Det är tomt här

Egentligen har jag massor att skriva om. Jag får sätta mig ner och göra ett kaffeinlägg framöver. Må gott fram tills dess.

2015 blev 2016

Så har ytterligare ett år passerat och en återblick printas enligt tradition.

Mitt 2015 kan sammanfattas som utvecklande, utmanande och uppbyggligt.

Familjelivet: Det är en sammansvetsad och stabil, kärleksfull familj som lämnar 2015. Barnen växer och utvecklas, skapar egna identiteter och intressen.
Zanna går numera i högstadiet med allt vad det innebär och Pontus är på Smuleberg.
Pontus har utbildats till kamratstödjare. Zanna är med i ett band.

Jonas jobbar på. Han har sökt några interna jobb och hoppas på att kunna variera sig lite arbetsmässigt. Han är lika lojal och stabil som alltid!

Liten har vart sjuk för första gången sen hon kom till oss. Annars är hon samma gamla surtant hahaha

Vi har campat i husvagnen vi införskaffade. Oturen slog till även med denna vagn och vatten gick in i framrutan, vi tror dock vi fick ordning på det, årets sommar får avslöja det. Vagnen är iaf mysig och vi hälsade på hos Marcus och Marina med barn. Alltid lika underbara dagar där!
Även sommarland fick tvådagarsbesök och vi hade jättemysigt!

Personlig utveckling: Jonas började träna mer intensivt och är numera 23-24 kilo lättare.
Jag upptäckte att min kropp tar upp syre igen och började zumba och sen också jogga. Jag älskar zumban! En stukad fot har hunnits med. Den bråkar fortfarande.

Träningslusten vaknade på riktigt 2015 och jag ordnade ett FAR- fysiskt aktivitets recept, som jag sedan använde för att skriva in mig på gymmet.
Numera tränar jag regelbundet minst 3 ggr i veckan. Jag är si sådär 17 kilo lättare.

Hus och hem: Ja här står det mesta still. Vi har ett par grejer som borde vart åtgärdade sedan länge men det ska väl tas tag i det med.

Nära och kära: Det har nog inte vart det mest sociala året som passerat. Vi är sällan i Arvika, varför vi sällan träffar det gänget (det är riktigt tråkigt). Här hemma har det inte heller vart så mycket. Vet inte varför det blir så ibland. Men när vi ses så har vi kul!
Fredagsfikat hänger oftast i när tillfälle ges dock. Det är fina grejer det.

Emelie drog ihop ett gäng människor, vuxna och barn, vi var och käkade och sen bowlade. Så himla kul! Igår (nyårsafton) var vi också med Emelie, Christian, barn, grannarna mfl och hade en genomtrevlig och avslappnad nyår. Tacksam för det!

En av de roligaste kvällarna 2015 var när Johanna och Emil kikade in och fina Nillan, Anders, Emma, Marcus och Sofia var här. Kvällen slutade väl inte planenligt men det var ändå en av dom bästa kvällarna 2015.
Det har vart lite tomt ibland och var så himla kul att ses.

Sen har tiden runnit iväg så jag har inte hunnit med iaf efter...men jag hoppas på att kunna ses mer under detta året om alla vill?! I alla tänkbara former och aktiviteter, med och utan barn :D

Samhälle och politik: Det har vart ett turbulent år med mycket otäcka mord och terrordåd. Det har vart ostabilt och politiker verkar stå handfallna i de flesta frågor.
Lokalt fick föräldrar i vår by nog när barnens skolutrymmen började övervägas till evakueringsboenden. En storartad protest drogs igång och våra barn gick säkra ur den kampen.
Åsiktsmässigt är jag generellt kvar precis som innan, så det är oförändrat.
Motgift är det tillhåll som ger mest i det avseendet!

Förväntningar på 2016: Detta ska bli året då jag tar mig tillbaka. Tillbaka till liv, rutiner, vardag och jobb.
Vägen dit kommer att bli knackig. Jag litar inte på kroppen och jag litar inte på systemet som jag måste samarbeta  med.
Jag har inte heller en fast läkare längre vilket också kan bli problem. Ändå ser jag ljust på framtiden.
Jag har Jonas och vår kärlek och sammanhållning kommer bära oss även genom den här resan. Kloka barn som går att diskutera med och finna lösningar tillsammans med är också ett plus. Min egen envishet och viljestyrka kommer se till att detta fungerar.

Jag hoppas kunna fortsätta träna för att jag vill och mår bra av det. Lika kravlöst som jag gjort fram tills nu. Zumban drar snart igång...ren och skär lycka! Tack Rebecca för att du är så grym!

