Bägaren rann över...

Jag drack ett glas pepsi och åt choklad som brorsan köpte. Jag orkar inte hålla ihop mig. Det är kriser på så många olika håll så jag känner mig helt utmattad av att bara försöka tänka på i vilken ände jag ska börja.

Jonas mamma ligger kvar i Uppsala på sjukhuset där och skulle få en magnetröntgen under eftermiddagen idag. Jag anar att dom ska fastställa plats, storlek och säkraste tillvägagångssätt för operationen.
Jonas har tagit det med ganska ok reaktion tror jag. Själv är jag ju en grubblare och vänder hjärnan ut och in fast jag vet att det inte hjälper ett skit.
Jag har talat om för barnen att farmor är har en knöl i huvudet och att det finns snälla varianter och dumma likväl. Dom förstår väl inte riktigt men jag vill ändå att dom ska veta läget lite iaf.

Sen är det storebror som har sin kris och separerar och mår väl upp och ner. Man skulle ju vilja finnas närmare än vad man nu är, men läget är ju som det är.

Min egna kropp lever självfallet djävul som en reaktion på allt som händer och sker och tröttheten är obeskrivlig. Imorgon har jag tid på kvinnokliniken och nya tester på mina cellförändringar på livmodertappen ska göras...måtte dom nu vara borta annars får dom ta min livmoder helt. Det ena såret på bröstet är inte läkt heller.

Som om det inte vore nog har vi en födelsedag för Pontus i antågande och han vill ju ha barnkalas med såklart.

Efter hans födelsedag ska han på läkarkontroll och stämmer mina misstankar kommer det bli en operation på honom med. Hans testiklar verkar inte vilja ligga där dom ska...det måste självfallet åtgärdas.
Frågan är också om han behöver operera sig i näsan igen då jag tycker han låter täppt mest hela tiden.

Uppepå detta kan jag inte sluta tänka på mina vänner. En förlorade en liten Busen och är jätteledsen.
En annan har så mycket kring sig och om sig så allt jag önskar henne är lite lugn och ro och acceptans.

Bra blogg va? Gnällig kanske, men det här ÄR min verklighet utan överdrift just nu.

Vardagen med Zanna måste ju flyta på trots allt och hur mycket jag än önskade så finns det ingen pausknapp för övriga saker i livet heller, så som handling, mat, tvätt och allt som nu kan tänkas.

Hur ska man orka...det är dagens fråga.