Återblick enligt tradition.

Då är vi inne på 2012s sista dag. Många av åren som avslutats har jag på någon av mina bloggar skrivit inlägg denna dagen.

Året som gått började rejält jobbigt. Revyn stod för avtramp och jag hade taggat mig för mitt enda stora intresse som jag fortfarande orkar med...saken var bara den att jag orkade inte med. Kroppen skakade. Huvudet klarade inte de mest basfyllda rutiner. Gråtandes, i en fruktansvärd sorg och med en ångest som ord inte kan beskriva fick jag samla gänget och tala om att avhopp var ett faktum om jag skulle överleva.

Det blev extremt mycket sängliggande efter det. Jag hade varken fysisk eller mental styrka att se hur jag skulle kunna ha ett liv utanför sänghelvetet.

Det ena leder till det andra och i ett förhållande kan man inte bli vårdare åt den ene eller andre. Svajigt. Oroligt. Distans. Så kan man beskriva känslan.
Min egen vunna acceptans var inte lika vunnen hos andra. Jag och Jonas pratade mycket om hur vi ville ha det. Jag var redo att släppa honom om det var det han ville. Han träffande mig när jag var som mest levnadsbenägen (samtidigt som jag idag vet att jag gick på en mycket mycket farlig väg). Jag sprudlade och hade minst 15 projekt i luften.

Från det till dags datum har hans bild av mig förmodligen tvingats ses ur en hel del mycket jobbiga perspektiv. Det kräver sin kraft att låta kärleken bestiga den utmaningen.
Men vi är fortfarande i varandras famnar.

En ny möjlighet öppnades då jag fick chans att köpa en kontrabas. Plötsligt hade jag en förälskelse som drog upp mig ut ur sängen stundvis och jag har sedan dess övat vid sorg och glädje. Kontran är medicinering för sinne oxh själ.

Min människokännedom for till havs några månader då en ny bekantskap klev in i livet och jag såg bara hans styrkor. Mottaglig för argument mot varför han var där han var...från andra som visste...var jag inte alls. Men maskeringen föll och vänskapen är slaktad.
Jag har lärt mig att inte klänga fast i envishet.

På fronten med barnen har det hänt mycket i år. Zanna tar sig till skolan själv. Hon vet relativt bra vad hon vill. Vi har tränat instuderingstekniker tillsammans och hon utvecklas jättebra. Vi har minimerat sällskap med destruktiva vänner vilket vidgat andra relationer för henne.
Hon har en otrolig bonusfamilj som vi är enormt tacksamma för.

Pontus har knäckt läskoden. Han är enormt fantasifull och levnadsnyfiken. Han åker buss till skolan och har fått en vänskapskrets han verkar trivas med. Han har därmed fått utvecklats på egen hand utan att varken vi eller syrran styr hans kreativitet.

På familjefronten i övrigt så är det min mor och far som ställer upp mycket och det har verkligen hjälot till under detta kaosår.
Min bror Samuel har stått bredvid mig och enträget orkat med mig i allt gnäll. Jens (min storebror) har också kommit tillbaka in i mitt liv och vi har setts mer än på länge. Därmed är också mitt fasterskap vidgat då jag får träffa Arwen mer...och Amanda...och Simon *lycka*

Faster ja, det kom ju en ny guldklimp tidigt i år. Lille Morris är en mycket speciell gosse har vi alla känt. Jag tror mormors själ bor i honom. Jag fick också äran att bli fadder till prinsen. Hedersuppdrag!  Storasyster till Morris, Joanna, är så fin med honom med.

Min lillebror Victor har jag träffat mindre än vad jag önskat. Saknar honom ibland och får kass samvete för jag har inte kikat in i hans nya lya än. Han har flyttat hemifrån!

Den SANNA vänskapen är i livet hos mig. Pernilla och Anders är solida och ställer upp som oftast. Har dom kriser har vi kunnat finnas för varandra. Ren kärlek.
Min fina Emma sen. Hur kan man vara så personligt mogen vid den ringa åldern? Hon har mer vett än jag i så många avseenden.
Emma fick genomgå några vändor av egna magslag under året men likt förbannat reser hon sig vackert blommande...starkare än någonsin.

Vänner ska man värdera och vara rädd om.

Under senare delen av året har jag genomgått en krasch efter en arbetsutredning. Men jag reser mig igen...för jag har fått insikt i att jag behöver sjukersättning för att kunna ha ett liv alls.
Julen förändras i Sverige med rappande luciatåg...borttagna pepparkaksgubbar...eliminerade scener i Kalle firar jul....
Men vi fick en så mysig och fin jul här hemma med alla nära <3

Snart är vi där förra året slutade. I år är jag med vid revyn. Inte lika kontrollfreakat aktivt. Jag kommer inte vara där 4timmar innan och vara den som går hem sist. Jag vill deltaga i mitt intresse, inte offra livet för det!

Årets highlights:

* Vi åkte till Ullared och både Emma OCH Nillan var med!

* Jag har börjat spela kontrabas och förstår lite vad jag gör.

* Vi hade en helg barnfritt då vi var i esse som förr...värmlänningar här och mina fina vänner.

* Pernilla köper klänningar och går med ut...och hon är knäckande snygg!

* Emmas scenvana som kommit på gör att hon är enormt stark på scenen. Älskar höra henne sjunga.

* Jonas och jag har knackat oss igenom en kris till och nu tror jag vi kan växa igen.

* Huset har fått snart alla delar klara OCH vi har inte påbörjat nya byggrenoveringar!

* Jag är fadder åt Morris och får vara aktiv faster till resten av mina fina brorsbarn.

* Barnen har utvecklats enormt.

* Seriekarikatyrbilderna av Jimmy Wallin!

* Många svar finns kring kroppen...svar som stämmer. Bara resten kvar av frågirna nudå ;-)

* Jag har nått en ny nivå av acceptans. Omgivningen kan inte ta den ifrån mig längre!

--------------------------------------------

Inför 2013 hoppas jag:

Att ingen cancer finns hos varesig mig eller andra.
Om jag är drabbad så spöar jag skiten ur den sjukdomen!
Jag får råd att uppgradera de delar jag vill ha till kontrabasen. Sen ska jag försöka förstå lite mer teori oxh vidga mitt spelande.
Min acceptans håller i sig så aktivitetsbalansen får fortsätta fungera.
Jag träffar Victor mer!
Vi ska ut och dansa tjejer...redan i januari.
Mina utredningar från försäkringskassan blir klara och en sjukersättning blir klar.
Barnen fortsätter ta sig framåt som dom fina individer dom är.
Morris får komma o övernatta!
Jonas och jag får tid och kraft att vårda vår relation.
Det lilla på huset görs klart och trädgården med.
Jag och alla i min närhet får leva så gott och fridfullt som det bara går för att vi förtjänar det.
Vetenskapen går framåt inom ME/CFS-forskning. Ev bot eller bromsmediciner kommer fram.
Jonas får behålla sitt jobb.
Inga bakslag mer under ett år vore tacksamt.
Mer tid på benen och mindre i säng utan att kroppen tar skada.
Alla mina djur får må gott.
En trevlig icke dyblöt sommar.
En husvagn!
Ringbyte. 10 år som gifta!
Livskvalite och glädjeämnen i stort som smått.

Ja Gott Nytt År mina vänner! Var rädda om varandra och var det utan att eliminera er själva.