I en parallell verklighet.

Jag har fått höra, inte bara en gång, utan flera och inte bara från ett håll, utan många, att jag lever i någon parallell verklighet. Att så mycket konstigheter som drabbar mig inte normalt drabbar flera individer under flera livstider.
Jag vill nog inte riktigt se det så.
Jag vill nog snarare se det som att det blir ibland don efter person och ibland sätter den berömda spiralen in och då ramlar allt liksom bara på.

Men det sista började jag faktiskt fundera, när tidningar och nyheter började sprida ut tänkbara "framtidsmanus" om vad som skulle kunna drabba mig pga av misstolkningar, när sjuksköterskan på akuten kände sig hotad av mig när jag grät och hade ont, när jag fick samtala med varenda nivå inom polisen på ett dygn och det gick bra trots att jag var hysterisk och upprörd, när ytterdörren gick i baklås, inte i låset, utan i den lilla pluppen som åker in när man trycker ner handtaget, åh därför fick vi bryta i karmen och såga sönder dörren och därmed också byta ut delar för 3000 kr, när tandbenet gick av och "krystades" ut genom utdragshålet i käken på mig så jag fick åka akut till tandläkaren, att jag 2 ggr tappat balansen hos djuren och ena gången fick hjärnskakning och andra gången ett knallblått smalben, nya bilen gick sönder först en gång, sen en gång till inom samma vecka och sen YTTERLIGARE en gång till innan andra veckan efter var slut.

Ja det kan verkligen tyckas vara hysteriskt och nästan uppgjort, men så är det inte. Men ska jag då sen se krasst på det, jag är en alldeles för öppen person som vill vara andra till lags för mycket, förr eller senare halkar den snällheten snett och det blir som det blev med nyhetspådrag och åtalshot, jag hade ont så jag skakade och grät på akuten, för få sköterskor kan detta med ME, så sköterskan kanske faktiskt trodde jag var en abstinent drogare som bara kom in för att få piller, inte av rädsla att ME-krascha. Bilar går sönder, våra fel hängde faktiskt ihop visade det sig, men det var frustrerande iaf.
Dörrhandtaget har betett sig konstigt, vi trodde bara inte att ett SÅ komplicerat fel kunde uppstå, då hade vi självfallet bytt grejer innan vi fick demolera halva dörren.
När jag är överansträngd tappar jag lätt balansen, jag tappade balansen hos djuren, jag är hos dom om kvällarna när tröttheten är som störst och därmed risken ökar såklart.

Don efter person. Dessutom är jag av naturen klantig, hetsig och vill ha saker gjorda. Jag berättar i regel det mesta kring mig själv vilket gör att de flesta får en väldigt stor insikt i mitt liv...känner man mig inte då kanske jag framstår som onaturligt drabbad, offer, fejk, uppmärksamhetssökande eller gud vet vad.

Men vet ni, det finns en helt annan sida också. En djupare sida...ibland får ni ta del av den på ett mer genomtänkt sätt, ibland skriver jag helt privat och andra gånger lyssnar jag på låtar med texter som stämmer in på hur jag mår. Vid tillfällen när kreativiteten är stor skriver jag egna texter, gör svenska varianter av bra engelska texter och numera finner jag ju harmoni i att spela min kontrabas.

Sen har jag min fina familj, Jonas och barnen, dom förstår mig, älskar mig, står ut, muntrar upp. Mamma och pappa, vad gjorde jag utan dom då. Mina bröder! Brödernas fina barn! Självfallet också svärisarna och Jonas syster och hennes dotter.

Emma, min bromskloss & gaspedal i livet, förstår inte hur saker gick innan hon fanns?! Michael, min musikaliska hälft och Jonas kreativa galenskapshalva, Pernilla, ödmjuk, hjälpsam med djur och handling och vad som behövs, samt hennes hälft Anders som är lojal, trogen och omtänksam, han får dessutom Jonas att skratta och det gör mig glad i själen.
Det må verka som det pågår ett konstant kaos här, men det känns inte alltid så inombords. Jag vill att Ni alla ska veta det.

Den här månaden kändes det kass dock. Nu klev dock min älskade mamma in och vände ett blad fram så det lättade lite i trycket, då fick jag också ork att ta tag i delar för att kapa liknande saker framåt. Nu är jag förkyld men är jag frisk på Lördag och orken är med mig så tänkte jag gå till Millners o kika på JLT, kan ju iaf stå där och sukta efter dom kontrabaskunskaperna ;-)

Jag vill avsluta med en tanke till bekanta som förlorade sin mamma nyligen med. Tänker massor på Er och familjerna. *Kram*

Godnatt världen, jag är med er i samma spår, på egna ben.