The winner takes it all....

...
Jag säger då det, jag var anledningen till ondo, till att konflikter och surrande lögner existerade i den lyckliga bubblan. Men ack ack, nu finns jag inte kvar att skylla på...någon annan får ta smällen och roten, ja den är kvar där den alltid ha varit.

Vinnaren står kvar.

________________________________

Ja det var en parantes det. Jag ska inte bli långrandig då jag åkte på att besöka tandis idag och då hade en fraktur i en tandjävel...en fraktur liksom...det blev till att lappa den och hoppas på att den håller.
Skulle träffat Emma idag men jag mår i vanlig ordning pyton efter tandis så det fick ställas in...jag hatar att ställa in.

Mycket annat bubblar i skallen på mig, det ena mer pinsamt än det andra hahaha, men men så kan det vara....
Nej jag får lägga mig igen, jag mår illa.

Mitt 100 inlägg....

...och inte blir det att fira det med jubel, pompa och ståt inte.

Det blir nog mest ett gnällinlägg, eller jag väljer att se det som ett funderingsinlägg.

Jag kom precis från ett föräldramöte, som handlade om nya skollagar, skolansvar vs föräldraansvar, om en kommande skolutflykt....
Sen handlade det om att klassen har attitydsproblem.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är alltjämt tacksam för att en av de vuxna karlarna öppnade munnen, ifrågasatte och vill ha krav, dialog och nolltolerans. För man kanske inte slåss ensam trots allt.

Fula ord, miner och uppkäftighet mot både vuxna och barn av både töser och pojkar är tydligen mer vardag än undantag...hur kan det bli så med en bunt av 9-åringar.
Visst finns det regler och dom har belöningssystem...men som också en annan förälder påpekade, var är dialogen, var är bestraffningen, var är dom vuxna som ska sätta ner foten?
Sen kan man ju inte låta bli att undra varför inte den andra 3:an har samma problem....ledarskap, sociala skillnader, bristande föräldrauppfostran???

På vägen ut sa en annan mamma till mig att man får räkna med detta, det är liksom bara så. Jag fann mig för dåligt, men medan jag handlade mjölk på väg hem så kom jag på att jag var LAM!
Klart att yngre syskon lär sig av äldre, i deras hem var ord som bög och fitta vardag och deras yngre tog efter och det var bara så...fast nu senare kom det över mig, varför är det ok att dom stora använder vokabuläret från början...än mindre att man tolererar det hos de mindre.
Hon tyckte man ska lära sin barn att slå tillbaka. Tro mig, jag har velat att Zanna ska göra det, jag har önskat att hon ska få igång sin självbevarelsedrift och slå för sitt egna jag. Men vad hjälper det på sikt? Ytterligare ett barn har fått stryk och båda har lämnat konflikten som stora förlorare.
Nej, jag står fast vid att det är nolltolerans på dessa saker. Ju mindre det accepteras, ju mindre ger vi det utrymme att eskalera.

Det bästa i en värld av idealism vore att man kunde kommunicera med de inblandades föräldrar. Här kom en diskussion igång, för jag är en av dom som nu vart med om att ha ett utsatt barn under några omgångar.
Alla föräldrar vill inte kommunicera, tro mig, jag har försökt och jag har fått bemötanden som har vart på så låga nivåer så att attitydsproblemen skulle förmodligen ha haft samtliga vetenskapliga förklaringar i en och samma individ om man målade fan på väggen.
Lösningen då får vara som en annan förälder sa att lärare sammankallar till gemensamt möte inklusive barn. Men det numera regelrätta och vanemässiga svaret verkar vara tid, pengar, resursmöjligheter.

Mitt tålamod börjar sina och var muskel i min trötta kropp börjar ladda för ett mindre krig. Ska vi bara stå och titta på då? När ungar disrespekterar varandra, tar över vuxenkommandot och styr hela skutan med vild och ursinnigt, vansinnig anarki?
Kanske ska vi bygga en Octagon bur och låta dom slåss för sin överlevnad med tillhygge inkluderat så blir det självsanering????
Vad fan händer om vuxna individer inte kan sätta ner fötterna på den jord vi ännu har och slå i handbromsen, ta kommandot över vattenplaningen och visa vart skåpet ska stå.

Jag är tyngd, mörkrädd, förbannad men också ledsen, förtvivlad och rådlös...barnen är vår framtid, vi måste ge dom den guidning som krävs...det får aldrig glömmas.

Jag återkommer när jag samlat ork och kraft, detta tog musten ur mig tyvärr....

Rörigt likt en plockbuffé!

Vardagen har anlänt, ja den är här och den tog sats på en språngbräda för att liksom explodera och spränga bort ett lugnare tempo.

Jag har börjat om med mina b12-injektioner, eftersom jag hade slarvat under semestern så fick jag börja om med boost, 10 injektioner på 3 veckor...tjohopp.

Pontus har börjat skolan. Han trivs bra men är väldigt gapig och förmodligen också tröttare än han vill erkänna.
Zanna vandrade upp till tredje klass och bytte över till stora skolgården. Hon har redan fått smäll en gång.
Förra terminen pausade jag allt vad strid hette med skolverksamheten. Vi gjorde med hab en ny planering för ytterligare struktur hemma och jag jobbade aktivt med att installera den här hemma istället. Jag behövde en paus från evk och allt vad det innebär.

Här om dagen berättade dock Zanna att hon hade fått smäll igen, ett slag och en spark för att vara mer precis. Jag har inte hört ett skit om detta från skolans håll även om Zanna själv säger att hon har pratat med ena läraren.
Jag åkte till hab och skulle prata med psykolog och sjukgymnast inför Zannas kommande djurterapi. Vi halkade (av självklara anledningar) in på Zannas skolgång och jag överdriver inte om jag säger att hab är djupt oroade över Zannas framtid.

Dom anser också att det är dags för en anmälan på skolan, att Zanna behöver få göra ett BECK-test för att utröna hur hon egentligen mår och psykologen erbjöd sig att göra detta innan LSS-stormöte som infinner sig i November.

Jag kontaktade sedan under eftermiddagen en av Zannas klassföreståndare, jag bad om en evk innan stormötet vilket ordnandes och jag förklarade krasst att jag förra året inte ens orkade kommunicera med skolvärlden utan istället skyddade Zanna med fulla medel här hemifrån.
Dom hade uppfattat det som att jag tyckte att allt var bra?!

Gick igår också igenom samtliga protokoll från skolans alla möten och blev mörkrädd över de förslagna åtgärderna kontra vad som verkligen uppfyllts i praktiken!
Detta kommer jag också trycka på under nästa evk.

För övrigt sover vi numera på tempur, något som min rygg tycks älska, den samarbetar mycket mer under morgonen och jag skulle önska att alla som lider av fibromyalgi med tillhörande ryggskelettskador kunde få råd med en sådan madrass.

Jag har börjat samla studenter från 1999 Lövängsskolan på facebook, planen är att få till en återträff innan årets slut.

Nästa Lördag vankas det bröllop och det ser jag fram emot. I Oktober blir det ett 35-årskalas som jag också ser fram emot!

Jonas jobbar igen och det går bra. Semester är skönt men han trivs bäst med rutin. Huset har det börja rulla på med så sakterligen igen...mest pill och plock kvar, det är tidsödande nog men en sak i taget.

Tja det var väl en uppdatering i sumering om min tillvaro, det är lite småkaos igen och därmed är jag tröttare än vanligt...men vi lever, andas och älskar :-D