Jag önskar roliga stunder med vänner, gamla som nya. En varm sommar med mycket bad och grillande vore inte alls fel. Kanske får det bli campande i närområden om jag kommit igång med någon form av sysselsättning. Det är det värt isf.

Kort sagt önskar jag att uppåtkurvan for fortsätta just uppåt, det är och att den planar ut med, bara den förblir i balans.

2016 ska bli vägen till ett liv i balans.

Jag hoppas att alla mina läsare får det 2016 ni önskar, att ni får vara friska och uppleva kärlek och vänskap. Gott nytt år!

För min skull.

Hej på Er läsare!
Hoppas ni har det bra allihop.
Själv lever jag lite i en bubbla och jag fightas hårt med mig själv för att ta tillbaka mitt liv just nu.

Jag hade väl aldrig trott att zumba i Hönsa skulle förändra och vända upp och ner så på mitt liv. Men det har det gjort.

Just nu håller jag på att försöka lära kroppen hur återhämtningen ska gå till i kroppen.
Jag begärde ut ett FaR (fysiskt aktivitetsrecept) och skrev sedan in mig på gymmet.
Där försöker jag nu få kroppen att koppla grepp om så många olika saker som möjligt, allt för att jag ska lära mig läsa signaler och hitta rätt balans.
Ett exempel är att jag tar easylinepass på morgonen. Kroppen är som sämst på morgonen och om jag ska ta mig tillbaka till jobb så behöver jag kunna lita på att den håller, vaknar och hämtar upp sig även den tiden på dygnet.
En annan del är att härda ut smärtattacker och komma över rädslan för det som gör ont men inte skadar.
Att lära mig bromsa i tid men också att dra kroppen utanför ramen för vad den är van.
Det är också en kamp mot mitt eget psyke. Rädslan för krasch finns där hela tiden och varje dag måste jag pränta in att dagen blir vad jag gör den till och jag har iaf ytterligare en dag på benen.
På sikt räknar jag med att våga lita på kroppen igen.

Gymmet är min rehabiliteringsprocess och jag gör det för MIN skull och med fokus på MIG. Därför kanske jag uppfattas lite som i en egen bubbla kring detta. Det är nog lätt att tro att jag gör detta med lätthet eftersom jag är gladare och piggare, men det är ingen självklarhet det jag går igenom just nu.
Därför måste mitt fokus få fortsätta vara på just mig själv och min egen rehabilitering. Jag kommer därför låta mig bäras av dom som redan är bekväma och insatta i sin egen träning (Jonas, Emma och även lillebror även om vi inte vart där ihop än) och känna efter var min zon är inom gymmet. Jag måste ge mig själv detta för att ta mig vidare.

I övrigt tänker jag inte gnälla för saker går verkligen framåt. Rörligheten ökar, styrkan ökar, vikt och omfång minskar, energi trycks ut och sätts tillbaka och det känns som om jag på det personliga planet gör en jäkla resa just nu. En resa med chans till ett mer hållbart liv.

Jag vill tacka alla som orkar med mig. Ni är guld.

Och zumban där resan började på allvar...är fortfarande det roligaste som finns!

Inaktivitet.

Det är inte så aktivt här på bloggen nu för tiden. Det är flera områden jag troligen uppfattas som lite oengagerat oaktiv.
Det är inget som har förändrats med mig som person. Jag har bara prioriterat min egen återhämtning framför allt annat jag brinner för. På sikt hoppas jag orka med allt jag älskar. Debattera, skriva krönikor och strida för allt jag tror på med full kraft.
Jag smyger i kulisserna lite så länge.

Min egen återhämtning ja...jo jag hänger i. Har bokat tid för att får ett FaR, Fysisk aktivitet på recept.
Tanken är att det blir gymmet under höst och vinter, försiktigt och med balans. Med recept på träningen så blir min månadskostnad lägre och om drt nu blir ett bakslag så kan jag säga upp kortet.

Just nu är jag med på internetchallenges och plågar mig med dessa. Några stavgång har det blivit med. Jag stukade ju foten för ett tag sen och den bråkar sedan dess. Väldigt smärtsam på insidan och det är frustrerande och skapar irritation. Men jag har inte gett upp trots det.
På Onsdag börjat zumban igen.ovh det ska bli gött att få bryta av med något som är roligt på riktigt.

I helgen är det fullbokat. Jonas springer sitt första Actionrun och Zanna fyller 13!

Nu blir det en stunds vila. Hoppas ni får en bra helg!

