För min skull.

Hej på Er läsare!
Hoppas ni har det bra allihop.
Själv lever jag lite i en bubbla och jag fightas hårt med mig själv för att ta tillbaka mitt liv just nu.

Jag hade väl aldrig trott att zumba i Hönsa skulle förändra och vända upp och ner så på mitt liv. Men det har det gjort.

Just nu håller jag på att försöka lära kroppen hur återhämtningen ska gå till i kroppen.
Jag begärde ut ett FaR (fysiskt aktivitetsrecept) och skrev sedan in mig på gymmet.
Där försöker jag nu få kroppen att koppla grepp om så många olika saker som möjligt, allt för att jag ska lära mig läsa signaler och hitta rätt balans.
Ett exempel är att jag tar easylinepass på morgonen. Kroppen är som sämst på morgonen och om jag ska ta mig tillbaka till jobb så behöver jag kunna lita på att den håller, vaknar och hämtar upp sig även den tiden på dygnet.
En annan del är att härda ut smärtattacker och komma över rädslan för det som gör ont men inte skadar.
Att lära mig bromsa i tid men också att dra kroppen utanför ramen för vad den är van.
Det är också en kamp mot mitt eget psyke. Rädslan för krasch finns där hela tiden och varje dag måste jag pränta in att dagen blir vad jag gör den till och jag har iaf ytterligare en dag på benen.
På sikt räknar jag med att våga lita på kroppen igen.

Gymmet är min rehabiliteringsprocess och jag gör det för MIN skull och med fokus på MIG. Därför kanske jag uppfattas lite som i en egen bubbla kring detta. Det är nog lätt att tro att jag gör detta med lätthet eftersom jag är gladare och piggare, men det är ingen självklarhet det jag går igenom just nu.
Därför måste mitt fokus få fortsätta vara på just mig själv och min egen rehabilitering. Jag kommer därför låta mig bäras av dom som redan är bekväma och insatta i sin egen träning (Jonas, Emma och även lillebror även om vi inte vart där ihop än) och känna efter var min zon är inom gymmet. Jag måste ge mig själv detta för att ta mig vidare.

I övrigt tänker jag inte gnälla för saker går verkligen framåt. Rörligheten ökar, styrkan ökar, vikt och omfång minskar, energi trycks ut och sätts tillbaka och det känns som om jag på det personliga planet gör en jäkla resa just nu. En resa med chans till ett mer hållbart liv.

Jag vill tacka alla som orkar med mig. Ni är guld.

Och zumban där resan började på allvar...är fortfarande det roligaste som finns!

Inaktivitet.

Det är inte så aktivt här på bloggen nu för tiden. Det är flera områden jag troligen uppfattas som lite oengagerat oaktiv.
Det är inget som har förändrats med mig som person. Jag har bara prioriterat min egen återhämtning framför allt annat jag brinner för. På sikt hoppas jag orka med allt jag älskar. Debattera, skriva krönikor och strida för allt jag tror på med full kraft.
Jag smyger i kulisserna lite så länge.

Min egen återhämtning ja...jo jag hänger i. Har bokat tid för att får ett FaR, Fysisk aktivitet på recept.
Tanken är att det blir gymmet under höst och vinter, försiktigt och med balans. Med recept på träningen så blir min månadskostnad lägre och om drt nu blir ett bakslag så kan jag säga upp kortet.

Just nu är jag med på internetchallenges och plågar mig med dessa. Några stavgång har det blivit med. Jag stukade ju foten för ett tag sen och den bråkar sedan dess. Väldigt smärtsam på insidan och det är frustrerande och skapar irritation. Men jag har inte gett upp trots det.
På Onsdag börjat zumban igen.ovh det ska bli gött att få bryta av med något som är roligt på riktigt.

I helgen är det fullbokat. Jonas springer sitt första Actionrun och Zanna fyller 13!

Nu blir det en stunds vila. Hoppas ni får en bra helg!

-10 kilo

Ja. Konceptet träna på måfå för att det är roligt och kravlöst har nu resulterat i att jag tappat mina första 10 kilo.
Borde somna med gott samvete av det men mina lungor värker av okänd anledning så det går halvdåligt att orka ligga still.
Så kan det vara. Idag började barnen i skolan. Det var en välkommen rutin som klev tillbaka in i livet.

Här får ni bilder från mina första 10 tappade:

Troligen tröttnat

Ja...det är kanske så att ni tröttnat på allt jag tjatar om nu. Det är mycket joggande och trädgårdssysslor och liknande.
Men sluta läs om det inte passar. Har inte känt mig levande på nästan 10 år. Kroppen som aldrig orkat och ett huvud som bara lagt av.

Plötsligt så kan jag något. Orkar något. Jag är livrädd för att det bara ska ta slut. Att all energi ska ta slut igen.
Mitt i all rädsla känner jag ett verkligt hopp att kunna ta mig tillbaka till verkligheten, att kunna jobba vore det absolut ultimata. Bara tänk om...

Jag kan verkligen inte med ord förklara vidden av att gå från sängliggande och fullkomligt slutkörd till att klara röra på mig. Kunna andas och komma utanför hemmet.
Därmed kommer de som väljer läsa få stå ut med tjatet.

Idag hade latmasken funnit mig och jag tänkte ligga kvar i sängen. Har haft ont i dag med, ont som var dag såg ut för ett tag sen. Men jag bytte om och fick med mig Pontus, vi cyklade till Rankås tur och retur och jag sprang 2,5an.
Ja, jag kan nog snart kalla det delvis löpning. Tiden kryper neråt nämligen.

Det händer grejer med kroppsformen med. Huvudet hänger inte med. I helgen var jag spontant ute en sväng. Trevligast på kvällen var att hänga hos Marcus och Sofia och bara tjöta en stund. Jonas blev också med!

Jonas gör också grymma framsteg. Idag var han på rehabcenter och de verkar ha funnit problemet med hans axel. Hoppas verkligen deras lösning kan göra honom smärtfri. Tränar gör han som få och han har gått ner massor.
Jag älskar den mannen. Det finns verkligen ingen som är så lojal och älskvärd som honom. Utan honom hade jag aldrig någonsin orkat med allt.

Igår klippte jag gräset med en handjagare. Det var riktigt jäkla svinjobbigt så jag letade upp en elgräsklippare på blocket som jag hämtade idag.

Zanna har bakat kärleksmums idag. Alldeles själv. Så himla duktig och blir stor så fort.
Igår gick vi igenom tvättmaskinen med 

Pontus han kickar och cyklar. Simskolan slutade förra veckan och han tog brons och en massa andra olika märken! Den här sommaren har han vuxit mycket i sig själv och jag får inse att mina två älskade ungar är inte små längre.

...ja också Liten då...hon är väl mest där jag är. I så stor utsträckning hon bara kan 

Nya träningstights som mamma köpte!

Utgång i helgen.

Liten söt Liten.

Jag provade en klänning jag köpte för ett tag sen för att försöka se själv hur kroppen ändras.

Till höger är på rankåsstafetten. Vänster i Lördags.

Genomsvett efter att ha klippt med handjagare.

Monterat cykelkorg och nya elgräsklipparen...den låter som en dammsugare 😂

Zannas farligt goda kärleksmums!

Rundan med Pontus idag. Inget gnäll på den gossen på hela vägen! 

Och livet går framåt!

Jag har nu tänt en hoppets låga på att kanske framöver våga testa att jobba igen. Tar läkningen steg för steg och visst har jag rejäla bakslag när belastningen blivit maxad. Ett tillfälle var när jag utsatte mig för milen i promenad och blev liggande i två dygn helt. Även efter sommarland med barnen så var kontot på minus och det tog två dygn upp igen.

Dock är det ju ändå så att med rätt balans så får kroppen nu prova att jobba lite fysiskt. Hoppet ligger vid att det bygger upp en hälsa nu och inte river ner den igen. Rehabilitering på eget sätt mao. Bonusen är att jag tappar i vikt! 

Sommarland ja. Där var vi med barnen i helgen. Vi fick en kanonhelg! Helgen innan det var vi på Ellinors dop <3

Jag har skaffat mig en ny cykel så nu kan jag cykla igen!
Utöver det har löpning varvat med promenader fortsatt och vissa kläder börjar bli förstora.
Fick träningstights av mor och far, väldigt tacksam för detta och grymt nöjd med dem! 

Allt jag vill nu är att hålla balansen. Jonas har snart semester och det ser vi fram emot. Imorgon slutar Pontus simskolan och där med har fyra veckor av sommarlovet gått.

Nya cykeln!

Minigolf på sommarlands camping. 

Mina vackra barn. Mitt allt <3<3<3

Hela familjen åkte Newton. Det förevigade vi med nyckelringar till barnen ;`D

Jag och tösa inne på sommarland! 

Fina och busiga sonen och jag!

Brallan Allan från mor och far, kapade pb med 27 sekunder (Y)

Ja. Klänningen jag köpte till revyavslutningen i Januari satt så snyggt då. Nu sitter den inte på kroppen alls ;`D

Och trots att jag är osminkad på nyaste bilden nere så ser till och med min tröga hjärna att det sakta sker en förändring med kroppsformen.

Min fina och älskade familj på Ellinors dop <3<3<3

Den här veckan har jag nått snart 13 km, kan någon meddela mina gamla idrottslärare att det finns alltid ett hopp i slutändan (dom kommer inte tro dig, men ändå) :D

Det är overkligt!

Ja jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Började ju zumba med Rebecca ute i Hönsa i våras. Sen var det rankåsstafetten och eftersom jag inte dog efter ett varv dör så har jag fortsatt jogga. Mållöst och till en början för att stötta Jonas vid hans "vila" när skadeläge och senare för att jag känner för det.

