt långt borta.
Äsch, jag drevlar. Ha det gott folket.
När jag blir så här urlakat trött så blir jag förbannad. Inte på mig själv numera egentligen, men jag vill så innerligt orka göra alla saker som behöver göras, inte för att jag måste, utan för att jag faktiskt VILL!
Och utan ens en uns paranoia så kan jag säga att jag VET att det finns individer som ser mig som lat, som arbetsskygg, som en myglare som fuskar till mig diverse bidrag och att jag har fejkat till mig mina anhörigas diagnoser. Om bara en av dessa skulle prova att leva mitt liv rätt igenom tror jag nog att det skulle kvävas rätt snart det där snacket.
Jag vill inget hellre än att börja jobba igen. Få tjäna mina egna pengar, få tjäna MER pengar, slippa att be om lov för att få ta semester eller genomföra en större aktivitet.
Jag skulle önska att vi i stundens hetta bara kunde ta oss för saker vi vill, men det fungerar inte för Zanna.
Tro mig, jag hade hellre bara fått vara "som alla andra".
Men nu är vi inte det. Och jag är inte i mål än. B12 hjälper men vad det verkar så sög jag ur depån bara på 5 dygn över påsk. För nu är jag sådär jobbigt komatrött och låg igen..
Jag har dagar som är fulla i acceptans, då jag har insikt och viljan att jobba mot ett liv som är stadgat och fungerar likt en klockas takt, sen har jag dagar som idag, då jag egentligen bara vill kasta mig iväg på något äventyr, eller bädda ner mig i ensamhet och tystnad och bara behöva tillgodose mig och mina egna problem och behov.
Jag ångrar inte för en endaste millisekund mina barn eller mitt val av make, det kan ni gensat sluta fundera på, men jag kan straffa mina tankebanor för jag klivit in i deras liv och gjort dom alla beroende av lilla klena mig. Dvs jag ser mig själv som en börda, oavsett hur jag vänder och vrider på mitt liv.
Jag längtar så efter att få vara en del av mitt egna liv, som det är idag orkar jag knappast det.
Och när jag helst av allt bara vill somna och få sova till jag inte kan sova mer, då är motivationen till annat väldigt långt borta.
Äsch, jag drevlar. Ha det gott folket.
tisdag 26 april 2011
Lite till:
Inlägget om vänskap saknade en viktig bit för mig. Det är den om likheter och förståelse kring hur saker snabbt kan ändras och ställas in.
Här finns Jenny och hennes familj som framvaskade guldkorn. Vi må inte ses så ofta, men jag vet vart jag har Jenny och hon är en kanonfin vän.
Den gemensamma nämnaren kravlöst och kantstött finns även här, men också infektionskaos och NPF.
Väckarklockor behöver vi alla, min inre heter Carin, hon besitter livserfarenhet och förstånd och bäst av allt jag ser henne som en förebild och hon ser mig som storhet, bra kombo tycker jag!
Alla mina cybervänner ska inte glömmas inte heller min familj, det är så många bäckar som gör mig hel, men idag var det just detta med vuxen vänskap som jag ville belysa (och belyst är jag, för jag har BRÄNT mig IGEN ;-) )
Här finns Jenny och hennes familj som framvaskade guldkorn. Vi må inte ses så ofta, men jag vet vart jag har Jenny och hon är en kanonfin vän.
Den gemensamma nämnaren kravlöst och kantstött finns även här, men också infektionskaos och NPF.
Väckarklockor behöver vi alla, min inre heter Carin, hon besitter livserfarenhet och förstånd och bäst av allt jag ser henne som en förebild och hon ser mig som storhet, bra kombo tycker jag!
Alla mina cybervänner ska inte glömmas inte heller min familj, det är så många bäckar som gör mig hel, men idag var det just detta med vuxen vänskap som jag ville belysa (och belyst är jag, för jag har BRÄNT mig IGEN ;-) )
Att odla fram vänskap på gamla dar!
När man var liten var allt så enkelt. Visst var det?
Okomplicerat och lätt.
Nej inte alltid, jag vet. Men jag tänker på saker som att det var ok o fråga om man skulle leka, om man fick chans eller så kunde man skicka en lapp eller kanske en kompis att föra ens talan.
Som vuxen är det inte alltid lika lätt.
När min närmsta vänskapsrelation dog ut pga av omständigheter kring andra mådde jag verkligen skit. Jag har i flera samtal liknat det med att genomgå en separation eller skilsmässa. Låter det överdrivet tycker du?
Jag kan tala om att det är det inte...inte när någon man delat allt med, upplevt glädje, sorg och kriser ihop med sedan unga år, sett utvecklas, förändras, pånyttfödas och ja gud vet vad...och plötsligt en dag så finns inte allt det där självklara.
Så många ggr jag har velat springa och berätta både positiva och negativa besked, men kommit på att där finns inget att hämta eller lämna längre, iaf inte på samma djupa plan.
Jag har haft sorg och separationsångest på samma sätt som när en kärlek försvinner. Jag har ältat och gråtit, förbannat mig själv. Men jag har också kommit fram till att jag bär inte ensam skuld i en kraschad relation.
Vidare har jag funnit och vunnit nya vänner, dom är inte lika inbitna, känner mig inte lika djupt (än), men dom månar om mig, ser mig för den jag är och är villiga att ta mig i ett helt paket, inte bara de bitarna som ger dom något.
Jag är sargad, kantstött, brokig och lite skadad, jag har en komplex familjesituation som kräver tid, planering och struktur. Jag trodde ett tag där att ingen...och då menar jag verkligen ingen, skulle orka med helheten kring mitt och de mina.
Jag börjar inse att det är inte sant.
Och det kommer över mig lite nu och då, att man kan odla fram nya vänskapsband fast man blir äldre. Jag menar Johanna och Emma är två helt underbara individer som ger mig så oerhört mycket. Och vet ni, jag tror ett frö till är sått hos min granne Pernilla här bakom. Hon må också vara kantstött och kanske inte har världens bästa självkänsla, men jag ser en uppriktig och mycket fin människa i henne, en som, precis som jag, vill få vara den hon är.
Hon har sitt bagage, jag har mitt, men när vi satt oss för att prata dom senaste gångerna har tiden flugit iväg! Jag känner mig inte stressad, inte rastlös utan bara helt naturlig. Jag älskar den känslan.
Jag har bestämt mig för att vattna mina nyplanterade växter, grönsaker och frukter, för jag har börjat få upp ett hopp om att det kanske ändå finns någon promille av individer som faktiskt både kan ge och ta även här i hålan...jag är inte villig att ge upp något som känns så rätt.
Just nu tänker jag nyttja den medvind jag känner, surfa på vågorna och låta draken få luft under sig för att flyga högt...jag ger det nya en chans...och kanske ska jag i mitt vokabulär där kravlöst nu väger tungt inte heller rata ordet kantstött...för i ärlighetens namn, hur spännande är egentligen det perfekta?
Okomplicerat och lätt.
Nej inte alltid, jag vet. Men jag tänker på saker som att det var ok o fråga om man skulle leka, om man fick chans eller så kunde man skicka en lapp eller kanske en kompis att föra ens talan.
Som vuxen är det inte alltid lika lätt.
När min närmsta vänskapsrelation dog ut pga av omständigheter kring andra mådde jag verkligen skit. Jag har i flera samtal liknat det med att genomgå en separation eller skilsmässa. Låter det överdrivet tycker du?
Jag kan tala om att det är det inte...inte när någon man delat allt med, upplevt glädje, sorg och kriser ihop med sedan unga år, sett utvecklas, förändras, pånyttfödas och ja gud vet vad...och plötsligt en dag så finns inte allt det där självklara.
Så många ggr jag har velat springa och berätta både positiva och negativa besked, men kommit på att där finns inget att hämta eller lämna längre, iaf inte på samma djupa plan.
