Ja en underbar jul har nått sitt slut. Det har vart lugnt och mysigt på alla sätt och vis.
Barnen har vart nöjda med sina julklappar och det har vart mestadels glada miner. Vi har vart samlade alla utom Victor.
Nu i mellandagarna drog en liten tornardo in. Mitt högra bröst har ju haft en omfattande sårproblematik. Nu började även bröstvårtan blöda och en ganska omfattande svullnad upp i armhålan med knöliga körtlar.
Sjukvården gapar cancer...äckliga jävla sjukdom...
Men spiken i kistan är inte satt kära vänner. Vi ska inte ta ut förskräckelse i onödan. Det kan vara cellknutar eller cystor, inflammation, infektion. Det kan vara bröstcancer lokalt och det kan vara bröstcancer med spridning i armhålan...
Eller så är det bara min kropp som jävlas med mig...igen.
Hur det än är...vad som än visas...så kan jag ju inte hoppa av det här tåget, eller hur?
Jag är inte rädd för att det ska vara cancer i nuläge. Det är en rädsla som bara leder till energiförlust.
I dagens läge är jag inte rädd alls.
Igår var jag det.
Idag har jag bestämt mig för att acceptans ska vara mitt nyårslöfte. Jag ska ta dagarna som dom kommer och jag ska njuta av de tillfällen livet bjuder på i den mån ME:n tillåter.
Var inte oroliga för mig. Sänd ut positiva tankar i universum så ska nog även jag få dra en vinstlott i livet.
Vi väljer inte det liv vi föds till men bara vi själva kan skapa det liv vi vill leva efter de förmågor som finns. Att gräma sig övet vad vi INTE klarar av är ju rent förkastligt.
God fortsättning mina vänner. Ta vara på Er själva och människor omkring Er.
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar