Ju mer jag funderar på formuleringar i den oändliga bok jag skriver, ju mer inser jag att den egentligen behöver styckas...i minst tre. Kanske till och med fyra.
Jag behöver nog tänka igenom detta lite mer organiserat. När kraft och ork finns.
Vilken resa mina 33 år satt mig i. Vilken enorm och stundtals svår resa. Med vissa jättefina minnen och känslor. Men med stridsposition där emellan.
Det bubblar. Det vill ut. Jag ska tömma allt en dag. Men nu...nu ska jag sova. Min fina snarke är tätt intill och kärlek är det jag känner. Älskade Jonas <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar