Födelsedag

Idag fyller jag 34 och har blivit gratulerad av över 100 pers sammanlagt. Otroligt.
Jag hör till skaran av människor som inte lider alls av att åldras. 
Tack alla som uppmärksammat min dag.

Babeisa

De äckliga malariabesläktade ockupanterna som bor i mig har vaknat. Dags att vräka upp silverdosen igen.

Nog är nog

Jag är trött på att vara snäll. Att ställa upp och att bita ihop.
Jag är trött på att bli undviken när det inte passar och att sedan ställa om när det vänder.
Jag är trött på undanflykter.  Mina och andras.
Jag är trött på att bedriva förvaringsskåp åt fler än som bor i huset.
Jag är trött på att fundera på om jag gjort fel och isf vad och när.
Jag är trött på att så många saknar ryggrad nog att tala ur skägget.
Jag är trött på mitt egna jag och på att aldrig orka.
Jag är trött på ekonomi och allt vad det innebär.
Jag är trött på att känna att jag inte är en del av en helhet.
Jag är trött på att vara trött.
Jag är ledsen och jag är inte nöjd.

Jag och enbart jag kan ändra på den känslan. Jag börjar med att kräva att få den respekt jag förtjänar.
Jag kommer inte ställa upp om det inte finns ömsesidiga byggnadsdelar.
Jag börjar röja upp sakta här hemma. Vi ska också ha känslan av ett hem igen. Inte förvaring.
Jag tänker inte heller engagera mig i att bibehålla kontakt med människor som så uppenbart inte vill ha den. Jag gör valet att lägga den energin på min familj och mitt hem.
Jag har släppt in för mycket känslor för anpassning och nu när det rinner ut så är grunden skadad. Jag är skadad. Min läkning är skadad.

Så jag tömmer mig. För jag behöver en nollpunkt om jag ska orka ta nya krafttag för mitt egna jag. Det är bara så.

Tom blogg.

Ja det är ganska tomt här.  Det är full rulle i verkligheten dock.
Dessutom är det ju rulle i twitterflödet och på Facebook.
Delade upp mina kontakter på Facebook så nu ser inte alla det politiska.
Förstår att det är tröttsamt om man är ointresserad eller fortfarande sovandes. Men att stänga av verkligheten när man kommit in i den på allvar fungerar inte det heller.
Så jag fann en lösning. Den verkar vara fungerade så långt.

Hur är det annars då? Ja det kunde onekligen vara bättre. På mer än ett plan.
Det kunde onekligen också vara sämre på så många fler plan. Så varför klaga?

Jag har vart husbunden större delen av veckan.  En kristall har lossnat i örat och jag vågar inte gå ut själv i rädsla att ramla. Hoppas den hoppar på plats snart.

Den 1 Maj blir det demonstration. Mina föräldrar tar barnen. Denna gången demonstrerar vi mot EU.
Ser fram emot att få träffa gänget och ev blir några med hit efter. Vid väder kanske vi kan grilla och dricka något gött. Hoppas att någon vågar sig hit isf ;)

Hoppas alla som läser mår fint. Jag ska sova nu. Godnatt. 

:(

Idag är en av de kvällar jag saknar att kunna gå rätt in hos en polare och bara få gnälla över allt och inget. Ont i själen.