Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

måndag 29 augusti 2011

Hur ser du på dina husdjur?

Nu kommer det ett sånt inlägg igen, ett som säkerligen kan provocera människor utan att det egentligen är meningen.
Men faktum är att den senaste tiden börjar jag fan undra hur människor ser på sina husdjur.
Ser Ni dom som en ägodel, ett uppvisningsobjekt, en leksak eller en indvid och familjemedlem.

FÖRST OCH FRÄMST: Man skaffar inte fler djur än man har råd med och hinner med och man köper inte ett djur för barn vill ha och sen när dom tröttnar bryr sig ingen. Det är vuxenansvar att hålla djuren vid välmående hälsa. Barnen kan få tro annat så länge djuret inte görs illa MEN en vuxen ska alltid ha ansvar.

Nu tror folk att jag blivit knäpp kanske men det har jag inte, jag har bara tröttnat.

Djur kräver renhållning, färskt vatten, ordentlig kost, rätt utrustning, omsorg, kärlek, närhet, logik, uppfostran. Samma ras av ett djur kan ha olika temprament, intressen, framhållning, behov mm.
Djuren är individer.

Jag har (som förmodligen inte en enda läsare kunnat missa) skaffat 2 kaniner. Bella som är bebis är trotsig, energisprudlande, allätare, hängiven, nyfiken och busig. Igår när vi gick ut på gärdet skuttade hon hem igen, in på gården och vidare in, fram till sin bur.
Sally som inte vart i min ägo sen bebis är tillbakadragen, revirstänkande, rumsren, rädd och äter helst lösviktspellets, hö i mängder samt gurka och lite knäcka, något blad maskros, skalad morot och morotsblast...gnagarblandningar häller hon mest ut, gnagarstänger rör hon inte och ställer jag in hennes gamla porslinskål pissar hon i den.

Det kommer snart två busfrön till hit, 2 katter. Inför deras ankomst har vi tänkt till och planerat lite, dom ska få vara inne. Det är för mig obegripligt att man ens funderar släppa ut djur fritt i klimatet som råder i detta område...man gör inte det om det inte är säkert för djuren, man släpper heller inte ut djur intill stora gator, till exempel mariestadsvägen, fredsgatan, storgatan mm mm mm.
Våra katter blir alltså innekatter. Dom kommer få sina egna bäddar och utrymmen och klösbrädor och träd, sen kan man bara hoppas att något passar dom i smaken. Leksaker finns också...och två barn som längtar. Dom får man bromsa, men också lära dom att ta ett ansvar, katterna är nämligen "deras".

Om man har utedjur som går fritt anser jag att man har ett stort ansvar att se till dom om man flyttar runt. Flyttar man djur rätt tätt kan dom irra bort sig och man bör överväga att hålla bättre koll i början.

Att försäkra sitt djur är en mycket bra idé, vetrinärvård är dyra saker och mediciner är inte gratis.

Kaninerna har kommit att bli mina stora kärlekar, dom ger mig en inre frid och viljan att sätta mig still en stund och njuta.

I min värld är djur familjemedlemmar som också ska ha fullvärdig tillsyn i familjen, jag skulle bara önska att alla kände det samma.

Det var dagens tankar faktiskt!


söndag 28 augusti 2011

Den häringa datorn får inte mycket tid :-)

Jag har väl mentalt sakta tagit mig tillbaka lite, för jag känner inte så stort behov av varesig facebook eller mailer eller andra sidor heller.

Kaninerna är en anledning till nerstresset. Ja jag sa kaninerna, inte kaninen.
Jag ville Sally så himla väl så jag hämtade upp en 12 veckor ung dam från MiniZoo (dom hade ett litet överskott nämligen!)
Den lilla tjejen fick namnet Bella och hon är en blandning av löwen / fransk vädur.
Dck är hon en bitsk och hetlevrad bebis och Sally är så skygg...så Sally blev inte alls så glad som jag hade önskat henne.

Men i det här huset sätter vi inte bara in djur och skiter i dom, alternativt ger bort dom eller kastar ut dom så just nu bor Sally på sin älskade nerevåning som hon förderar och Bella den lilla busen får springa på 2 våningar. Båda två släpps dessutom ut på grönbete i den lilla hagen jag gjort samt får komma ut på kvällskvisten och röra sig lite fritt i vardagsrummet...på mattor som dom inte lämnar hahahaha.

En annan anledning till att jag stressat ner är Jonas. Han har ju vart hemma nu i 2 perioder och då lugnar jag mig per automatik. Jag skulle verkligen behöva honom i större dos ;-)

Pernilla och Anders. Ja hur ska jag ens förklara. Skrattar och gråter, ser svagheter och styrkor, acceptans och hjälpsamhet...osså PRUTT på det hahahahaha

Söta Emma har vart i Spanien, men jag hoppas snart på dejt ;-)

Jag försöker vila i tid, andas djupt och se glädjen i mina barn och min man. Mina barn, ja jag kan väl inte direkt säga att dom sänker min puls för det vore en lögn, men dom ger mig så oändligt med annat i livet och deras syfte är INTE att läka min sargade kropp!

Huset. Ja detta hus, huset som jag velat riva, bränna ner, spotta på, skrika åt...det har börjat ta sin form igen. Vi stängde ju helt av, vi dog mentalt och pallade fan inte med det mer. Men nu har Jonas fått hjälp, jag har hämtat virke och tänkt till och Anders har vart här och grejat med Jonas och sakta men säkert kan vi stryka saker från renoveringslistan. Inga nya saker, bara färdigställande, en sak i taget. För var skruv som sätts på plats så lugnar sig min hjärna och jag sänker stressen i mina spända leder.
Färdigställande, inget nytt, bara bli färdiga...slutföra, sätta punkt!

Ja jag vet "man blir aldrig klar" MEN man måste inte heller ständigt ha projekt. Den insikten har kostat både blod, svett, tårar och vänskap...tack och lov strök inte familjen med i det raset...men det kunde blivit förödande.

Vet Ni hur mycket roligare det är att leva än att pressa sig tills man brister?
Jag har smakat lite på den varan, jag har verkligen inte tagit hela begreppet i min famn, men jag är iaf aktiv i att förändra saker.

Snart blir det bebis här igen med, den 15 september för att vara exakt. Och de små sängarna står klara och utrustningen finns....vi fick så fina bäddar av Nillan <3

ja så ser livet ut, rutin i vardagen, guldkorn i sanden och steg för steg lever jag ännu...

måndag 15 augusti 2011

Där kärleken blommar utan att näringen egentligen finns

Hur har Han orkat under alla dessa åt, hur har Han själv överlevt när alla odds pekar mot att självutplåning eller att fly vore det enda vettiga, det enda logiska.

Hur kom Han in i mitt liv och hur i all världen kommer det sig att Han stannar hos mig.

Visst har Han själv en packning, ett bagage...men det har liksom vart som Han satt det i andra hand, för att få oss att kunna ha ett liv som är värt just den benämningen, ett liv.

Så Han stod bredvid mig och uppfostrade våra barn med kärlek och rutin då jag själv knappt orkade höra mitt namn nämnas.
Jag tilläts ligga utan krav eller skäll eller att bli dömd, han förklarade för våra barn och han gav mig en kram eller stilla puss för att visa att han var kvar. Ingen stress, ingen press, bara ett oändligt tålamod.

När jag förlorade andra nära, i den skärseld jag mot varje fibers vilja hade hamnat i, när dom sprang, övergav och lämnade mig ensam och full i skuld och skam över min sjukdom, ja då fanns Han hos mig, tröstade och talade om att jag faktiskt var värd mer än det.

Han har med leende låtit mig hållas med revyn för att få helas mentalt, Han har släppt mig fri de gånger energin funnits och jag behövt få känna mig levandes med andra dansandes vindar ute på olika dansanta fält, Han har tagit hand om mig när dessa kvällar nått sitt slut och sidor av mig vaknat som man kanske egentligen inte alls vill se hos den man älskar.

Han har aldrig sagt till mig att jag ska rycka upp mig, skärpa till mig, eller sluta gnälla. Han har gett mig energi att orka följa ordinationer, att våga testa alla bra och dåliga förslag som jagat mig under tiden.

Han har vårdat min, tidvis övergivna, livsvilja, gett den näring i form av små anpassade insatser och vattnat mig med övertygelse om att vi klarar detta tillsammans.

Hur kommer det sig att just Jag belönades med denna skyddande kärlek, hur blev just jag insvept i dess mjuka silkestyger och dess räddande bevattning?

Han är min kärlek i Livet, Han är den som låter mitt hjärta fortsätta slå när allt annat talar för att nattsvart borde vara det enda i signalväg man tolkar in. Han tänder ett ljus var gång jag ser Honom.

Min Man, min Kärlek, min Räddare...Jonas jag älskar Dig, ord kan inte förklara vad Du betyder för mig, men du ska veta det, jag älskar Dig!






lördag 6 augusti 2011

I en vagn på livets resa.

Jag måste säga att jag har tagit mig upp ganska bra efter de senaste årens motstridigheter.
jag kan ju inte påstå att jag är i mål, eller ens i närheten för den delen, men jag ligger inte längre 3-4 dygn i sträck och är i ett ständigt koma.

Vagnen jag hamnade i var väl inte den jag hade i tankarna när jag någon gång beställde min vuxna resa. Jag hade väl inte beställt första klass heller, men att hamna i vagnen där kol transporteras var inte heller det valet jag gjorde.

Jag tror man kan påverka mycket i sitt liv, men jag tror också på att man hamnar under ödets ibland grymma humor och då måste man åka med på den stigen en bit för att kunna komma in på andra, mindre snåriga stigar.

Vissa saker har gjort ondare än andra.
Att inte kunna vara den mamma man önskar sina barn har tidvis gjort fruktansvärt ont - men vänder jag på den kronan så kommer klaven, mina barn har en mamma och en pappa, föräldrar som brur sig om sina barn och som fostrat två stabila individer som växer och frodas. Och jag har haft den stora förmånen att ens få barn, det får inte alla.

Att förlora vänner när skeppet redan tycktes vara dränkt - men sätter jag stjärtfena på drunkningen blir jag ju sjöjungfru och kan utforska havet...och i havet fanns det andra likasinnade och mer raka och avslappnade individer. Kravlösa simmar vi genom vågor och stiltje, vem kunde anat det?

Huset som någon glömde - fast klickar jag mig in på Tibros omnejd på hemnet så ser jag vad renoveringskaos och dyra drömmar gett andra, försäljning och separation, ständiga krav på mer och bättre eller dyrare, vi må inte vara klara helt, men vi lever med varandra och älskar istället.

Diagnoser och sjukdomar som människor tror man väljer, vill ha, fabricerar - men delar jag på tabletten finns däri ett pulver av äkta vara, där i kan man hitta sanningen, man kan finna styrkan vi haft och fortfarande har, man kan se paniken hos andra, när vår överlevnad gått över förståndet hos de flesta.

Så nej, jag sitter kanske inte i den vagn jag en gång beställde, men jag skulle inte vilja byta ut den vagn jag är i idag heller. Visst finns det bekvämligheter att önska, men dom planerar jag inaccordera på resans gång.

Och om Du och Du och kanske också Du börjar rannsaka ditt liv så ser du snart att det som egentligen betyder något är inte lyxen och flärden utan gemenskapen, äktheten och närheten.

Jag har ett skyddsnät när jag faller, men det är av helt annat material än vad jag någonsin kunnat drömma om, hålen är sedan länge lagade och opålitliga maskor återlämnade till sina rätta ägare.

Jag reser vidare, med nyfikenhet, inte med sorg och bitterhet. Vem vill leva i en dålig kopia eller en gammal repris när nyheter och färskhet och den äkta varan ändå finns billigare, bättre och stabilare?

Nästa anhalt planerar jag att inaccordera ytterligare acceptans i min vagn...

fredag 5 augusti 2011

Allt på en och samma gång!

Ja jag brände mig rätt illa härom dagen och febern höll i sig under ett par dygn. I Tisdags så åkte dock mina barn och campade med mormor o morfar nere vid Örlencampingen. Jag sov bort hela onsdagen sen. Klippte mig på senkvällen/förnatten. Pernilla hjälpte mig lite!

Färgade håret med.

I Torsdags var jag nere och hämtade Joanna som skulle hem. Jonas och Samuel badade med barnen och jag hade med mig Sally som njöt av fläktande vindare under husbilen. Hon hade klippt klorna och fick åka med oss.

Väl hemma tog jag några drinkar men sen beslutade jag Jonas och Samuel för att lägga ner alkoholen för kvällen och såg istället The Priest. Filmen var helt ok, men jag föredrar ickefuturistiska filmer, dvs jag fick lite matrixkänsla över den bitvis. I övrigt sevärd.

Idag är bårde Jonas o jag lite ömma i halsen. Men vi har iaf ätit tacos med barnen som vi hämtade hem idag. kikade till kattungarna när vi hämtade barnen!


Pontus och hans första semesterkärlek Julia, samt Zanna och Julias lillebror Linus!


Sally är ute här i vardagsrummet och njuter av sällskapet. Hon ligger och kikar på oss när vi grejar och kommer fram och vill bli klappad ibland, hon gillar att vara utan sin bur!

Nu blir det väl att se klart postkodkampen, natta kidsen och sen se film i sovrummet kanske.