Jag får liksom ingen ordning på allt.

Nu har det börjat gå upp för mig att jag ska ha ett möte om min framtid om 14 dagar, mötet ska ske med en nysatt diagnos som knappt är erkänd i svenska läkarkåren och med en läkare som inget kan om den eller ens förstår mig när jag pratar, tror jag iaf, jag förstår inte henne iaf.

När B slutade i Tibro sa hon att jag fick ringa om jag fick panik eller problem, jag har väl inte velat jaga henne men idag bestämde jag mig för att ändå ringa Karlsborg och be att få möjligheten att överlägga med henne, eventuellt (om jag blir lovad att hon tar sig an mig personligen) så byter jag också över till Karlsborgs VC för att känna mig tryggare.

Jag känner mig så dimmig i hjärnan att jag vet inte längre själv vad som vore bäst för mig, det ger såklart ytterligare en triggning till ångest och den berömda spiralen är igång igen.

Jag orkar i ärlighetens namn inte ens skriva just nu, jag hittar verkligen inga ord...något som känns förvirrande för min hjärna som gärna skapar. Därmed avslutar jag detta inlägg...

Ja jisses vilken aktiv blogg detta blivit...not.

Nej jag har liksom inte riktigt samma ork som förr, krafterna sinar snabbt och de gånger dom inte gör det så vill jag helst göra saker jag saknar.

Igår var jag på revyn, älskar det stället men kan bli trött på att saker förväntas lösa sig självt, bortsett från en handfull människor, alltid desamma, som sliter och pusslar ihop saker och ting. Eloge för det iaf!

Emma var hos oss igår, likväl som Samuel och Joanna och Jens och Arwen en stund. Det var trevligt som attan men vi kom sent (tidigt?) i säng och det betalade sig väl en aning idag men jag hade ju förmånen att ligga jag...tur man har så fin make som man har <3.
Många hysteriska (en del kanske övertrötta) skratt blev det iaf...o det läker kroppen :-)

I veckan ska jag fördela mina krafter väl, det ska städas och slutföras lite mat inför jul (mamma har dock ordnat en hel del så jag känner faktiskt ingen panik över detta). Fick just tipset att ta regelbundna raster, precis som på ett jobb, dock med regeln att rasterna ska vara längre och tätare. Låter faktiskt rätt smart.

För övrigt fungerar Tibro som vanligt och hur mycket (eller lite) man än vill dölja saker så fungerar det inte...;-) Jag kanske skriver ett uppretande åsiktsinlägg om den saken en annan dag :-D

Nu ska jag städa rent hos djuren och sen ska Jonas o jag krypa ner o se på nått ihop <3

Ha det gott mina vänner!

Så var det då dags.

Ja men man kan ju tro att jag syftar på den förbannade snön, det skulle jag mycket väl kunna göra för jag hatar den. Det har inte alltid vart så men de två vargavintrar som passerat har inte försvunnit ur mitt minne så jo jag hatar snön.

Man skulle också kunna tro att jag syftar på vinterdäcksbytet. Det har också blivit av, finfina michelin northen ice med dubb hittade jag på Euromasters lagerutförsäljning....för 595 kr styck...

Men inte heller syftar jag på det.

Jag skulle också kunna mena min 100:e bihåleinflammation som jag äter penicillin för, eller varför inte läkarbesöket som Gud glömde när jag skulle förlänga min sjukskrivning hos en läkare som inte bara har noll kunskap om ME/CFS utan som inte heller fattar ett ord av det jag säger.

Men nej, inte ens det syftar rubriken på.

Rubriken syftar inte heller på att soffan bytt skepnad genom tygbytet jag nyss gjorde...
...inte heller städningen av toaletter jag utförde igår, även om det var mer än lovligt dags.

Nä jag syftar självfallet på mina akuta tandläkarbesök som aldrig slår fel i närheten av högtider. Nu hade jag ändå vart där i November så jävla dunderredig som jag var. Alla som känner mig fattar vad jag menar, ni som inte känner mig behöver typ 2 ord...PANIK och SKRÄCK.

Jag har visserligen haft lite småont sen jag lagade de planerade tänderna, jag har känt en pulserande smärta mot bihålan till men iom bihåleinflammationen samt att jag faktiskt brukar få fake-tandvärk med min fibromyalgi, så avvaktade jag.

Idag insåg jag väl att ska det inte spenderas julafton på en akuttandläkares mottagning i typ Norrland, ja då får jag väl gå o kolla status då.

Jag grälade lite på tandläkaren om att det är så typiskt när jag väl bokar o lagar mina tänder. Han var förbryllad och kollade röntgen och höjdfel i munnen. Vi kom överens om att börja med att slipa ner bettet och se om det kunde avhjälpa.
Jag blev så glad över att slippa höra ordet "rotfylla" så jag tackade i glädjerop ja. Så la han slipen mot min 2:7 och jag kände hur varenda led i kroppen ville gå av, sparkar i panik, vrålar och slår.
Nej nej, den gubben gick minsann inte.
Tandläkaren såg ut som ett skräckslaget frågetecken och beslutade att det felas någonstans men inte i 2:7.
Han gjorde en, för mig, ny test. Han tog kylspray och testade på var tand.
2:6 ok
2:7 ont
2:8 AAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!

Ok hmmm. Fan det VAR inte den tanden vi lagade i November.
Ja så kom det berömda panikbeskedet, kapa nerver, rensa kanaler, rotfyllning....

Tårar, svimma, gråta, skrika och slutligen hota...bedövningen ska verka annars....
Bedövningen satt som ett smäck.
När han borrat upp kanalerna hör jag först två stoppliknande ljud i sugen , sen assistentens "shit" och tandläkarens "ops".
Nu är det kört hann jag tänka....det blir väl utdragning på plats...

Men det visade sig, efter en lång tids rensning och spolande och rensugningar, att det hade vart sånt tryck i den jävla tanden att det hade kommit farandes ur med ett "Splach"...eller till och med flera.

Jag överlevde, men jisses vad energi det tog...allt för mycket alldeles för nära jul.