Jag har haft sorg och separationsångest på samma sätt som när en kärlek försvinner. Jag har ältat och gråtit, förbannat mig själv. Men jag har också kommit fram till att jag bär inte ensam skuld i en kraschad relation.
Vidare har jag funnit och vunnit nya vänner, dom är inte lika inbitna, känner mig inte lika djupt (än), men dom månar om mig, ser mig för den jag är och är villiga att ta mig i ett helt paket, inte bara de bitarna som ger dom något.
Jag är sargad, kantstött, brokig och lite skadad, jag har en komplex familjesituation som kräver tid, planering och struktur. Jag trodde ett tag där att ingen...och då menar jag verkligen ingen, skulle orka med helheten kring mitt och de mina.
Jag börjar inse att det är inte sant.
Och det kommer över mig lite nu och då, att man kan odla fram nya vänskapsband fast man blir äldre. Jag menar Johanna och Emma är två helt underbara individer som ger mig så oerhört mycket. Och vet ni, jag tror ett frö till är sått hos min granne Pernilla här bakom. Hon må också vara kantstött och kanske inte har världens bästa självkänsla, men jag ser en uppriktig och mycket fin människa i henne, en som, precis som jag, vill få vara den hon är.
Hon har sitt bagage, jag har mitt, men när vi satt oss för att prata dom senaste gångerna har tiden flugit iväg! Jag känner mig inte stressad, inte rastlös utan bara helt naturlig. Jag älskar den känslan.
Jag har bestämt mig för att vattna mina nyplanterade växter, grönsaker och frukter, för jag har börjat få upp ett hopp om att det kanske ändå finns någon promille av individer som faktiskt både kan ge och ta även här i hålan...jag är inte villig att ge upp något som känns så rätt.
Just nu tänker jag nyttja den medvind jag känner, surfa på vågorna och låta draken få luft under sig för att flyga högt...jag ger det nya en chans...och kanske ska jag i mitt vokabulär där kravlöst nu väger tungt inte heller rata ordet kantstött...för i ärlighetens namn, hur spännande är egentligen det perfekta?
måndag 25 april 2011
En aktiv dag!
ja idag har det hänt mycket med både kantsten, spotunneplacering, shopping och gud vet vad. Det börjar arta sig.
Nu känner jag dock av den där medvetslöshetströttheten. Jag har gått fram för hårt i för många dygn, all B12 i världen hjälper inte emot det faktum att jag inte kan göra allt samtidigt...men jag orkar ju så mycket mer än innan.
Jag vill så innerligt att effekten ska vara bestående så jag kan börja arbetsträna. Jag längtar efter att komma ut på jobb igen, få känna mig hel.
Det har vart en tuff vecka att ha barnen hemma. Det låter väl hemskt kan jag tro, men faktum är att jag dräneras och blir så jävla kass och grinig som morsa när vi går på varandra. Tror det beror på att mina måsten ökar och jag kan inte bara lägga mig när kroppen skriker stopp. Så här ser vi fram emot att rutinen återvänder under morgondagen.
Nu ska jag stapla en lista med to do in the house:
Nu känner jag dock av den där medvetslöshetströttheten. Jag har gått fram för hårt i för många dygn, all B12 i världen hjälper inte emot det faktum att jag inte kan göra allt samtidigt...men jag orkar ju så mycket mer än innan.
Jag vill så innerligt att effekten ska vara bestående så jag kan börja arbetsträna. Jag längtar efter att komma ut på jobb igen, få känna mig hel.
Det har vart en tuff vecka att ha barnen hemma. Det låter väl hemskt kan jag tro, men faktum är att jag dräneras och blir så jävla kass och grinig som morsa när vi går på varandra. Tror det beror på att mina måsten ökar och jag kan inte bara lägga mig när kroppen skriker stopp. Så här ser vi fram emot att rutinen återvänder under morgondagen.
Nu ska jag stapla en lista med to do in the house:
- En rad kantsten till mot garageuppfarten
- Höja ena plattkanten vid soptunnan (klart)
- Bruka igen grunden som har fått ett hål
- Lägga sten längs väggar och kanter
- Putsa fönster samt återkitta det ena. Måla på dom som inte gjorts
- Spika foder samt bleck
- Be bror komma o kika över plåtar
- Fylla grus-sand-jord samt så gräs på framsidan (bort med sandlådan)
- Ordentligt planterade växter alternativt ett staket på baksidan
- Tak över ingången
- Sätta upp lampa på altanen
- Byta brevlådan (klart)
- Lister inne i hall samt sovrum och taklist i köket
- Litet soldäck
- Till tippen med växter, skräp och altanmöblemang som ska kastas, samt skräpet i garaget
- Spånskivor i garaget
- Nytt grus på gången
- Skura och måla/olja balkongen
- Fixa vindskivor över fönster samt balkongens skiljevägg
Som Ni ser är det allra mesta finish som vi har hoppat över. Steg ett nu är att få framsidans kantsten klar samt fylla och så gräs där, håller vädret i sig ska inte detta behöva ta så värst många dagar till om vi hjälps åt. Blir det dåligt väder får jag väl ta mig i kragen och fundera över listsättningen här inne, trist som fan MEN det gör helheten. Jag vet ju det, men det har ändå inte blivit av.
Men nu tar vi en dag i taget.
Och just precis nu, är det nog sömnen som får prioriteras.
Godnatt!
söndag 24 april 2011
Fin helg!
Ja om man nu räknar bort svärmors mystiska attack så har jag haft en alldeles lagom och underbart lugn o fin helg!
Massa mys med Nikki som växer så hon knakar. Trevligt umgänge med Sara och Magnus och min egna lilla familj och så svärfar såklart. Svärmor blev kvar på sjukhuset hela tiden tyvärr :-(
Idag på hemresan stannade vi i Karlstad på Bergviks köpcenter och där blev det sandaler till alla i familjen och jag köpte ett par andra skor också...gaaaalen...ja jag vet.
Väl hemma kastades väskor ur och vi for direkt till B-gården där det blev grillat på nybyggda altanen hos mor och far. Det var gottit och trevligt men jag är så trött...tidig hemgång och nu sängen.
Hoppas Ni andra har haft en fin påsk?!
Det var min helg/påsk och födelsedag! Vädret har vart kanon och maten god och sällskapet härligt!
Massa mys med Nikki som växer så hon knakar. Trevligt umgänge med Sara och Magnus och min egna lilla familj och så svärfar såklart. Svärmor blev kvar på sjukhuset hela tiden tyvärr :-(
Idag på hemresan stannade vi i Karlstad på Bergviks köpcenter och där blev det sandaler till alla i familjen och jag köpte ett par andra skor också...gaaaalen...ja jag vet.
Väl hemma kastades väskor ur och vi for direkt till B-gården där det blev grillat på nybyggda altanen hos mor och far. Det var gottit och trevligt men jag är så trött...tidig hemgång och nu sängen.
Hoppas Ni andra har haft en fin påsk?!
Glass i solen!
Bus i blicken!
Skratt hos mamma!
Så himla fin liten kusin mina barn har va?
Charmtroll!
Hos Pontus och kramas!
Hos Zanna och slappar!
Påskmat på G!
Påskäggen målade!
Min födelsedagstårta! Mmmm GOD var den!
Flinar hos morbror!
Inviger/testlyfter bärsele hos pappa!
Tar en trygghetspaus hos morfar!
Det var min helg/påsk och födelsedag! Vädret har vart kanon och maten god och sällskapet härligt!
lördag 23 april 2011
Sjukhuset!
Ja. Svärmor blir kvar på sjukhuset, man vet inte varför hon ramlade ihop, krampade/svimmade och slutade andas och sen spydde. Bevakas nu med diverse monitorer. Hoppas hon blir frisk omgående.
fredag 22 april 2011
I väntans tider.
Svärmor ramlade ihop över bordet, medvetslös och andades inte. Jag tillkallade ambulans och nu sitter vi här och inväntar besked från svärfar som är på sjukhuset med henne.
