Var börjar jag här?
Min resa genom livet är ju blött och stött och slutligen har den format den jag är idag.
Mina möten genom livet utgör en stomme i mitt egna liv, mitt egna jag. Många relationer har lett till val och beslut som gjort mig till den jag är. Min plan är att fylla bloggen med vem och varför....och därmed hur jag är funtad.
En självanalys mao.
Jag börjar så här och fyller på allt efter som:
Jag skänktes liv av min mor och far. Jag slutade andas vid flera tillfällen i spädbarnsålder så min pappa hade mig sovandes på sin bröstkorg till sist.
Min mamma har alltid haft god ordning och varit nära till hands. Det har båda mina föräldrar vart. Pappa jobbade dock mycket mer än mamma. Men jag hade en bra barndom.
Min mormor. Jag skulle utan problem kunna skriva en bok om denna kvinna.
En stark kvinna. Envis och rättvis. Troende.
Hon fattas mig i livet och har på många vis varit en stor del i den jag idag är.
Min mamma, pappa och mormor är de människor som min grundmänniska formats av.
Min morfar dog när jag var liten och jag minns mycket lite om honom.
Farmor och farfar minns jag inte alls.
Storebror Jens är en egensinnad individ. Han har genom livet gått sin valda väg och klarat det utmärkt och därför har hans mod många gånger gett insperation att kliva framåt i livet.
Jens fick barn tidigt i livet och jag blev därmed faster.
Hans dotter och son kliver snart in i vuxenlivet och har man gett ett litet positivt avtryck i deras liv så har man lyckats tycker jag. Båda Jens vuxna barn är väldigt vackra och goa ungar. Jens har även en yngre dotter och eftersom jag själv har barn känner jag en större förståelse kring att få vara faster.
Jens minsta är ett kraftpaket och kommer kunna gå dit hon vill om hon stålsätter sig.
Min äldsta lillebror Samuel är som en tvillingbror. När han lider lider jag och tvärt om. När vi har styrka kan vi bestiga de högsta berg.
Samuel är den som visar mig att gemenskap är viktigare än pengar. Att finnas för varandra är det som räknas.
Jag känner mig aldrig ensam för jag har lillebror.
Samuel har en dotter och en son. Dessa har jag äran att följa nära och jag älskar båda som om de vore mina egna barn.
Minsta lillebroder till mig heter Victor. Vi har en något större ålderskillnad som har lett till att jag mycket väl kan känna ansvar, oro men också stolthet.
Victor är mest olik mig i syskonskaran men ändå alltid nära mitt hjärta.
I barndom träffar man olika vänner. Jag hade den stora turen att ha gott om fina vänner som än idag finns tydligt med mig när jag tänker tillbaka.
Forts följer....
