Nog är nog

Jag är trött på att vara snäll. Att ställa upp och att bita ihop.
Jag är trött på att bli undviken när det inte passar och att sedan ställa om när det vänder.
Jag är trött på undanflykter.  Mina och andras.
Jag är trött på att bedriva förvaringsskåp åt fler än som bor i huset.
Jag är trött på att fundera på om jag gjort fel och isf vad och när.
Jag är trött på att så många saknar ryggrad nog att tala ur skägget.
Jag är trött på mitt egna jag och på att aldrig orka.
Jag är trött på ekonomi och allt vad det innebär.
Jag är trött på att känna att jag inte är en del av en helhet.
Jag är trött på att vara trött.
Jag är ledsen och jag är inte nöjd.

Jag och enbart jag kan ändra på den känslan. Jag börjar med att kräva att få den respekt jag förtjänar.
Jag kommer inte ställa upp om det inte finns ömsesidiga byggnadsdelar.
Jag börjar röja upp sakta här hemma. Vi ska också ha känslan av ett hem igen. Inte förvaring.
Jag tänker inte heller engagera mig i att bibehålla kontakt med människor som så uppenbart inte vill ha den. Jag gör valet att lägga den energin på min familj och mitt hem.
Jag har släppt in för mycket känslor för anpassning och nu när det rinner ut så är grunden skadad. Jag är skadad. Min läkning är skadad.

Så jag tömmer mig. För jag behöver en nollpunkt om jag ska orka ta nya krafttag för mitt egna jag. Det är bara så.

Åh den ironi

Alla ♡ dag. Det blev den dag då jag mådde som sämst.
Morgonen var visserligen fin...barnen gjorde frukost på sängen och hade fixat små paket.

I övrigt så var den neutral. Jag bakade kärleksmums.

På kvällen fick jag den största gråt och panikångestattack jag upplevt. Jag kände mig helt ensam i den med...något jag aldrig brukar uppleva.  Jag hoppas det bara var en del av situation.

Jag fick ge mig och ta akutmedicin i dag då. Kroppen gav till sist upp och jag somnade i min förkrossade bubbla.  Vaknade till nu och inser att drömmar har vart lika plågande som ångesten var innan jag somnade.

Ska försöka somna om. Ser fram emot att träffa storebror i morgon.  Han har köpt sig ett hus och vi ska kika in det och se om vi kan hjälpa till med något.
Jag tar iaf med mig nybakat.

Det blir jag och barnen som åker vad det verkar.
Pontus ska få med sig en cykel hem som vi ska fixa till.
Cykel ja. Det var det sista jag gjorde innan jag bröt ihop.  Försökte få upp mitt jäkla lås. Jag kan inte vara utan cykel när Jonas har bilen så mycket nu. Det GÅR inte.
Jag fick inte upp låset med sågen pappa skickade med heller. Nu återstår vinkelslip...hur jag nu ska komma åt med det. 
Ska nog sluta tänka på det just nu. Känner stressen skölja in igen.
Går och lägger mig.

Jag hoppas att andras ♡ är påfyllda efter dagen.

God natt.