Något felar - dags att söka vård

Något har hänt. Var säker på att en kristall hade släppt i örat igen och att det utlöste yrsel.
Nu några dagar senare inser jag att något annat felar.
Jag är yr i omgångar. Kan gå som vanligt och plötsligt slår yrsel till och jag brakar iväg i sidled.
Det är inte en karusellyrsel på samma vis som vid kristallsjuka.
Jag har nu öven fått ont i nacke och axlar samt knockas av en fruktansvärd trötthet.
Har avvaktat några dygn nu men det blir inte bättre utan snarare sämre så det är dags att söka vård inser jag.

Hoppas innerligt att det är något som är lätt att åtgärda. Jag har inte riktigt orken att fightas just nu.
Faktum är att jag vill inte kämpa mer med den här kroppen alls. Jag vill vara frisk, kunna jobba och vara aktiv som alla andra.
Är inne i en fas där jag skuldbelägger mig hårt och känner att jag inte räcker till. Jag har inget egenvärde känns det som.
Jag bidrar med alldeles för lite i livet och så fort jag försöker ta mig för något så kraschar jag. Jag skulle ju kunna tänka att det bara är tillfälligt men i ärlighetens namn så närmar jag mig 10-årsfirande i samma mönster.
Så fort jag verkar få balans åt ett håll så uppkommer nya saker.
Just idag tillåter jag mig att känna så och att faktiskt vara urledsen över hela skiten.
Det gick ju så förbannat bra innan jag drabbades av bihåleinflammation där. Nu är allt tillbaka på dränerat tillstånd.

Jag får dåligt samvete med. För mina barn, min man och för alla jag lovat att ställa upp att hjälpa på olika sätt och nu hjälper jag inte ens mig själv.

Sen närmar det sig vår och sommar. Då kommer nästa samvetskval. För iom att jag kraschar ekonomin med min hälsa så sätts käppar i hjulet för så mycket. Jag önskar verkligen att vi skulle kunna ha råd med en husvagn eftersom vi får släppa taget om den vi har. Men det finns saker som måste tas omhand på huset och vi kan inte bara ignorera det.
Så är spiralen igång. Tänk om jag kunde jobba.
Sen jag blev sjuk så är ekonomin sänkt med 14.000 i månaden. Skillnaden är ENORM.

Jag är dum som lägger mig och grubblar när jag redan är helt urlakad. För nu rinner tårar och allt känns nattsvart fast jag egentligen vet att så är inte fallet.

Jag är bara väldigt utmattad, har väldigt ont och känner mig väldigt  uppgiven och värdelös.

Jag får börja i en ände. I detta läget är det att söka vård för yrsel och nytillkomna smärtor...och drömma om bättre dagar.