Adrenalinrush, orolig dotter till mig, orolig är jag o självfallet även Jonas, orolig är Jonas syster. Pontus uppfattar nog inte allvaret i det men är full i frågor.
Tiden går otroligt långsamt när man väntar.
Adrenalinrush, orolig dotter till mig, orolig är jag o självfallet även Jonas, orolig är Jonas syster. Pontus uppfattar nog inte allvaret i det men är full i frågor.
Tiden går otroligt långsamt när man väntar.
onsdag 20 april 2011
Att få vara den man är!
Inser Ni vidden av det?
Nu menar jag på riktigt, alltså in i djupet.
Jag har blivit kantstött och sargad under årens lopp, sårad också såklart.
Jag har försökt stöta och blöta för att passa in i en fyrkant, men jag är ju en stjärna, den passar inte alls där i.
Nu börjar jag inse (när jag orkar tänka igen för mitt b12 rusar i mina muskler) att det finns likasinnade fast olika. Vi må vara tjockisar, spinkiga, lååånga, koooorta, trötta, pigga, glada, ledsna, barnlösa eller huset fullt av ungar, vi kanske älskar djur eller inte alls. Bo i stora hus, små hus, lägenhet, bostadsrätt, som singlar, gifta, sambos, särbos...men vi har en sak gemensamt, vi vill alla få vara den vi är. Vi vill få ha en åsikt utan att bli bortstött bara för den, vi vill få må skit en dag utan att världen kolappsar för andra, en dag vill vi ha stöttning, nästa dag inte, vissa dagar orkar man umgås, andra dagar behöver vi ensamheten.
Och mitt måtto ska bli att allt är lika ok. Relationer ska vara kravlösa, på alla fronter utom en, DU SKA VARA SOM DU ÄR, OCH INTE VARA SOM ALLA ANDRA!
Mina nyvunna fina vänner, mina nyvunna sådda fröer ;-) min älskade trogna familj, ja alla som kan ta mig för den jag är, jag lovar att genäld göra detsamma för er. Livet blir lättare om vi accepterar varandras olikheter och bejakar våra likheter.
________________________________________________________________________
Idag har jag vart på torget med Zanna och hennes vän. Där mötte jag upp sonen med dagmamma och sen kom Emma och vi spontanfikade på Syster Yster. Eftermiddagen bestod i härligt besök av skrattande, flirtande, busande lekande barn och en lika strålande härlig Johanna. Mina fina ungar glittrade likt diamanter med såklart <3
Pricken över I var nya vänförfrågningar på FB, den trevliga grannen vågade fråga och det gjorde mig glad! Härliga individer välkomnas med ett leende in i mitt liv!
Nu ska jag avsluta dagen i min makes trygga famn.
Idag är livet härligt!
Nu menar jag på riktigt, alltså in i djupet.
Jag har blivit kantstött och sargad under årens lopp, sårad också såklart.
Jag har försökt stöta och blöta för att passa in i en fyrkant, men jag är ju en stjärna, den passar inte alls där i.
Nu börjar jag inse (när jag orkar tänka igen för mitt b12 rusar i mina muskler) att det finns likasinnade fast olika. Vi må vara tjockisar, spinkiga, lååånga, koooorta, trötta, pigga, glada, ledsna, barnlösa eller huset fullt av ungar, vi kanske älskar djur eller inte alls. Bo i stora hus, små hus, lägenhet, bostadsrätt, som singlar, gifta, sambos, särbos...men vi har en sak gemensamt, vi vill alla få vara den vi är. Vi vill få ha en åsikt utan att bli bortstött bara för den, vi vill få må skit en dag utan att världen kolappsar för andra, en dag vill vi ha stöttning, nästa dag inte, vissa dagar orkar man umgås, andra dagar behöver vi ensamheten.
Och mitt måtto ska bli att allt är lika ok. Relationer ska vara kravlösa, på alla fronter utom en, DU SKA VARA SOM DU ÄR, OCH INTE VARA SOM ALLA ANDRA!
