Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

måndag 10 februari 2014

Nu går skiten ur

Japp.  Sista steget i att sätta ut Cymbaltan är att verkligen sätta ut sista varannan-dag-stödet.
Fyra dygn gick bra. I morse var benen stumma och tunga...kändes som stockar.
Nu i kväll har jag pulsrus, kallsvettas, diarré,  sinnesstämningen är väldigt varierande.  Jag har kräkts. Har klåda.
Jag har ändå satt ut detta på ett så långsamt sätt det bara går och med läkares övervakning.
Jag har ren och skär abstinens. 

Hur i helvete kan det vara lagligt att medicinera människor med något som så uppenbart är farligt/giftigt för kroppen.

Hur har jag kunnat vara så naiv att jag inte fattat att kroppen får än mer att kämpa med och mot med alla preparat.

Så jag härdar ut. För det är sista tömningen nu.  Sen är jag fri. Fri från hjärndimmans djupa träsk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar