Troligen tröttnat

Ja...det är kanske så att ni tröttnat på allt jag tjatar om nu. Det är mycket joggande och trädgårdssysslor och liknande.
Men sluta läs om det inte passar. Har inte känt mig levande på nästan 10 år. Kroppen som aldrig orkat och ett huvud som bara lagt av.

Plötsligt så kan jag något. Orkar något. Jag är livrädd för att det bara ska ta slut. Att all energi ska ta slut igen.
Mitt i all rädsla känner jag ett verkligt hopp att kunna ta mig tillbaka till verkligheten, att kunna jobba vore det absolut ultimata. Bara tänk om...

Jag kan verkligen inte med ord förklara vidden av att gå från sängliggande och fullkomligt slutkörd till att klara röra på mig. Kunna andas och komma utanför hemmet.
Därmed kommer de som väljer läsa få stå ut med tjatet.

Idag hade latmasken funnit mig och jag tänkte ligga kvar i sängen. Har haft ont i dag med, ont som var dag såg ut för ett tag sen. Men jag bytte om och fick med mig Pontus, vi cyklade till Rankås tur och retur och jag sprang 2,5an.
Ja, jag kan nog snart kalla det delvis löpning. Tiden kryper neråt nämligen.

Det händer grejer med kroppsformen med. Huvudet hänger inte med. I helgen var jag spontant ute en sväng. Trevligast på kvällen var att hänga hos Marcus och Sofia och bara tjöta en stund. Jonas blev också med!

Jonas gör också grymma framsteg. Idag var han på rehabcenter och de verkar ha funnit problemet med hans axel. Hoppas verkligen deras lösning kan göra honom smärtfri. Tränar gör han som få och han har gått ner massor.
Jag älskar den mannen. Det finns verkligen ingen som är så lojal och älskvärd som honom. Utan honom hade jag aldrig någonsin orkat med allt.

Igår klippte jag gräset med en handjagare. Det var riktigt jäkla svinjobbigt så jag letade upp en elgräsklippare på blocket som jag hämtade idag.

Zanna har bakat kärleksmums idag. Alldeles själv. Så himla duktig och blir stor så fort.
Igår gick vi igenom tvättmaskinen med 

Pontus han kickar och cyklar. Simskolan slutade förra veckan och han tog brons och en massa andra olika märken! Den här sommaren har han vuxit mycket i sig själv och jag får inse att mina två älskade ungar är inte små längre.

...ja också Liten då...hon är väl mest där jag är. I så stor utsträckning hon bara kan 

Nya träningstights som mamma köpte!

Utgång i helgen.

Liten söt Liten.

Jag provade en klänning jag köpte för ett tag sen för att försöka se själv hur kroppen ändras.

Till höger är på rankåsstafetten. Vänster i Lördags.

Genomsvett efter att ha klippt med handjagare.

Monterat cykelkorg och nya elgräsklipparen...den låter som en dammsugare 😂

Zannas farligt goda kärleksmums!

Rundan med Pontus idag. Inget gnäll på den gossen på hela vägen! 

Och livet går framåt!

Jag har nu tänt en hoppets låga på att kanske framöver våga testa att jobba igen. Tar läkningen steg för steg och visst har jag rejäla bakslag när belastningen blivit maxad. Ett tillfälle var när jag utsatte mig för milen i promenad och blev liggande i två dygn helt. Även efter sommarland med barnen så var kontot på minus och det tog två dygn upp igen.

Dock är det ju ändå så att med rätt balans så får kroppen nu prova att jobba lite fysiskt. Hoppet ligger vid att det bygger upp en hälsa nu och inte river ner den igen. Rehabilitering på eget sätt mao. Bonusen är att jag tappar i vikt! 

Sommarland ja. Där var vi med barnen i helgen. Vi fick en kanonhelg! Helgen innan det var vi på Ellinors dop <3

Jag har skaffat mig en ny cykel så nu kan jag cykla igen!
Utöver det har löpning varvat med promenader fortsatt och vissa kläder börjar bli förstora.
Fick träningstights av mor och far, väldigt tacksam för detta och grymt nöjd med dem! 

Allt jag vill nu är att hålla balansen. Jonas har snart semester och det ser vi fram emot. Imorgon slutar Pontus simskolan och där med har fyra veckor av sommarlovet gått.

Nya cykeln!

Minigolf på sommarlands camping. 

Mina vackra barn. Mitt allt <3<3<3

Hela familjen åkte Newton. Det förevigade vi med nyckelringar till barnen ;`D

Jag och tösa inne på sommarland! 

Fina och busiga sonen och jag!

Brallan Allan från mor och far, kapade pb med 27 sekunder (Y)

Ja. Klänningen jag köpte till revyavslutningen i Januari satt så snyggt då. Nu sitter den inte på kroppen alls ;`D

Och trots att jag är osminkad på nyaste bilden nere så ser till och med min tröga hjärna att det sakta sker en förändring med kroppsformen.

Min fina och älskade familj på Ellinors dop <3<3<3

Den här veckan har jag nått snart 13 km, kan någon meddela mina gamla idrottslärare att det finns alltid ett hopp i slutändan (dom kommer inte tro dig, men ändå) :D