Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

måndag 23 januari 2012

Hejsan hoppsan...

...fallerallan...

Ja, jag lever faktiskt FORTFARANDE! Trist för er som önskade alternativt trodde annat ;-)

Erik och Jenny har fått en gosse för en vecka sedan, jag är glad i hela kroppen för det!
Eftersom jag har rycket på att virka amigurumis just nu (när jag orkar och händerna klarar) så har jag virkat en liten barnvagnsdekoration till lille Love som han ska få (frihand):




För den som nu inte ser mig på facebook så kan jag väl visa några andra exemplar, det är blandat frihand och enligt mönstervirkning ur en bok som jag fick av Jonas goa arbetskamrat Sandra:

Detta är min nummer 2 och den snodde Zanna ;-)

Nummer 3 blev till lilleman, en liten Dino som räcker ut tungan :-)

:-P

Min personliga favorit och nummer 4. Zombiebot/Woodoo. Den gav jag till Pernilla :-)


Dom är väldigt små ska jag tillägga, jämförelse med en tändare här som ni ser ;-)

Tja, i övrigt äter jag ganska mycket GI-anpassat och laktosfritt nu, det går bra men nån vidare skillnad i leder kan jag inte säga att jag märker, kan ju bero på att jag fuskar än lite. Men min IBS är så himla mycket bättre och tro mig DET är ingen liten förbättring.
I helgen orkade jag med att hälsa på revyn på lördagens tidiga föreställning, kul att träffa alla och skönt att visa mig själv att jag inte dör... På Söndagen kom mamma o bjussade på sällskap och kalops...trevligt och gott :-)

Nu ska jag natta mina fina kids och sen när Jonas kommer från pingis ska jag nog sova...har vart riktigt trött idag och imorgon ska jag hälsa på hos min fina Emma så då vill jag gärna ta mig upp :-D 

Ha det fint gott folk! 

tisdag 17 januari 2012

Åh hej...ett pinnhål till.

Det är tur att envisheten bor i dom här generna annars hade man väl lagt sig och dött för ett bra tag sen.

Jag ska strax ta en välbehövlig och likväl VÄLFÖRTJÄNT dusch. Undrar ja just när den var det sistnämnda senast.
För första gången på ett bra tag har jag kännt mig lite bidragande till det här hushållet, dvs mer än att bara göra precis vad nöden och kanske ibland till och med lagen säger.

Jag och barnen åkte fram och skulle gå på apoteket, men sen dom bytte kassasystem på det stället innan jul är det alltid minst 15 pers i kö, minst en nedsegad omgång och oftast en låsning där man i princip kör ut folk för inget går att göra iaf.
Så vi struntade helt sonika i det. Vi följde min mammas uppmaning istäöllet. Vi gick till ICA och köpte go fika. Barnen valde stora och fina cupcakes och jag valde hallon och blåbär med laktosfri grädde. Kör ju GI i så stor mängd jag orkar och kan nu (pepsin kvar men jag ska ta den med...när jag pallar).

När vi hade fikat vilade jag och barnen grejade med lite av vart.
Efter kvällsmaten kände jag en liten strimma energi och då vaknade jag också till och såg hur här såg ut! Ett hem förfaller ganska fort när en jobbar heltid och dessutom har vart sjuk och den andre ligger typ alltid.

Så jag tänkte att jag plockar iaf undan lite...å nu sitter jag här och har klarat av nedervåningen i sin helhet. Det behövdes i både sinnet och rent fysiskt av sanitära anledningar.
Jag är nöjd! Tänker duscha och sen sova gott, så det så.

Steg för steg...babysteg och med risk för bakslag, men jag gråter inte idag iaf.

måndag 16 januari 2012

Men ändå...

