Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

fredag 25 maj 2012

När ingen vet...

Det är lite kaos i skallen på mig. Jag kan inte skapa den ordning jag behöver och jag rör till det och är luddig för tex Zanna som behöver att jag orkar vara tydlig.
Jonas jobbar och sliter och sjäkvfallet är även han helt slut. Mellan varven hittar vi dock tid för varandra och kroppen törstar efter mer. Mycket vill ha mest.
Somnade med ett riktigt intensivt migränanfall...det sa pang och var igång. Mediciner bet inte och jag la mig med en iskall , blöt sommarhatt för att inte kräkas. Vaknade nyss och kan inte somna om.
Emma har skänkt massa energi i några dagar och tur är det då kontot där är övertrasserat sen ett tag. Barnen njuter av värmen och det är bra.
Det jag skriver nu lär väl feltolkas men det får stå för läsares tolkning.
Jag känner samhörighet och glädje med Michael. Han får mig att tänka i lite nya banor...sår små frön av inspiriation och gör att jag ler. Allt sker i nuläge över chatt och hans härliga karismatiska peronlighet ger mig lite kämparlust.

Så, nu kan det speckuleras vad som menas med det. Jag kan dock ge ett par ledtrådar...gift, älskar Jonas, början på stark vänskap som jag hoppas blir livslång och utan missuppfattningar från omgivningen. Lek med musik, älska nyfikenhet i texter. Att få le. Kärlek går åt olika håll på olika sätt. Jag älskar Jonas. Han är min kärlek i livet...han och våra barn.
Jag älskar familjen....bröder, ungar och föräldrar.
Jag älskar vänner, Emma specifikt...för hon har fullständig översyn med hur min kropp håller på.
Och sen Michael då. Helt färsk i mitt liv...men med en intensitet jag inte kan neka...lekfullheteten. Jo jag kan redan säga att han hamnar där...under att älska någon. Allt är inte så svart eller vitt. Ibland bara vill livet ge och jag tänker ta emot och vara ärlig från början. Relationer handlar om så mycket...kärlek med.. starkast är självfallet min livskamrat och våra barn <3 men ju mer kärlek man kan ge och våga ta emot...ju ljusare blir ens tillvaro.





lördag 12 maj 2012

Jag har avsaknad av ord just nu.

När jag går ner i röriga perioder, perioder fulla med ansvar coh planering eller då jag faktiskt själv blir sjuk, då orkar inte orden sig fram till tangentbordets löpande.

Nu är det väl det ena och det andra men jag börjar väl i den negativa änden så kan jag avsluta positiv sen.

Sårinfektioner blir ordet då.



Under 2 år har sår av denna typ kommit och gått....jag äter antibiotika för jag vet inte vilken gång i ordningen. Nu har jag fått remiss till hud, dels för omläggningshjälp, jag tål inte en enda tejp längre, dels för cellprover, då såren beter sig för likt skivepitelcancer. Varken jag eller läkare vill väl chansa att missa det isf.

Jag fick en glädjechock förra veckan när jag erbjöds en kontrabas...glädjen flög sin kos igen när erbjudandet togs tillbaka och jag var jätteledsen rent ut. Dom kom en riddare i skinande rusning och ordnade och grejade en annan deal till mig och innan jag svarade ja på den ville jag göra en sista koll så att jag med säkerhet visste att den första inte skulle bli fri efter sommaren.

Hux och flux vändes allt igen och svarta änkan hämtas hem på Måndag.


Hon ÄR en skönhet och jag längtar ihjäl mig.

Dock känner jag så för min riddare som räddade upp allt. Han vände sig ut och in för att hjälpa mig och göra mig glad igen och jag är skyldig honom både en tjänst, ett förlåt och en kram.
Då vi inte känner varandra så väl så tog jag fram skissblocket som typ aldrig används längre och tecknade en bild som jag tyckte var talande för honom. Den ramades in och ett litet mess lämnades på baksidan innan det hamnade i presentpapper på hans trappa.

Under senare delen av livet har jag haft så fina upplevelser av diverse individer och jag inser för var dag som går att någon form av hopp finns det för att livet ska vara värdigt trots allt kaos. Pernilla, Anders, Michael, stora delar av revygänget...

Min fina familj sen, fina fina maken som jag älskar så högt, våra fina kids som är unika och vackra, mamma o pappa, svärfar och svärmor, svägerskan och mina bröder...o min fruga. Mina galna djur <3


Brunte bus


Sokkie bebis (1.6 kilo) och Bellabus (5.6 kilo)

O lille virvel-Rollo.

Så jodå, jag står upp än, trots infektioner, ME, mediciner och ont....och när Svarta Änkan kommer ska jag börja uppfylla en vuxendröm....det ser jag fram emot.