Detta med kärlek.

Jag har inte skrivit ett djupbloggsinlägg på en mindre evighet märkte jag. Tänkte därför ta ett idag.
Av olika anledningar får det bli ett om kärlek. Att man kan älska olika personer på olika sätt, det vet väl dom flesta om anar jag. Jag älskar ju min man, mina barn, min mamma och min pappa, mina bröder, mina vänner osv. Inte en enda av dessa rör mig på samma sätt inombords, likväl är jag fylld med kärlek för var och en utav dom.

Senaste tiden har det varit tal om långvarig kärlek mellan partners, i ett förhållande alltså.
Många frågar mig hur man orkar hålla ihop i många år.

Idag var samtalsämnet också på tal då en vän till mig har årsdag med sin gubbe imorgon. 13 till antalet var det minsann tror jag. Jonas och jag har 11 år i bagaget i år.

Så vad gör vissa för att lyckas där andra faller i sär så gott som dagligen?

Jag tror inte på ett enkelriktat sätt för alla men jag tänker dela med mig om hur jag tänker, hur jag behöver ha det för att det ska finnas kärlek kvar till den man en gång blev tokförälskad i.

För det är ju så, man blev tokförälskad en gång (kanske flera) men under någon punkt i tillvaron måste förälskelsen klara av vardagen och växa till den där sanna, vardagliga kärleken, iaf om det är en långvarig relation man vill ha.

Så är det då att alltid vara snygg för den man lever med, visa passion och åtrå konstant, hitta på överraskningar och romantiska stunder, som gör att man överlever.
Knappast, säger jag.

Visst är det kul med ovan nämnda saker, men för mig, för vännen som var här och för många andra jag vet levt i långa relationer så finns en grundregel...ge och ta.

DET är konceptet, den vinnande stigen...ge och ta.

Här hemma lever vi med ganska olika intressen, jag gillar revyn, träffa folk, gå ut o dansa medan Jonas gillar tvspel, pingis och att  ta några öl med polare hemma. Ingens intresse irriterar direkt den andre. Jo visst kan jag tycka tvspelsköp suger ibland, fast det är mer ett kärleksgnabb, en bekräftelse på att jag ser honom och hans aktivitet.
Jonas har inget emot att jag går ut med tjejligan ibland o dansar.

Vi har självfallet också en gemensam plattform, barnen, film, tvserier av olika slag osv...vi ser till att tillgodose den biten med.

Vi bråkar inte om pengar. Vi är så ojämna i våra inkomster så det finns inte, men här ser vi till att räkningar är inbetalda och mat och kläder finns och att barnen inte lider, sen handlar vi väl det vi behöver/vill ha. När pengar tar slut är det liksom ingen idé att bli arg, pengarna är ju ändå slut.
Vi har olika prios för detta område med men den ene nekar inte den andre sina intressen och är det större saker som ska inhandlas, dyrare ting, ja då bestämmer vi helt enkelt när det ska ske och så är det inte mer med det.

Kvällarna är ganska viktiga för oss, när barnen lagt sig så tar jag datatid och Jonas spelar ofta. 99% av alla gånger lägger vi oss dock tillsammans och ser något avsnitt av en serie, sen somnar vi, nästan alltid med kroppskontakt av något slag, jag sover tryggast då.

Hänsyn och respekt samt förståelse är också stora delar hos oss. Jag har som oftast ont men dom gånger jag får smärtskov ihop med ett ME-anfall så måste jag ovillkorligen få vila. Jonas vet och hur sliten han än är i dom lägena så får jag vila. Jonas i sin tur behöver hänsyn i att han glömmer att berätta viktiga saker ibland eller tappar bort möten och tider samt inte kan planera för fler än sig själv i stort, det måste jag ta hänsyn till och respektera. Ju mer man blottar sina svagheter, ju mer acceptans krävs, men ger man den acceptansen så vinner alla på det och energin finns istället för att ha det bra och njuta när tillfälle ges.

Visst bråkar vi och gnabbar, men det tror jag man måste, jag tror inte ett förhållande mår bra utan konflikter och sammanstötningar ibland.

Har man barn, som vi har, så tror jag också det är viktigt att man fostrar på samma sätt, eller nej inte samma sätt, men mot samma mål. Går ens partner emot en hela tiden eller om man spelar ut varandra för att vinna barnen så tror jag det äter upp ett förhållande fortare än kvickt.
Sist vill jag nog också mena att kroppskontakt är viktigt, inte rent sexuellt nu utan snarare på det lilla planet. En puss när man går hemifrån, en klapp på kinden eller en kram spontant, en hand på ryggen när man somnar osv.

Ja det var mina funderingar det, man ska ge och ta, låta den man förälskar sig i få vara som den är med sina vackra sidor men också med fel och brister, vara öppen och kommunicera, både med munnen och kroppen samt låta opåverkbara situationer slippa emellan grälfilter, det tar bara energi från saker man kan få gjorda annars.

Nu blir det sängen! Godnatt <3

Stellas lekland!

Igår hittade jag en 32" TV, LG, plasma, knappt ett år gammal, med väggfäste samt väggfästye med led. Killen som sålde den ville ha ett seriöst bud och jag kan ju absolut ingenting om sånt här med erbjöd honom 1000 spänn mot att jag hämtade allt omgående i Skövde idag.

Han ställde sig tveksam till det låga priset men om jag genomförde affären så snabbt som jag utlovade så kunde han gå med på detta.

I min förvåning så packade jag ihop barnen, åkte till Skövde och hämtade upp en kanonfin TV med dyra väggfästen till, det med led hade ensamty kostat 1100 kronor.

När vi nu ändå var här i Skövde (för vi är här än) så tog vi Stellas lekland, vi hade pratat om det och passade på när vi ändå var i stan.

Barnen leker för fullt och mamma Ellen hamnade här, mitt framför en dator som man får lov att sitta vid medans barnen härjar runt.
Nöjda barn och iaf något nöjd mamma.

I em kommer Emma med sin laptop som Jonas ska få titta på....den segar ihop tydligen.

Nu ska jag kika var barnen håller låda för stunden, ha det gott alla som läser.

Jonas 30 ÅR!

Idag fyller världens finaste make, vän, pappa, son, arbetare, älskare, värmlänning...ja kalla honom vad du vill i positiva ordalag, 30 år! Grattis min älskade!

Uppvaktning med (skön)sång och paket i morse, sen har vi vart i skövde en vända. Ätit tårta och tagit det lugnt.

Nu är trötta barn nattade! Med trötta kanske jag ska förklara att det menas hysteriska utbrott, riva upp sängen, göra sönder saker, skrika och gapa och trotsa....

Täckte av poolen idag för Pontus ville bada, det var dock lite kallt ;-) Det värmer snart på.

Ska försöka fixa något dugligt insynsskydd/vindskydd så slipper en skock apor (läs irriterande ungar) stå och glo och gapa glåpord invid vår trädgård. Kasta skräp och vara uppkäftiga, slåss, hota, kasta sten och GUD vet vad! Bor man inte här på gatan så behöver man inte heller vara här dagarna i ända!

Imorgon har vi pausdag i umgänge, Zanna behöver vila hjärnan och det märks väldigt. I veckan eller rättare sagt till helgen ska Jens ha hjälp med flytt och så blir det lite festande i helgen minsann. BÅDE jag och Jonas! <3

Nu ska jag maila Tibrobyggen igen...jag vill inte ha dessa krigande ungar i min närhet mer.

ME:n slår till

Japp, nu har kroppen fått slita med feber och sjukdom och dessutom lite aktivitet på det...idag kom den, den fruktansvärda, komatröttheten. Alltså vi pratar om ett tillstånd i närhet av medvetslöshet.

Och min astackars, stackars små bran som har sommarlov, mamma kan inte stå på fötterna och dom har sommarlov. TUR att dom har varandra!
Jag har lagat mat. Thats it. Nu är dom med mamma vid mormors grav...

Jg hatar dom här dagarna, jag hatar att inte kunna vara den mamma barnen förtjänar...nu orkar jag inte skriva mer heller...less på allt.

När man tror man ska svimma och dö, då orkar man liiiite till.

Ja så är det i mitt fall, alltid dyker det upp något som gör att jag måste mjölka de sista få dropparna jag har kvar i energiskålen.

Idag handlade det om prioritering och barnen var faktiskt viktigast idag.
Pontus missade ju sin sista dag i verksamhet på Myror och Möss, så idag kändes det viktigt att han fick chansen att delta med sina kompisar och dagmammor, det vankades ju hajk ihop med midsommarfirande och grillning osv. Jag hade inte hjärta att neka honom detta och Jonas har kvällsvecka, så i med piller, massor av piller och upp på benen.

Vi åkte och köpte muggar som var vita utanpå och färgade inuti, dom fick sen Zanna och Pontus måla på med permanenta tuschpennor innan vi slog in en till var dagmamma. Dom fick också ett kort med en avskedsvers/tal på rim!
Eva & Inga-Lill som har vart mina barns dagmammor fick dessutom ett grillset i triangelkorg samt varsitt eget kort med egna verser på rim.
Köpte fika och festis och hem o packa sovsäckar, regnkläder, sovgrejer, matsäck och iväg till skogen. Där fick vi en trevlig stund innan Pontus gick på skattjakt med sina kompisar och dagmammor och jag och Zanna for hem.
Vi knep en mjukglass på vägen hem ihop jag o Zanna.

Nu ligger Zanna och ska sova och jag mitt dumma huvud fann mig själv plockandes i barnens rum! Jag slutade dock när jag kom på mig själv svimfärdig och illamående.

Så ja, jag fixade denna kvällen och fick iaf göra ett avslut för mina barns fina dagmammor, det kändes viktigt, både för mig och för mina barns skull, dom har ju ändå vart under deras kanonfina omsorg i sammanlagt 7 år nu!
Det är faktiskt med sorg jag lämnar den epoken i mina barns liv, skolan känns så mycket mer okontrollerbar och stor.

Nu ska jag bädda rent (inte för att jag ska pressa mig mer utan för att jag har febersvettats i så många nätter nu) och sen krypa ner och bara vara en stund, lyssna på musik och försöka släppa alla tankar som bara vispar runt i mitt huvud.

Natten.

Skrattretande.

Ja nu klarar jag inte att ligga mer, så jag har mosat alla sorters febernedsättande av olika slag jag har för att orka sitta upp istället, men det går inte så bra det heller.

I natt kunde jag inte somna. Jag hade läst "Varför gråter inte Emma?" som handlade om Arbogamorden på två små barn. Varför jag plågade mig med att läsa den vet jag inte, men jag sträckläste den och grät i ångest och förtvivlan flera gånger om.
När jag skulle sova kunde jag inte somna, jag funderade en hel del på livet, mitt egna liv.

Jag är förbannat gnällig ibland, för egentligen har jag det väl bra?
Fast är det mitt ansvar att tiga för att andra har det värre? För det här är verkligen inte en lätt balansplatta jag och min familj går på, den är instabil och kräver konstant omsorg och omtanke.

Jag vet inte var jag ska göra av mig själv i min egen smärta, mitt egna kroppsarbete och min panik i att inte kunna fixa till saker så att alla i min omgivning kan få ut bästa möjliga av livet.
Det låter säkert omöjligt, men jag tänker självfallet inte på materiella ting nu, jag tänker på balans.

Zannas skolgång är en mycket viktig del. När jag ändå nämner den kanske jag ska passa på att gnälla om skolavslutningen? Den där rektorn för skolan höll ett tal för barnen om val. Hur man väljer hur man ska må från dag till dag, man väljer sina bra och dåliga dagar...tack för den. Ännu mer tack när hon sen säger att barnen ska ifrågasätta sina föräldrars och andra vuxnas måsten, man måste tydligen bara tre saker i livet, födas, dö och välja. Och om föräldrar säger nej och tex måste laga mat, ja då är det lika med att barnen väljs bort, det borde barnen veta och påpeka enligt min dotters rektor.
Många många föräldrar har ifrågasatt talet och bett mig skriva en insändare...nu har jag inte hunnit det tyvärr, men min blogg har ju en hel del läsare...varje dag.