...ja ny dag och se, jag lever ju faktiskt än. Grät som tjosan hela kvällen igår och slutligen somnade jag.
Idag har jag vart på IUP med Zanna och för henne går det bara bra i skolan. Fröken Le tyckte hon hade insatta och aktiva föräldrar. Ska jag tänka efter så är det väl så, att hon har det, även om aktiv kan definieras och genomföras på olika sätt. Mina barn är fina individer och vi jobbar hårt med massa kärlek i den här familjen för att klara oss.

Jonas kom slutligen iväg till tandläkare. Han har haft ont i käke o när varken VC, jour eller Ö-N-H hittade problemet så blev det slutligen tandläkaren som då kunde avslöja att Jonas är så sammanbiten så han har slitit ner hela emaljen samt är sne i hela bettet...hej och hå. Nu blir det bettskena och vi får nog (även om han vägrar) lägga upp en behandlingsplan för hans stackars tänder som han inte vart hos tandis med sen vi blev ihop. Slut med dumheter.

Pontus har påbörjat behandling för nattvätningen och den fungerar nu under första veckan till 50%, ska höja snart och hoppas på ytterligare förbättring. Han är lycklig för var morgon han slipper börja med duschkaos.

Idag skulle min morfar fyllt 100 år. Jag minns inte jättemycket av honom för jag var 5 när han gick bort men jag hoppas han har det bra med mormor där han är nu.

Jag har redan lagt mig en gång idag...men kom på att jag glömde min egna kvällsmat så jag var uppe och åt det, fisk och äggsås med brysselkål. Gott.

Idag ska jag utdela en dagen ros...nä jag tar 3:


@---,`------ Mor & Far

@---,`----- Barnen

@---,`----- Jonas



Lite lättare idag, en dag i taget.

Godnatt.

söndag 15 januari 2012

När VÄRDELÖS inte räcker till.

Jag vet inte hur jag ska palla mer. Jag halkar på hala kanter och branter som är omöjliga att ta sig förbi...nej inget är väl omöjligt kanske, men det känns ganska ouppnåbart att vända det här enorma skeppet av depression, med trasiga propellrar, en motor som skär snart och dessutom är bränslet sedan länge slut.

Man skulle ju kunna tro att depressionen i sig är det stora problemet, men den fanns inte där från början. Den kom med alla felkastade diagnoser som kommit och gått...och när jag nu hamnat rätt så borde jag inte, men kan inte låta bli, att tänka hur det hade vart om jag INTE hade fått gå så länge.

Jag orkar inte träffa mina vänner, jag saknar dom enormt men pallar inte...vet ni hur ont det gör? Jag har fått ge upp så mycket det senaste och det känns som det inte är nog med det ändå.

Barnen har en mamma som är så fruktansvärt oaktiv och Jonas ja han känner nog ingen lycka med mig längre, han ser ju bara ett vrak...iaf känner jag mig som ett vrak. Undrar hur länge han orkar? Hur långt räcker kärlek?

Jag önskar jag hade råd att anlita folk att göra de sista små små bitarna med huset, sen skulle jag vilja sälja det. Jag skulle vilja flytta in i en lägenhet igen, kanske skulle det spara lite energi till oss iaf? En fin fyra...det vore skönt...även om flytten förmodligen skulle knäcka mig för en stund.


Råd ja...pengar...jag hatar dom, eller ja, hatar att INTE ha dom. Stampar runt på samma ställe om och om igen...bussen går liksom ingenstans. Snälla åk förbi ett kraftverk och ett pengaregn.

Jag verkar förmodligen bitter och gnällig, men jag är bara ledsen, så förbannat ledsen och trött och smärtpåverkad.
Så här ska inte livet vara som 32-åring väl?

En lägenhet....alla vill till hus, jag vill inget hus ha.

Nä, nu ser jag inte vad jag skriver längre, så jag lägger ner, jag går och lägger mig, läser böcker från mormor och försöker ta till mig hennes styrka hon hade. Hon var en krutgumma med ett hjärta av det dyraste material man kan finna. Jag saknar henne.