II

Jag tar en veckas paus.

Jag är trött. Trött på att behöva fundera på varför jag hamnar i de mest absurda situationer.
Att jag hörs och syns och kan bli och kan bli både obekväm och för mycket är jag fullkomligt medveten om.

Men jag ger kärlek och respekt till den som förtjänar det och förväntar mig det samma tillbaka.

Tar jag på mig ett ansvar så står jag upp för det. Så är det i både vänskap och föreningsliv.
Men när man hamnar mellan de båda då?

Äsch. Jag velar. Jag är besviken på utgången av natten. Att inte kunna ha kul färdigt pga utomstående som jag dessutom gick i god för att släppa in.

Men men.

Jag tar en veckas time out. Jag orkar inte.
Jag har en annan plan nästa helg. Jag hoppas att det ska bli en erfarenhet som ger mig lite styrka igen.
Känner mig lite nedbruten och ledsen samt besviken idag.

Men det går över igen...som alltid.