Min silverblogg.

Hej.
Jag heter Ellen. Jag blir 34 år i april. Jag tänker ge Er min resa genom skärselden.
Jag vet ärligt inte riktigt när det började.  Men jag hade ont i en skuldra som jag minns det själv.
Sen i ryggen.  I handlederna.  I nacken.
Jag fick migrän. Blev matt.
Jag blev gravid och fick en fruktansvärd foglossning redan från v 11.
Nu är vi inne på 2002. Graviditeten var horribel. Så ont. Jag blev igångsatt 6 veckor för tidigt.  Kroppen bar inte.
Sen var jag trött.  Men jag hade ju fått barn.
Hade ont...men jag var nog trött.
Andra graviditeten upptäckte jag av att jag vaknade med foglossning. ..i v 5.
Igångsatt även här...sen valde jag att sterilisera mig. Uppenbarligen är jag inte skapt för att bära barn.

Jag har haft så många diagnoser. Jag kommer på rak arm på några.  Myofaciellt syndrom, fibromyalgi, Beschtrews, ledgångsreumatism, morbus dercum, Muskelfästesinflammationer, överrörlighet, sköldkörtelsstörning, utmattningssyndrom, stressyndrom, smärtsyndrom....

Jag har haft vissa konstaterade skador. Spontan fraktur i ländryggen.  Komprimerad bröstrygg.  Kilformade kotor. Tre stora diskbråck. Sår...otäcka, spontana sår. Cellförändringar i livmodern.

Jag har med åren blivit sämre och sämre. Jag har genomgått stresshanteringsutbildningar, vart inlagd på vilohem, gått i olika behandlingsområden, sjukgymnast, arbetsterapi, specialistvård. Tränat som en idiot...vilat helt. Ändrat kost.
Jag har ställt upp i studier och forskning.

Slutligen gick det inte. För två år sedan brast det helt. Kroppen tog slut.
Jag blev liggande i tre dagar fullkomligt utslagen och efter det aldrig mindre än 17/18 timmar per dygn.
Musklerna slutade bära mig. Huvudet hängde inte längre med. Ljud, ljus, lukter och smak var hypersensitiva.
Magen slutade helt fungera. Ingen mat stannade mer än 10 minuter. Ändå minskade jag inte ett gram i vikt.

Jag fick diagnosen ME/CFS och jag fick till mig att jag fick lära mig acceptera.  Ligg där och acceptera.

Jag har man och barn, radhus. Jobbet förlorade jag sedan länge i processen. Vänner likaså.
Nu skulle jag alltså ta min beviljade sjukersättning och ligga här. Accepterande. 

Så snubblade jag över en tjej på nätet. Hon fick mig att skicka blod på analys till BioTek i Kløfta, Norge.
De kom tillbaka...med ett stort chockbesked.
Hela jag är ockuperad. Jag har Borrelia, bartonella, babesia och borellia gemma form. 
Faktum är att jag borde inte leva alls fick jag höra. Anledningen till att jag lever är sårinfektionerna som har behandlats om och om igen med kraftiga antibiotika.  Det har tryckt tillbaka en del av mina occupanter.

Jag upplevde nu en panik av sällan skådat slag.
Skulle jag dö? Är det redan över?
Jag fick sedan tips om att testa Ionosil kolloidalt silver och msm.

Jag var skeptisk.  Det är ju inte erkänt och skräckpropaganda finns högt och lågt...allra helst från de mer betrodda källor (som jag numera litar på med måtta).

Gjorde min beställning i November 2013 från www.houseofcharisma.com och gick med i gruppen Kolloidalt silver 2.0 på Facebook.
Nu börjar den egentliga resan!

8 November startade jag min  silverresa.
Mitt första positiva resultat var att 7 månade gamla sår läkte ut. De kom aldrig igen.
Jag blev piggare. Visserligen svettades jag i början.  Var yr och lite illamående.  Men det var inte värre än biverkningar på vilken medicin som helst.
Resultat två var magen. Jag kunde äta igen. Diarréer försvann och aptit återkom.
Steg för steg har jag sedan satt ut mediciner.
Jag har slutat med 14 "vetenskapligt framtagna" läkemedel.
Här kommer den listan:
Atarax, kestine, nasonex, symbicort, oxis, sobril, tradil, rinexin, seroten, dimor, betapred, mycostatin, cymbalta och norspan. Dessutom har jag halverat smärtlindringen för ryggen.

Utsättning av vissa mediciner har vart mardrömmen.  Cymbalta är en av dem.

Vad märker jag mer då?
Jo, ockupanterna hindrade ju syret i kroppen.  Därför har andnöd och muskelbränna och komatrötthet vart min vardag.
Nu rehabiliterar jag mig med små halvtimmes promenader varje förmiddag. Jag cyklar också motionscykel i 15 minuter.
Jag planerar in aktiv vila om dagarna och ser till att verkligen lyssna på kroppen och dess signaler.
Jag är mer vaken och mer med igen.
Min hud har fått färgen tillbaka.  Håret sin lyster. Ögonen sitt sug.
Jag är gladare.
Min muntorrhet är borta. Mina slemhinnor inte torra och sprukna.
Jag är inte lika stel. Smärtan i lederna är avsevärt bättre.

Jag inser att vägen tillbaka är lång och skadorna är stora.
Men jag är så glag att jag såg förbi min skeptiska sida, min rädsla och att jag vågade prova Ionosil kolloidalt silver och msm.
Dessa två är anledningen till att jag inte gett upp.
Jag har inte hållt på länge och allas dosering och utrensning ser olika ut. Men jag tycker att man kan ge saker en ärlig chans.  En ärlig chans är att hitta en fungerande dos och sen låta kroppen landa i den. Något man med klassiska mediciner låter ta ibland hela 6 månader.

Jag tycker också det är viktigt att inte chansa och laborera själv. Därför valde jag att köra med just Ion - märkningen.  För i gruppen Kolloidalt silver 2.0 pp Facebook möter jag inte bara erfarna användare, får tips och råd i allmänhet och kan läsa 200 sidor av användarberättelser utan jag har tillgång till två fantastiska coacher som kan lägga fakta på bordet när jag tvekar och funderar (jag har slutat med tvekan nu dock).
Det är en bonus jag ser som otroligt viktig i min väg tillbaka till livet.

Jag kommer nu publicera en rad foton. Det är allt från bilder på occupanter i mitt blod, till sår och dess läkning samt ego-bilder där jag själv ser att jag uppnår förändringar och resultat.  Allt för att fler ska iaf ge Ionosil kolloidalt silver och msm en ÄRLIG och UPPRIKTIG chans. Jag har valt att göra hela processen med full öppenhet med min läkare, varför också blodprover tas för att hålla koll på mig med silver i kroppen.  Bland annat har mitt sköldkörtelhormon helt stabiliserats och jag har mindre syra i kroppen. Alla läkare har inte skygglappar.  

Jag har två personliga bonusar med: Jag kan ha örhängen igen och jag silvergroggade bort en influensa på 6 timmar...helt frisk på 12 timmar. 

Jag svarar gärna på frågor också kring min privata resa. Bara säg hur jag når Er. Men gruppen på Facebook är grunden för min resa.

Här kommer foton:

En resa tillbaka till livet.

Det finns hopp. 
Det finns verkligen hopp.

Tänk att jag har legat här i sängen. I ett mörkt rum.  Irriterad på ljud. Till och med barnens skratt har skurit i kroppen.
Ljus har vart min fiende.

Min kropp har värkt. Den har värkt och jag har gråtit. 
Gråtit och ätit mediciner.
Sen gråtit igen.

Jag har blivit lämnad av de närmsta för att jag blev tråkig. Jag låg bara där.
Så dom gick. Jag grät. Kände skuld och kände mig lat.

Så jag blev ensam (inte från familjen men från de jag ändå minst trodde skulle gå).
Jag har förlorat mitt jobb. Hela mitt yrkesverksamma jag faktiskt.  För jag kan inte längre jobba.

Jag har blivit sämre och sämre.
Ingen lösning. Inga svar.

Prova träning.  I 1 1/2 år tränade jag regelbundet.  Musklerna brännde och poppade invärtes. Jag blev blå.  Jag hade ont. Jag var trött så jag inte kunde gå på toaletten till sist.
Jag sov i minst tre dygn i sträck efter minsta sociala möte.

Till slut fanns bara acceptans kvar.
Jag blev tillsagd att ligga de där 17-18 timmarna per dygn.
Orkar du inte träffa folk så gör inte det var uppmaningen. Sluta träna.
Kan du inte äta mat och få behålla den så kom ihåg vätska.

Så du har blivit allergisk för såromläggningar...vi struntar i omläggningar och ger mer antibiotika. 
Nä varför såren uppkommer och aldrig läker har vi ingen aning om faktiskt.

Det finns inget att göra. Du lever ju iaf. Det bästa är att du anpassar livet och nöjer dig med det du klarar av.

Det gick ett tag. Men jag är bara de 30 passerade. Hur ska jag kunna leva så här?
Det är inget liv. Det är ett zombiefierat tillstånd.

Så fick jag höra om BioTek i Kløfta, Norge. 
Mor och far hjälpte mig att betala ett blodprov.
Jag hade ju inget att förlora och en verklig orsak till mitt mående kanske skulle kunna underlätta en acceptans.

Blodanalysen kom tillbaka.  Jag är fullkomligt belamrad av borrelia , bartonella , babesia och borellia gemma form.
Faktum är att jag borde inte leva alls fick jag höra.
Inte en frisk röd blodcell. Alla var förstörda. Där det ska vara som fina såpbubblor i ett vackert hänge med fäste i varandra, där är mina stjärnformade och separerade.

Jag bär inte runt syre utan avfall. Jag tar inte upp näring utan den äter alla occupanter upp för mig och kvar lämnar de allt skräp.

Skulle jag dö nu?
Jag vägrar ge mig (såklart).
Jag blev tipsad om Ionosil kolloidalt silver och msm.  Dessa två är anledningen till min vändning.
Jag började i November förra året och det har sannerligen hänt grejer.

Alla mina sår läkte omgående.  Jag har slutat med cymbalta, seroten, dimor, betapred, mycostatin, atarax, symbicort, oxis, sobril, tradil, rinexin, kestine, nasonex och norspan.
Dessutom började jag idag testa om musklerna orkar ta upp lite syre igen. Gick ut med Liten i 25 minuter och cyklade på motionscykeln i 15 minuter. 
Jag återhämtade mig i puls och jag kunde andas lugnt.
Det är banne mig ett mirakel.

Jag ska återta mitt liv. Det kommer ta tid det här. Att komma ikapp.  Men nu finns det hopp.
Något jag tänker tro på.

Jag vill tacka alla som pp vägen stannat kvar. Som älskar mig och som ger mig mod och ork att fortsätta kämpa för att komma tillbaka.
Utan er alla hade jag gett mig för länge sen.

Mest tack till Jonas som inte lämnade min sida ens när det var som mörkast. Den kärleken är verkligen sann och ovillkorlig och en dag hoppas jag kunna ge tillbaka en del av allt du ger mig och barnen.
Jag älskar dig.

Varför fortsätta strida!?

Jah kommer här publicera en mängd kollage.
Se min blick. Se min hud. Se igenom det jag sagt vart ok. Se hur JAG upplever mig själv och min pågående resa:

Detta med min (o)hälsa

Ja. Jag tänkte uppdatera läget kring det här som ska kallas min kropp.

Ni är ju ca 2000 nya läsare och förmodligen är långt ifrån alla inne för att jag är just jag men jag får väl sammanfatta lite för att folk ska få någon form av helhet.
Se det lite som att se tvåan i en filmserie utan att ha sett del ett.

Jag har under mina båda graviditeter haft ett riktigt dåligt bäcken/fogsammanhållning. Detta har lett till svår foglossning från tidiga veckor i graviditeterna.
Det har vart så illa att jag vart sjukskriven nästan från början och jag har fått sättas igång i prematura (förtidigt) veckor med bägge barnen.

I samråd med läkare steriliserades jag efter min son. Risker för både mig och ev barn hade vart för stora.

Efter barnen kom jag aldrig ikapp.
Trött och en eskalerande värk i musklerna och lederna. Ryggen verkade inte bära mig.
Jag hade alla tänkbara ursäkter till kroppens uppförande och gick därför alldeles för länge utan att kräva tydliga svar.

När jag väl började rota i saken följde den ena diagnosen på den andra och den ena medicinen byggde på den andra.
Jag tror att jag på 8 år fått 54 diagnoser inom smärtområden. Allt från fysiska till psykiska samt i syndromform.

Vissa saker var definitivt.  En ryggradsfraktur i ländryggen var en sak. 3 stora diskbråck samt en komprimerad bröstpelare med kilformade kotor längs med hela pelaren förklarade en fruktansvärd ryggsmärta som inget bet ordentligt på.
Plattfotad...överviktig...det kunde förklara viss del av ledvärken men inte den kraftiga rörelsrinskänkningen och inte heller den enorma tröttheten.

Tröttheten eskalerade. Så också värken. Därmed också mediciner.
Till sist klarade inte magen mer och tarmfloran var förstörd.

De senaste 3 åren har matintolerans vart ett jätteproblem.
Problem som i att inte få behålla något ens ibland.

Jag har gått i bassängträning, hos sjukgymnast och tränade ihärdigt på gym.
Men något felade. Jag ökade inte kondisen utan blev sämre och tröttare...jag blev blå
Mer sängliggande.

Sista året har sängliggandet från och till (mest till) vart närmare 17 timmar per dygn.
I våras blev jag sjukpensionär.

Jag var då diagnostiserad med diagnosen ME/CFS.
Den diagnosen gav rimlig balans i medicinering och sammanfattade den långa rad av symptombilder som jag levt med sedan länge.

Jag blev för ett tag sen tipsad om att ta en patogen blodanalys.  Detta för att scanna efter virus och parasiter i blodet.

Jag har gjort svenska ELISA-testerna som har vart negativa och det ihop med begränsad forskning på ME/CFS gjorde att jag nöjde mig.

Nu skickade jag dock blod till Norge och det kom då tillbaka för ett tag sen.

Blodet visar att jag är jättesjuk.
Jag har Borrelia,  bartonella och babesia samt borrelia gemma form.

Med den sammanfattningen är vi i nutid.

Jag började med kolloidalt silver och msm så snart jag bara kunde.
Enkelt kan man säga att silvret kväver bakterier och parasiter och virus.
Msm stärker leder, skelett, muskler mm
För nyfikna med FACEBOOK rekommenderar jag att ansöka till gruppen Kolloidalt silver 2.0.
Jag använder enbart produkter från ION-silver.

Jag fick snabba resultat av den positiva varianten.
Jag läker mina sår.
Jag kan röra mig ock andas lättare.
Sötsuget är mycket mindre
Min mage är i balans.
Smärtan är lindrigare.
Jag har minskat mediciner drastiskt samt helt uteslutet 8 olika sorter.
Jag svettas mycket mindre.
Jag har fler timmar på benen.
Jag är gladare och generellt piggare.
Jag tolererar ljud och ljus bättre igen.
Koncentrationen är bättre.

Det är dock inte helt okomplicerat.  Mina blodanalyser kräver dock läkarbehandling eftersom det är kroniskt och då var det dags att hitta en läkare som
1: Fann sig i ELISAs svaghet
och
2: Klarar av att jag tänker använda kolloidalt silver och msm öppet under behandlingen.

Mitt bästa kort är min läkare sedan större delen av sjukdomen så jag träffade henne idag.
Hon håller gärna ett öppet sinne sålänge jag inte skadas och det gjorde hon även idag tack och lov.

Det krävs inget geni för att se förändringen till dags datum.
Hon såg det redan i väntrummet.

Vi gick igenom mina norska blodprover och sen var det dags att berätta om silvret.
Inga problem här minsann.
Så nu kommer min första långtidsbehandling med antibiotika uppepå silvret.
Jag är livrädd för att magen ska ge sig igen...livrädd.
Men det krävs bakteriedöd om jag ska ha en chans...såklart.

Vidare tas nu en rad uppföljningsprover på lever, njurar, blodvärden och så vidare.
Jag tar också nytt sköldkörtelprov och referensramen för mig är lägre. Jag hade underfunktion redan förra testet men nu ska jag fullfölja resultaten den här gången.

Vad händer egentligen i kroppen kan man undra.
Ja just nu är jag en enda öppen mottagning för bakterier,  virus och parasiter.  De håller dörrarna öppna för varandra och för andra äckel.
Babesian är ju en släkting med malaria så då förstår en del kanske den bättre.
Borrelia är ju förknippad med fästingar.
Bartonella är också en fästingbakterie.
Babesian har tagit över mina röda blodkroppar och därmed syresätter jag kropp och knopp dåligt.
Det ihop med att ämnesomsättningen är låg och att kroppens organ ständigt tuggas på av dessa kryp i mig förklarar varför man inte ens orkat gå ir sängen för att pissa vissa dagar.
Det förklarar också vsrför kroppen ibland vart helt avstängd. ..den har helt enkelt räddat sig själv.

Så varför har jag inte dött om det nu är så dramatiskt farligt.
Jo. Mina sår som med jämna och ojämna mellanrum blossat upp har räddat livet på mig.
Dessa har krävt starka och många omgångar antibiotika.  Varje kur har backat bakterierna i mig men inte nog för att bromsa deras aktivitet.

Min läkare bad mig idag att skynda otroligt långsamt.  Det min kropp uthärdat och uthärdar är inte på något sätt ett optimalt sätt att få en framgångsrik läkeprocess.
Dock är hon, precis som jag, övertygad om att om någon nu ska gå hela vägen och återvända helt till livet en dag, så är det väl envisa lilla jag.

Det vankas en lång balansgång ett långt tag framöver.
Men jag är glad och positiv för första gången på väldigt länge.
Faktorerna är många. Förändringarna ser kanske inte enorma ut...men för var minut extra på benen och i social gemenskap så ser jag ytterligare ett steg närmare mitt egna jag.

Jag ger A L D R I G upp!