Men jag fattar.

Livet.
Det händer så mycket omkring oss hela tiden.
Det är viktigt att leva och vara nöjd med de val man gör.

Om de jag håller av känner sig trygga och nöjda med de val de gör så är jag lycklig för deras skull.

Jag vill att samma sak ska kännas för mig.

Jag känner mig starkare mentalt än på länge.
Kroppen värker och smärtar enormt och tröttheten är obeskrivligt påfrestande, men mitt sinne för att vilja leva är högre än på många år.
Det borde värderas högt.

Idag har jag spenderat timmar i telefon. Jagat försäkringsbolag, ansvariga, fd arbetsgivare, skatteverk mm mm
Jag fick avslag på AFA. Jag fick avslag för att jag var skriven som tjänsteman i pappret. Men det var inte det jag jobbade med.

Nu letar jag alla vägar som går för att se hur den rävsaxen ska kunna öppnas. De pengarna som fattas var månad kommer på sikt bli ett jävligt stort problem och det enda valet blir att stabilisera ekonomin med att flytta trots allt.
Vi kan inte buffra till det som krävs när man har hus. Det är omöjligt. Helt omöjligt.
Jag har inte mer saker i skåpen att rota fram att sälja heller och jag inser att valen börjar bli få.
Därför gör jag en kraftansträngning och ser över mina sista möjligheter.

Jag orkar nämligen inte ens tänka på en flytt.

Nä nu får jag ta tag i huset här. Tröttheten får backa en stund...