Vidden av en kärna - att inte flaxa utan fäste

Det är viktigt det där. Att ha en kärna. En utgångspunkt.

Egentligen är det ju ganska självklart. Ingenting växer utan en kärna.

Ditt egna inre måste vara helt och du måste älska och respektera dig själv för att ha en utgångspunkt i livet. En stabil grund. En kärna.

Kärnan kan sen växa och det kan bli kärlek och familj.
Kärnan utgör grunden för din person - för att kunna känna tillhörighet med din omgivning, med vänner och familj. Med ditt land, med din ort.
Med ditt yrke och din fritid.

Att acceptera livet är en stor del i att acceptera sig själv. Att också respektera både djur och växter ingår i en stabil kärna.

Att värna om sig själv och alla som är viktiga i sitt liv.

Allt sammanslutet blir ett vackert membran kring en bärande kärna.

Utifrån en kärna kan sedan flera stråla och livet ger styrka.

Jag älskar min familj. Det ordet är stort och viktigt för mig. Det är inget som rinner bort och det tar tid att få kärlek att bli stark och hållbart. Många prövningar ska genomlidas och många lyckorus upplevas.

Mina syskon är min symbios. Med dom delar jag mitt liv. Min uppväxt. Min styrka.
Ingen kan ersätta någon av mina tre bröder och ingen får riskera deras kärnor i livet.
Deras barn är mig lika viktiga. Lika ovärdeliga.

Min mamma och min pappa. Utan dessa två hade jag aldrig funnits. Vägen att just du läser och att just jag skriver är ganska overklig, om man väl börjar tänka på det.

Min man. Min fina underbara man. Hur han kom in och hur vi nu är sammanlänkande för all framtid.
Inte bara genom varandra utan våra barn.
Två barn som har kommit att ge allt man som förälder kan önska.

Styrkan i helheten av min familj, styrkan i var och en av ovan nämnda, är unik och jag älskar var och en i mitt närmsta membran.

Ingen här behöver flaxa vilt. Vi har kärnor nog att klara stå en och en trygga tillsammans.

Jag drog en vinstlott i livet.