Kom igen nu Ellen!

Jag behöver peppa upp mig själv.
Det är rena rama halkbanan inombords och jag kan inte samla ihop mig till ett stycke.

Jag sätter ut en av de värre medicinerna nu (i samråd med läkare såklart så ingen tror jag är självdestruktiv). Jag har trappat ner länge men nu är det själva utsättningsfasen och jag anar att det spelar in i hur jag mår.
Jag har både fysiska symptom som tex migränattacker, trötthet, illamående och aptitlöshet men också psykiska symptom så som lättirriterad, ledsen, känsla av värdelöshet och hopplöshet och en frustration över det mesta.

Jag har redan rensat hela helgens schema.  Jag blir hemma och tar timme för timme.

Det är säkert inte bara medicinen utan också delvis ett egentligt mående under alla utsättningssymptom också. Jag har inte lyssnat nog på kroppen och kört för mycket för fort.
Det är ju att be om bakslag och jag vet om det men det är svårt att dra i bromsar när man väl har den där lilla medvinden som allt för sällan sätter in.

Oro är väl också en anledning till att kroppen protesterar.  Detta med pengar är en ständigt pågående process som orsakar problem och jag måste lyckas vända det skeppet snart. Det är tärande för både mig och maken och behöver tas under kontroll på ett bättre sätt.
Vi kommer att nå dit dock. Det är jag övertygad om. Det är så trist att nå dit bara.

Nä. Nu ska jag försöka få i mig något att äta.  Inte för att jag är hungrig men jag har inte käkat än idag.
Väl mött.