Mina nyvunna fina vänner, mina nyvunna sådda fröer ;-) min älskade trogna familj, ja alla som kan ta mig för den jag är, jag lovar att genäld göra detsamma för er. Livet blir lättare om vi accepterar varandras olikheter och bejakar våra likheter.
________________________________________________________________________
Idag har jag vart på torget med Zanna och hennes vän. Där mötte jag upp sonen med dagmamma och sen kom Emma och vi spontanfikade på Syster Yster. Eftermiddagen bestod i härligt besök av skrattande, flirtande, busande lekande barn och en lika strålande härlig Johanna. Mina fina ungar glittrade likt diamanter med såklart <3
Pricken över I var nya vänförfrågningar på FB, den trevliga grannen vågade fråga och det gjorde mig glad! Härliga individer välkomnas med ett leende in i mitt liv!
Nu ska jag avsluta dagen i min makes trygga famn.
Idag är livet härligt!
tisdag 19 april 2011
Främjande av utomhuslek!
Ja idag kom det pengar till kontot. De var behövliga, det tänker jag inte sticka under stolen med. Plånboken har vart allt annat än fet de senaste månaderna, men nu hoppas jag att vi ska vara ikapp igen.
Det första jag gjorde var att lägga tillbaka barnens pengar som vi lånat...med ränta självfallet.
Sen fyllde jag vår "reservburk" med mynt.
Efter det tog jag med mig Zanna till leksaksaffären där gatukritor, övningstennis, vanlig tennis och en present till hennes kamrat inhandlades.
Jag var på apoteket och köpte gelnät så jag brände mig ju på lödkolven härom dagen och det har efterbränt och därmed naturligtvis blivit infekterat...gör om gör rätt.
Jag gillar att främja saker som gör att barnen vill vara ute och leka. jag vet att detta är ett bra steg på vägen. Jonas gillar med tennis så han kommer säkert också vilja slå några bollar.
___________________________________________________________
Tänkte berätta lite om min tid efter besöket på Gottfrieskliniken. Jag fick ju mina två första ORDENTLIGT satta diagnoser på plats där i Mölndal. ME & Fibromyalgi. Det togs också en hel del prover, även prover som var så nya att lab inte ens hade dom i senaste testboken *spännande värre*
Jag fick börja med b12-injektioner i musklerna. Jag har fått 4 på en vecka och ska ha 6 till inom de två kommande.
Man talade inte om effekten av dessa och vad jag skulle vänta, men jag har känt mig piggare och vid 3:e sprutan frågade jag ssk i Tibro om det var möjligt att det berodde på b12. Jodå det var en av effekterna man hoppades uppnå. Igår låg jag inte på hela dagen, jag vet inte när det hände senast.
Idag är jag däremot trött, men solbränd och 6 timmar i solen igår gör förmodligen sitt. Kan jag få dagar där jag bara behöver vila en gång så är jag så tacksam...dvs utan att ändå vara komatrött, ör visst kan jag pressa mig till vakenhet, men bakslag är ett kvitto som aldrig slår fel.
Igår var jag på apoteket och skulle hämta allergimediciner och främst min epipen för getingar har ju börja kika fram. Då hade min läkare i Mölndal skrivit ut Folacin. Proverna har väl visat brist även på detta och b12brist och brist på folsyra i kombination är vanligt vid en unik form av blodbrist. Imorgon börjar insättning av folsyra och då trötthet är en effekt av folsyrebrist också, så hoppas jag på ytterligare energitillskott.
Nu har en liten låga tänts hos mig igen, mitt hopp ligger i att känslan ska vara sann. Jag hanterar smärta bättre om komatröttheten ger lite vika. Klarar jag hantera smärtan bättre ligger mitt hopp i att jag ska få prova arbetsträna ett par timmar om dagen. Jag vill så gärna! Men ingen seger i förskott nu. Jag ska njuta av att inte ramla ihop efter 45 minuters vaken tid...allt utöver det är en bonus jag mottager tacksamt.
Jag kanske kan få tillbaka en del av mitt liv trots allt.
Det första jag gjorde var att lägga tillbaka barnens pengar som vi lånat...med ränta självfallet.
Sen fyllde jag vår "reservburk" med mynt.
Efter det tog jag med mig Zanna till leksaksaffären där gatukritor, övningstennis, vanlig tennis och en present till hennes kamrat inhandlades.
Jag var på apoteket och köpte gelnät så jag brände mig ju på lödkolven härom dagen och det har efterbränt och därmed naturligtvis blivit infekterat...gör om gör rätt.
Jag gillar att främja saker som gör att barnen vill vara ute och leka. jag vet att detta är ett bra steg på vägen. Jonas gillar med tennis så han kommer säkert också vilja slå några bollar.
___________________________________________________________
Tänkte berätta lite om min tid efter besöket på Gottfrieskliniken. Jag fick ju mina två första ORDENTLIGT satta diagnoser på plats där i Mölndal. ME & Fibromyalgi. Det togs också en hel del prover, även prover som var så nya att lab inte ens hade dom i senaste testboken *spännande värre*
Jag fick börja med b12-injektioner i musklerna. Jag har fått 4 på en vecka och ska ha 6 till inom de två kommande.
Man talade inte om effekten av dessa och vad jag skulle vänta, men jag har känt mig piggare och vid 3:e sprutan frågade jag ssk i Tibro om det var möjligt att det berodde på b12. Jodå det var en av effekterna man hoppades uppnå. Igår låg jag inte på hela dagen, jag vet inte när det hände senast.
Idag är jag däremot trött, men solbränd och 6 timmar i solen igår gör förmodligen sitt. Kan jag få dagar där jag bara behöver vila en gång så är jag så tacksam...dvs utan att ändå vara komatrött, ör visst kan jag pressa mig till vakenhet, men bakslag är ett kvitto som aldrig slår fel.
Igår var jag på apoteket och skulle hämta allergimediciner och främst min epipen för getingar har ju börja kika fram. Då hade min läkare i Mölndal skrivit ut Folacin. Proverna har väl visat brist även på detta och b12brist och brist på folsyra i kombination är vanligt vid en unik form av blodbrist. Imorgon börjar insättning av folsyra och då trötthet är en effekt av folsyrebrist också, så hoppas jag på ytterligare energitillskott.
Nu har en liten låga tänts hos mig igen, mitt hopp ligger i att känslan ska vara sann. Jag hanterar smärta bättre om komatröttheten ger lite vika. Klarar jag hantera smärtan bättre ligger mitt hopp i att jag ska få prova arbetsträna ett par timmar om dagen. Jag vill så gärna! Men ingen seger i förskott nu. Jag ska njuta av att inte ramla ihop efter 45 minuters vaken tid...allt utöver det är en bonus jag mottager tacksamt.
Jag kanske kan få tillbaka en del av mitt liv trots allt.
måndag 18 april 2011
Burn baby burn...
Ja idag har vart en helt makalöst och underbar dag i soooolen. Lite för bra kanske...
Har fått upp den vidrigt rotade häcken på framsidan. Började även kanta med kantsten, det blir nög bra i slutändan hoppas jag.
En mycket trevlig granne från skattegården kom ut en sväng, vi satt länge och pratade i hettan utan att jag tänkte mig för. HÄR är resultatet av min klantighet:
Har fått upp den vidrigt rotade häcken på framsidan. Började även kanta med kantsten, det blir nög bra i slutändan hoppas jag.
En mycket trevlig granne från skattegården kom ut en sväng, vi satt länge och pratade i hettan utan att jag tänkte mig för. HÄR är resultatet av min klantighet:
Enkelt sagt, jag skållade mig lite, med världens bonnabränna till råga på allt...lite frossig och har huvudvärk...men ingen kan anklaga mig för att jag ligger inne och sover hela dagarna iaf ;-)
På kvällen blev det en maskin tvätt, duschning av hela familjen samt mat. Nu sover barnen och jag ska följa deras exempel.
Johanna och Emma...jag läääängtar efter er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)