Säga vad man vill men kroppen samarbetar så långt. Jag började med 1,2 km och la på 500 m. Sen 1,2 + 0,5 + 0,5. Tiden var över 33 minuter. Sen har den tiden förbättrats. Jag har vågat mig ut på 2,5 km och resultatet är nere på ca 23 minuter.
Idag sprang jag 3 km!
Jag är visserligen helt slut efter men kroppen klarar en återhämtning till dagen efter. Det är overkligt. Jag är ju på det klara med anledningen...Kolloidalt Silver!
Nu vill jag att det ska fortsätta fungera. Men inga krav och inga förväntningar! Jag tänker njuta av varje lyckad dag!

Vardag och grejer.

Sommarlovet har anlänt. Barnen avslutade respektive termin med att synas. Pontus som presentatör under hela skolavslutningens uppträdande och Zanna som underhållare för hela Nyboskolan.

I Lördags var jag och maken på fikaträff i Skövde. Det var en initialträff och vi blev hela åtta personer! Fantastiskt roligt.

Åkte till Intersport efter och köpte nya löparskor. Igår kväll invegs dessa på en promenad med hunden och Jonas. Idag blev det joggongtur i rankås.

Jag har färgat håret med. Rödviolett blev det denna gången.

Vardagen rullar på. Jag försöker njuta av allt. Har dagarna i nära anslutning lärt mig något så är det att ta tillvara på livet och kärleken.

Med viss kontinuitet

Ja så har livet levts det senaste. Förmiddagarna är väl horribla. Jag kommer liksom inte igång. Om jag drar mig upp för att tex genomföra ett möte, ja då är eftermiddagen körd.
Prioriterar i regel eftermiddagen då så jag kan vara närvarande med barnen.

Vidare är det väl någon form i kontinuitet i fysisk egenträning. Zumban har ju blivit en del avmin återhämtning, likväl att jag iaf två ggr i veckan joggar.

Det är mat och husets sysslor som behöver få lika fin struktur. Men var sak har sin tid.

Idag klädde jag mig i byxor jag inte kunnat ha innan. Jag har minskat i omfång minsann. Viktmässigt vet jag inte och bryr mig föga.  Jag vill ha roligt och det har jag när jag är mållös. Allt som kommer därtill ses som fina bonusar.

Zanna var med i SR P4 igår. Imorgon har hon maskeradbrännboll.
Pontus har haft friidrottsdag och klassträff idag. Imorgon ska han till forntidsbyn. På fredag är det skolavslutning!

Det börjar bli dags att sova nu. Var på zumba-avslutning idag. Två timmars dans. Jag orkade och hade så roligt. Jag klarar av någonting igen.
Jag har en man som ger mig utrymme och tid att få lyckas. Jag älskar honom för det. Jag älskar mig själv för att jag inte gett upp min livsvilja och tron på att jag kan kämpa mig tillbaka.

Sova sa vi va? Natti

Pontus 10 År!

Idag fyller min älskade son 10 år.

Vi firade för fulla muggar igår och det var en nöjd grabb som gick och la sig.

Det blev besök av morbror Samuel och kusin Joanna. Morbror Jens och kusin Arwen var här i Fredags.
Mormor och morfar kom och Penilla och Anders var här och uppvaktade.

Nästan varenda grej på önskelistan slog in. Visserligen gick en boll sönder efter mindre än en timma men vi utlovade en ny faktiskt...vi funderar på om vi gjorde fel vid uppblåsningen.

Tack alla som uppvaktat lilleman!

Helgen har gått i ett i det stora hela. I Fredags var som sagt Jens och Arwen förbi. Vi hade innan det kastat oss in till Skövde för att införskaffa hela skor till Pontus.
På kvällen kom Emma med systerdottern Alva. Härligare unge får man nog leta efter 😃

På Lördag var det klassfotbollen. Det var som varmast 7 grader och det hällregnade precis hela tiden.
Vi var så blöta och kalla när vi kom hem!

Idag har jag haft ett bakslag och legat precis hela dagen.
Jonas tog sig i kragen och sökte vård för en smärtsam skada men någon hjälp blev det inte. Nästa gång blir jag med. Dom har ingen aning om hur smärttålig Jonas är och säger han att det gör olidligt ont...då pratar vi ont.

Nu blir det sängen. Hoppas på en bättre dag imorgon. Får ändå glädjas åt helgen och alla fina människor som var en del av den.

Jogga

Ja...det är tydligen något vi gör i den här familjen numera. I Lördags var vi i Karlsborg och sprang hinderbana.

Idag har jag joggat 2.4 km...
Pontus drog 2.5...Jonas 5 km.
Zanna var hemma och studade.

Varför? Ja jag har inget egentligt mål eller syfte. Jag joggar när lusten faller på och zumbar en gång i veckan. Kravlöst. Det ger väl även Jonas lite support nu när han laddar för race i September.

Jag kommer i ett par för små byxor...det är väl bonusen.
Jag kommer troligen kunna andas lite lättare och det är ju bra. Annars är drt enkom för välmående när kroppenvill och orkar.

Inga mer krascher nu med besvikelser över saker som inte uppnås. Var dag ny får leda vägen. Om kroppen inte vill så är det så. Mer press eller krav än så sätter jag inte.