Jag borde vara boostad...

Ja sådär full i energi ni vet. Helgen har haft innehåll av mycket bra.

Ja först veckan innan helgen kom, har ju haft förmånen att ha Emma på dagliga visiter iom hennes trasiga dator ;-)
I Fredags kom Pernilla med make över och vi grillade och hade en otroligt lyckad kväll med många härliga skratt! Både jag och Jonas tycker mycket om dom och vi hoppas att detta ska kunna utvecklas till en ny och härlig kamratskap!

I Lördags morse lämnades kottarna av hos mormor och morfar och jag, Jonas och Samuel åkte till Askersund och hjälpte Jens att flytta igen, denna gången in i en lägenhet där han ska stanna förhoppningsvis ;-)

Käkade innan vi for hem och gjorde oss klara, det var dags för "Inför bröllopsfest" hos Jenny och Erik och även detta blev en mycket lyckad tillställning!

Söndagen blev därmed väldigt slapp och slö.

Men nu tycker jag att efter all positivitet och allt trevligt umgänge så borde kroppen känna ett uns boost och må rätt ok...men icke.
Jag känner mig ledsen, gråtfärdig, jättetrött och inte minst har jag ont...jätteont. Jag fattar ju att allt blev för mycket men jag brukar kunna leva på den mentala vinsten då...men inte ens den infinner sig.

Sen är det ju så här när man har barn, man måste ju ta hand om dom, även om dom börjar bli stora. Det skär i mig att inte orka med allt som jag skulle vilja ge dom i upplevelser, men samtidigt vet jag att om jag plågar mitt sinne med skuld och skam så försvinner ännu mer ork.

Det jobbigaste en sån här dag är att se framåt, försöka föreställa sig en fungerande framtid med det här måendet i sig, men också med alla andra mående i min närvaro, med hus, med bil, med avsaknad av att kunna jobba, idag är en sån dag när det känns nattsvart, jag vill inte orka kämpa mer, jag pallar inte att må så här längre och allt känns bara förbannat orättvist och ensamt.

Näää, det här inlägget kan nog missuppfattas, jag slutar slutar här för stunden.

Önskar Jonas hade vart hemma ikväll :-(