Hur som helst, Zannas skolgång ska fortsätta på ett bättre sätt, men denna terminen var jag faktiskt tvungen att pausa striden, för att samla kraft, för i höst blir det skolverket. Och som om det inte vore nog, så börjar ju sonen med, som också utreds...och där är jag nog redan utdömd av lärarna känner jag...må så vara. Mina barn har rättigheter och jag ger mig aldrig...aldrig.

Jonas behöver genomgår ett sånt snarkningstest, hans trötthet är från och till nästan medvetslöshetstillstånd och den stackaren han jobbar ju häcken av sig för oss andra.

Min egna kropp då? Jag fick mitt senaste läkarintyg, från min läkare som nu ska sluta. Ett rabblande av diagnoser beskriver nog mig som bäst, neuromuskelosketalt symtom, utmattningssyndrom, ME, fibromyalgin DD Mb Dercum, diskbråck i bröstpelare och ländrygg, fraktur i ländrygg...and so it goes on. Huvuddiagnoskoden innefattar att man praktiskt taget har gett upp behandlingsmetoder, det är mao hantering och medicinering som kommer bli det som fortgår. Vill någon ha mitt liv, eller iaf min kropp?

Nu kommer Jonas hem, jag orkar inte sitta uppe mer iaf...o förmodligen inte ligga ner heller.

Fortsätter imorgon. Godnatt på er.

Jag manglade ur mig det sista jag hade.

Skolavslutning, syskonövernattning både med och utan barn, revyträff, cykla i regn....sen vaknade jag upp med en feber och halsont som inte är av denna värld.

Jag mår verkligen inte bra. Dels hade jag inget försvar, ingen kapslad energi för att stå pall för detta just nu, dels känns det som om jag inte har tid med eländet. Jag vet att jag inte kan bestämma sånt men jag blir stressad iaf.

Jonas jobbar, barnen har sommarlov, jag är sängliggande. Underbar kombo va?

Orkar inte skriva mer just nu. Hoppas Ni andra har det bättre!

Jag har världens finaste ungar!

Zannas skolavslutning idag:

Zana goes rockabilly till skolavslutningen! Visst är hon en tuff brud i lyxförpackning!

Detaljer är viktigt för helheten, stjärnor på kinden!

Rosa naglar med svarta rosetter!

Svarta tånaglar med rosa rosetter, skor med nitar!

Hon är fin!

Svartvitt!

Pontus passar i allt, här som rocker/rockabilly!

Han är både söt, vacker och tuff!

Min goding!

Mina fina! Pontus, Zanna och mitt brorsbarn Joanna!

Nu vankas sommarlov!

Here we go again!

Jag är så trött på det här med att vi står för stora aktiviteter och dess omkostnader så idag vart det nog.

Kanske borde börja från början?
Zanna och Pontus ropades in för kvällsmat. Det visar sig att det nya nätet på studsmattan är trasigt...rejält också.
Två stora revor och avdragna knytband.

Efter lite lirk får jag fram vad som hänt och mina barn har självfallet lika stor del i det som de barn som deltagit, jag säger absolut inget annat...MEN jag har satt mina barn till världen och jag betalar gärna för deras beteende när det är så att det skenar iväg...
Jag inser att olyckor händer och saker går sönder.

Men majoriteten av tiden är alla HÄR och många ggr är det för att ta del av saker man själv inte har tillgång till hemma..

Jag har pratat med inblandade och dessutom blev jag så jävla besviken på detta med att saker går sönder och man går bara hem och skiter i det...så ja, jag införde hoppförbud...inte för mina barn utan för SAMTLIGA inblandade i övrigt.
Mina barn slipper inte lindrigt undan, det var nämligen en överenskommelse mellan oss innan nya nätet inhandlades att om det görs sönder så återstår bara 2 alternativ för dom, köp ett nytt eller bli av med studsmattan nästa säsong....dom är inte glada åt att dom ensamma får betala 700 för ett nytt nät...jag förstår dom, men så sa vi, konsekvens är det här.

Nu har dom en jävligt snäll mamma dock, jag lyckades med en lagning som jag tror kan hålla...men dom får hoppa bara dom tillsammans nu...jag tänker sluta betala för andra barns vildsinthet, jag har nog med mina egna barns utgifter.

Jag handlar gärna till mina barn, dom är värda allt...men jag är inte villig att låta andra förstöra mina barns möjligheter. Har bara mina ungar vart med så är det också dom som står sitt kast.

Jaja nog om detta, jag blev bara så förbannat trött och ilsk när detta uppdagades...också har jag ont med.

Klippning på Erika.K - Om du vill bli nöjd!

Sandra klippte mig igår och jag blev förbannat nöjd! Bilder finns på Facebook.

Skolade in sonen igår med...förskoleklassen börjar ju i höst. Det känns så extremt blandat kan jag säga!

Åkte ju till Skövde efter det och sen hade vi Fredagsmys här hemma!

Idag har jag och Jonas grejat i trädgården. Jag hatar min jävla kropp som mår apa just nu och bara bråkar.
Kvällen har haft massor av samtal i telefon som innehåll och jag känner mig så sinnessjukt hjälplös ibland.

Idag har jag haft djupa funderingar kring barnuppfostran. Jag blev helt bestört när jag skulle ropa in min son och det sitter barn på hela gatan och en av dom små kottarna sitter och ropar "Han runkar, han behöver runka det är gött att runka..." osv.
Kalla mig naiv eller gammalmodig eller va fan Ni vill, men i min värld är det så långt från ok det bara kan bli att ungar i åldrarna 8-11 år sitter och vrålar sån skit, slutar inte ens när jag kommer ut utan bara hånflinar.
Jag tycker det är pinsamt och är väl en jävla prettomorsa...

En annan sak är att ungar springer in och ut i trädgården helt omotiverat...bara för att? Eller att småungar är ute till framåt 22-23 och leker...jag vet att det är pingstafton och visst kan barn vara uppe extra på helg, men vara ute och härja tycker iaf inte jag är ok. Då kan man vara hemma inne eller på trädgården eller vad som helst.

Gnällig Ellen idag va?

Kommentera gärna...argumentera...hur tänker DU?

Nu ska jag se om min make vill hålla om mig lite, känner att jag behöver det.

Hur het kan man vara efter ladiesnight på erika.K?

Svar: Förbannat het! :-)

Jag tog i sista minuten med mig Emma och vi for till erika.K i Skövde.
Där bjöd Sandra och hennes underbara kollegor på en ladiesnight.
Det dippades, minglades, dracks smoothie och Mark (?) från GHD styling presenterade deras sortiment av tänger. En mycket bra vara må jag säga.

Jag fick provstyla Emma med lockar, plattning, vågor och volym. Kul, för hon har ju så långt och roligt hår.
Hon fick testa "lillen" lite på mig med. Sen handlade Emma och jag släppte lös en av kollegorna till Sandra. Hon fick fria händer och busa till en frisyr på mig! Det var kul. Jag gillar när dom vågar prova :-)

Innan jag gick hem bokade jag klipptid hos min Sandra...så på Fredag ska jag klippas :-)

Här kommer egobilder på min fräsiga och kaxiga frissa efter kvällen!

Sjukskriven...

Ja sjukskrivningen blev, inte helt otippat, förlängd igen.
Vi pratade om vikten, på min begäran då.
Det var min sista träff med dr B, i slutet av månaden är hon färdig med Tibro VC och jag förstår henne, jag gör verkligen det.
Jag var välkommen att höra av mig om jag inte får ordning på mediciner och intyg med en ny fast läkare här i Tibro...fast var just ledordet...det finns väl inga sånna kvar i tibro?

Mötte M utanför VC, har inte träffats på jättelänge! Sen träffade vi A med och hon gav mig pengar som jag helt hade glömt hehe, ärligt det!

Dagen har bestått av sova, sova och sova....sen läkartid, cykla till västanå, cykla till blommans och sen hem.
Köpte glass till barnen i glassbilen.

Snart ska dom till mamma, hoppas jag får låna bilen, det glömde jag fråga i går...SENIL is my middlename.

Nej jag ska fräscha till mig, kan ju se lite pigg ut på en mingelkväll!

Kalldusch

Idag har jag åkt på några kallduschar. Första gången när jag och Zanna cyklade för att hämta Pontus, då kom första skuren över oss. Sen hann vi till Syster Yster, färgekonomi och vidare till läkaren utan problem.

Pontus remitterades till kirurgen...precis som jag förväntade mig.

När vi skulle cykla hem var nästa kalldusch ett faktum...hemma byttes kläder och hängdes på tork och det var dripp dropp över allt.
Vid 18 såg det ljusare ut och vi åkte till ICA, när vi kom ut regnade det IGEN...och smällde som bare den.

Stannade hos Daniela och hämtade ut DVD-filmer från uppvisningsdansen, när vi kom ut därifrån var det SKYFALL och därmed blev det mer klädbyte och upphängning och dripp dropp när vi kom hem.

I övrigt känner jag mig som en enda sur disktrasa inombords, jag kan inte fatta vad som felas mig, jag känner mig låg och ledsen och ibland till och med oönskad. Konstigt det där med känslor, hur mycket man än försöker så går det inte manipulera dom. Det är som om mitt inre vill tala om att något felas på ett större plan...men jag kan inte greppa det.

Jag har tvättat 4 maskiner tvätt också...så nu är det ikapp i en dag eller två igen.


Imorgon kväll ska barnen vara hos mamma iaf. Jag ska åka in på mingel på Erika-K och det ser jag fram emot! Ska passa på att boka klipptid hos världens bästa frisör då med...om hon hinner med mig mellan barn, tränar-roll och sm-guld-titlar ;-)

Nej jag slutar blogga, orden liksom stakar sig i fingerspetsarna idag...

Jag är grinig!

Grattis Sverige.

Ja jag får väl börja så iaf, det är ju trots allt nationaldagen. Mina painkillers är slut och jag har ONT! Får hämta ut nya imorgon då.

Vi åkte till Karlsborg och gick på marknaden en stund. Trött dock. Barnen hoppade hoppborg, Zanna red ponnyridning och småkrafs köptes.

Åkte och käkade på korvkiosken i Tibro innan vi for hem.

Jag känner mig så förbannat fjompig idag, tar åt mig och känner mig sur och kanske sårad till och med.

Allt kan inte vara rosenrött jämt och det vet jag, men just idag känns det som om jag inte kan ha en åsikt utan att den är fel.

Det har nog suttit i några dagar om jag tänker efter. 

Jag har ont och Jonas mår inget bra överlag han heller.

Jag vet att han så innerligt vill flytta och jag blir trött och illamående bara jag tänker på den processen. Jag är verkligen inte emot flytt i sig, men jag vet inte hur vi ska finna ork att genomgå processen, det känns inte som det är läge.

Detta leder till att jag inte får tycka att omgivningen suger...eller får och får, jag väljer det ju tycker Jonas, att stanna här.

Jag i min tur ser så mycket jobb med en flytt, lånelöften, mäklare, städ inför husvisningar, flytt, organisera upp nya ställen och rutiner för barnen, byte av VC, hitta nytt och vettigt boende (för det blir inga tillfälliga hopp-in-boende).

Jag vet att jag kommer bli den som får strukturera upp det, Jonas har inte den insikten och det tänket alla ggr och dessutom, som han själv säger till mig, så jobbar ju han.

Och jag är sjukskriven.

Som det känns idag kommer jag aldrig få ordning på mig själv. Jag känner mig ledsen och dränerad idag och jag saknar min man, han som är välmående och kramar om mig när livet känns så här piss.

Tröttheten äter upp oss båda...det är inte bra.

Jag älskar Jonas så innerligt. Jag vill att vi ska kunna ha det sådär bra. Just nu känns det bara tuggigt. Det känns som jag är anledningen till att han är nere och orkeslös...som om jag är den som skulle kunna förändra allt bara jag orkade mer och klarade bättre.

Jag har ingen bra dag idag.

Men jag älskar Jonas och mina barn.

Den tiden på året igen!

Det knackas på dörren 17 ggr i timmen.
Jag skulle kunna vara skrytig och säga att mina ungar är omåttligt populär, dock är det inte sanningen, men deras pool och studsmatta är, därför vill man gärna vara kompis under den här årstiden.

I morse när poolen inte öppnades så gick kompisarna hem igen.

Idag beslutade jag mig för att natta mina kottar i vanlig tid trots att det är ledigt även imorgon. Båda barnen är trötta och behöver sova.

Lagom till kvällsmaten knackas det igen och när svaret gavs att vi hade börjat göra kvällen här så var det ju egentligen inte så noga om barnen kom ut, dom ville hoppa studsmatta och tyckte väl att det kunde dom ju göra ändå, det var till och med egentligen bättre!

Jag är verkligen inget glad i det här beteendet, manipulativt utnyttjande tycker jag att det är...väldigt medvetet sådant också.
Kommer det sen till att låna ut sina egna saker eller visa nya saker, ja då är det skryt och nerklankning som är melodin, samt egoism...det är inte aktuellt med ge och ta. Man ska bara ha och ha och ha igen.

Jag har inget emot att barnen har kompisar här, men med kompis innebär det att man är hos båda parter, leker hos varandra och på lika villkor...inte kommer och går som man vill och känner för, bara för att få göra något man inte har själv.

Nej jag ska sluta gnälla...ha det!

Gårdagens klipp

Var aningens mörkt, här kommer en uppljusad variant!

Hajjemen serru

I Onsdags fyllde lilleman 6 år.
Jag och Zanna väckte honom innan 7 med sång och paket!
Sen fick han välja frukost.

På eftermiddagen öppnades det efterlängtade stooora paketet, det var en waveboard till sonens mycket stora lycka. Han fick en YODA-gosis med och resten öppnas på kalaset imorgon!

Kort från Pontus dag!

På Torsdag morgon åkte Zanna med Joanna till ett läger med Silverklangen. Hon kommer hem imorgon kväll.

Jag och Pontus och Jonas åkte till Hjo och gick på marknaden där och sen åkte vi hem.

Städade upp på altanen och sen packade vi ihop lite grejer till Pontus och han fick åka till mormor. Dom skulle gå på cruisingen och han fick till och med åka raggarbil under kvällen.

Jag och Jonas åkte hem, jag gjorde mig iordning. Pernilla kom och senare också Emma, Johanna, Samuel och Christian och Jossan!

Samuel och Jonas sprang ut och gjorde ett "ryck" mot en grupp yngre, fan vad jag skrattade, har filmat det ;-)

Senare blev det knallande på byn, kikade bilar, tjöta med folk och hade allmänt småmysigt. Enda trista är att alla kommer bort och fort går det. Meningen var att vi skulle gått till parken, men det fina vädret gjorde att tiden drog iväg ute och det blev helt enkelt inte av.

Så här snygg var jag under cruisingen:

hehe Eldröda slingor kvällen till ära ;-)

Idag är det Fredag. Jag har vart på VC och gjort omläggning på stygnen. Dom var ovanligt fina och oväntat rena så det blev inget jobbigt *skönt*

Hämtade hem min kvillrandes glada son och sen har jag roat mig med att gräva upp framsidan...för att sen kasta sand på det uppgrävda. Ställde upp poolen där sen och gjorde rent det ordentligt samt fyllde den. Imorgon kanske värdena är bra så kan den unge som vågar bada i det iskalla vattnet ;-)

Det blev gott grillat till kvällsmat, maken ordnade så gött!

Nu ska jag lägga mig, jag är seg och trött ;-)

Godnatt :-)