Så. Nu är alla energidepåer dränerade och det lär ta tid att studsa tillbaka efter det här. Sjuka och lov hand i hand. En kropp som inte klarar att återhämta sig i kombo med att jag brände mina reserver på att andas revy (den mentala vinsten icke att glömma här) i Januari, nu kommer fakturan.
Det ringer...hela tiden. Det har ringt mer på två dagar än vad det gjorde på hela förra året sammanlagt. Vad är det om!
Jag är ledsen, men jag orkar inte!
Försöker hålla ihop mig. Jonas är hemma idag med, hans sjuka börjar stilla sig men han behöver vila också.
Det dåliga samvetet över att barnens sportlov blir så oorganiserat börjar hopa sig. Jag försöker nå acceptans men tröttheten ger ledsamhet och matthet så jag vill sätta mig rätt upp och ner och bara gråta.
Pontus var ju först ut av oss så han är rätt less på att drälla här hemma. Han är liksom frisk sedan länge så jag förstår honom.
Zanna är inte sjuk men inte heller sitt vanliga, pigga, jag. Dålig aptit och lite blek.
Nåväl. Drar täcket över huvudet en stund och försöker samla kraft. Får se om det hjälper. Om inte annat kanske jag kan gråta en stund. Det hjälper ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar