Men ta saken till ytan, våga prata

Flumma inte bort det som händer omkring oss!
Så mycket "dolt" rashat som pyr nu är livsfarligt.
Att tiga nu är att hälla vatten i en överfull bägare.

För en dialog, samtala med barnen om vad som händer, varför det reageras i två så olika läger.
Våra barn är inte dumma, långt ifrån, mina är iaf väldigt nyfikna och vakna. Dom ser och dom hör.

Dom tittar på barnaktuellt och dom frågar.

Vissa saker ligger vissa personer varmare om hjärtat än andra. Jag skiter i om ni säger negerboll, chokladboll eller vad som, så länge det inte ligger en värdering bakom.
Jag skiter i vad folk tror på, men tvinga inte andra. Min dotter är kristen, hon tror på Gud. Det är hennes val, jag har ingen rätt att ta det ifrån henne, inte hennes pappa heller, ingen annan heller.
Skolorna är mångkulturella, det ser jag då rakt inget problem med.

Jag har inget emot att det visas upp delar av traditionella saker för vart barn i skolan heller. FN-firandet i skolan som barnen gjorde var otroligt vackert.

Jag är väl medveten om att de flesta av våra sk svenska traditioner är allt annat än svenska från grunden, men det har blivit ett kulturarv som vi ska bevara.
Vi måste snart vara det enda landet som inte med stolthet säger att vi bor i Sverige, invandrare eller inte.

Jag ser det inte ens som en diskussion att vi ska hjälpas åt som medmänniskor, det är en självklarhet, men vi kan inte börja i var ände på en och samma gång.
Eftersom Sverige är i gungning och det pyr så mycket under ytor och bakom kulisser så är det väl i vettighetens mest logiska tänkande rimligast att börja här, att få majoriteten att dra åt samma håll så vi slipper sitta i olika läger.

Ju mer vi kväver diskussioner, ju mer tvivel och ryktesbildning och förutfattade meningar blir det. Det handlar om ett missriktat missnöje som växer och det tar orimliga propotioner.
I demokratins namn och yttrandefrihetens laga rätt så bör väl saker ändå tas upp och betas av tills fakta ligger på bordet och alla känner sig hörda och fått en chans att få svar eller ställa frågan utan att alla stryker alla medhårs.

Vi är just nu kända som landet som dödar sig självt. Det stämmer mer än väl.

Dessutom har vi blivit proffs på att peka ut det som avviker och är annorlunda, det som sticker ut. Det om något förvirrar mig och inte minst mina barn.
Något som inte alls väckt en endaste reaktion förut anses nu som risk för stereotyper och risk för kränkning.
Ofta är det inte majoriteten av varesig infödda svenskar eller våra nysvenskar som reagerat utan det är rädslan hos någon med moralpanik att bli kallad rasist.

För rasist är ett begrepp som misst hela sin innebörd åt alla håll. Nysvensk som svensk kan numera alla lägga sig inom kriterier för rasism...iaf 90% av oss alla.
Det är ett farligt läge för det blir väldigt mycket "vargen kommer" i detta läget.
När sen äkta rasism bryter ut är det ett så söndertjatat begrepp att människor i det här landet orkar inte ens höja ögonbrynen längre.

Vi måste inte peta i var liten "svensk" tradition för att framstå som ett mottagande land, vi klarar det bra ändå. Vi måste definitivt inte kväva debatten, för det skapar mer fara än att prata om verkligheten.

Paranoia växer om att vi undanhålls verkliga fakta och saker vänds och vrids mer än rubiks kub och än färre svar ges än vad folk faktiskt klarar att lösa rubiks kub.

Jag är för mångfald, men jag vill också kunna erbjuda mina barn ett kulturarv som jag vuxit upp med, utan att det ska gapas om rashat.
Jag är också väldigt mån om att knutar ska lösas upp klart innan vi blandar in fler nystan. Dvs vi ska hjälpa alla som redan finns här, nysvenskar likväl som redan infödda, till att vara en del av vårt land, inne i systemet, stabil grund och hela den biten.
Idag ligger för många mellan stolarna åt alla håll, det är som barnleken "hela havet stormar" det fattas hela tiden en stol och någon åker ur leken (systemet).
Konsekvensen av detta blir (eftersom det inte är en lek när det kommer till samhället) att den som inte får vara med skapar andra vägar att få en del av kakan.

Idag är det enligt konstens alla regler tredje advent...en vecka kvar till jul.

Nu andas vi alla ett djupt andetag och njuter av varandra under en högtid som ska vara närhet och samvaro.

Sen, när det är dags att återgå till verkligheten igen, tänk då över vad vi kan göra för att det ska bli på bästa möjliga sätt för så många som möjligt. Prata med varandra om verkligheten. Fråga ansvariga, få svar. När det en dag sen gäller, tänk noga igenom hur du tycker framtiden ska se ut, både internationellt men också nationellt, gå sen och rösta på något parti du känner har svarat med ärligheten högst och med syn att se helhet och som ser mer än en väg att vandra.

Än kan vi hoppa ut den här dalen, men slutar vi inte blunda och fråga och se helheter som faller vi alla, lika hårt och lika djupt.

Nu önskar jag Eder ALLA en fröjdefull jul, oavsett hur eller om ni firar. Nyttja iaf tiden att umgås med dom som är värdefulla för Er.

Själv firar jag traditionellt med mina nära och kära, skinka, grynkorv och brunabönor är mina favoriter på matlistan, på önskelistan önskar jag mig inget mer än lugn och att jag får vara lite piggare än i år.
Även att vi reder i debatter omkring oss och lär våra barn att både traditioner och nyheter är ok, men att allt har sin tid och plats.
Nyfikenhet är bra. Kreativitet ger utveckling och rädsla och okunskap skapar oro, får man inga svar eller fakta så tar man emot det som erbjuds...

Jag tror på ett öppnare 2013, där Sverige har fått ordning på hemmaplan för att vi ska kunna utvecklas vidare för en hållbar framtid.

När det är dags att välja framöver så hoppas jag att allt vad Allians åker.
För sakens skull kan jag också tala om för alla som nu tror att jag är nån form av rashatare att det blir inte heller Sverigedemokraterna, även om jag inser att missnöjet hos folket gör att deras statistik ökar. Men som sagt, jag vill ha en hållbar utveckling.

Tack för ordet.