-10 kilo

Ja. Konceptet träna på måfå för att det är roligt och kravlöst har nu resulterat i att jag tappat mina första 10 kilo.
Borde somna med gott samvete av det men mina lungor värker av okänd anledning så det går halvdåligt att orka ligga still.
Så kan det vara. Idag började barnen i skolan. Det var en välkommen rutin som klev tillbaka in i livet.

Här får ni bilder från mina första 10 tappade:

Troligen tröttnat

Ja...det är kanske så att ni tröttnat på allt jag tjatar om nu. Det är mycket joggande och trädgårdssysslor och liknande.
Men sluta läs om det inte passar. Har inte känt mig levande på nästan 10 år. Kroppen som aldrig orkat och ett huvud som bara lagt av.

Plötsligt så kan jag något. Orkar något. Jag är livrädd för att det bara ska ta slut. Att all energi ska ta slut igen.
Mitt i all rädsla känner jag ett verkligt hopp att kunna ta mig tillbaka till verkligheten, att kunna jobba vore det absolut ultimata. Bara tänk om...

Jag kan verkligen inte med ord förklara vidden av att gå från sängliggande och fullkomligt slutkörd till att klara röra på mig. Kunna andas och komma utanför hemmet.
Därmed kommer de som väljer läsa få stå ut med tjatet.

Idag hade latmasken funnit mig och jag tänkte ligga kvar i sängen. Har haft ont i dag med, ont som var dag såg ut för ett tag sen. Men jag bytte om och fick med mig Pontus, vi cyklade till Rankås tur och retur och jag sprang 2,5an.
Ja, jag kan nog snart kalla det delvis löpning. Tiden kryper neråt nämligen.

Det händer grejer med kroppsformen med. Huvudet hänger inte med. I helgen var jag spontant ute en sväng. Trevligast på kvällen var att hänga hos Marcus och Sofia och bara tjöta en stund. Jonas blev också med!

Jonas gör också grymma framsteg. Idag var han på rehabcenter och de verkar ha funnit problemet med hans axel. Hoppas verkligen deras lösning kan göra honom smärtfri. Tränar gör han som få och han har gått ner massor.
Jag älskar den mannen. Det finns verkligen ingen som är så lojal och älskvärd som honom. Utan honom hade jag aldrig någonsin orkat med allt.

Igår klippte jag gräset med en handjagare. Det var riktigt jäkla svinjobbigt så jag letade upp en elgräsklippare på blocket som jag hämtade idag.

Zanna har bakat kärleksmums idag. Alldeles själv. Så himla duktig och blir stor så fort.
Igår gick vi igenom tvättmaskinen med 

Pontus han kickar och cyklar. Simskolan slutade förra veckan och han tog brons och en massa andra olika märken! Den här sommaren har han vuxit mycket i sig själv och jag får inse att mina två älskade ungar är inte små längre.

...ja också Liten då...hon är väl mest där jag är. I så stor utsträckning hon bara kan 

Nya träningstights som mamma köpte!

Utgång i helgen.

Liten söt Liten.

Jag provade en klänning jag köpte för ett tag sen för att försöka se själv hur kroppen ändras.

Till höger är på rankåsstafetten. Vänster i Lördags.

Genomsvett efter att ha klippt med handjagare.

Monterat cykelkorg och nya elgräsklipparen...den låter som en dammsugare 😂

Zannas farligt goda kärleksmums!

Rundan med Pontus idag. Inget gnäll på den gossen på hela vägen! 

Och livet går framåt!

Jag har nu tänt en hoppets låga på att kanske framöver våga testa att jobba igen. Tar läkningen steg för steg och visst har jag rejäla bakslag när belastningen blivit maxad. Ett tillfälle var när jag utsatte mig för milen i promenad och blev liggande i två dygn helt. Även efter sommarland med barnen så var kontot på minus och det tog två dygn upp igen.

Dock är det ju ändå så att med rätt balans så får kroppen nu prova att jobba lite fysiskt. Hoppet ligger vid att det bygger upp en hälsa nu och inte river ner den igen. Rehabilitering på eget sätt mao. Bonusen är att jag tappar i vikt! 

Sommarland ja. Där var vi med barnen i helgen. Vi fick en kanonhelg! Helgen innan det var vi på Ellinors dop <3

Jag har skaffat mig en ny cykel så nu kan jag cykla igen!
Utöver det har löpning varvat med promenader fortsatt och vissa kläder börjar bli förstora.
Fick träningstights av mor och far, väldigt tacksam för detta och grymt nöjd med dem! 

Allt jag vill nu är att hålla balansen. Jonas har snart semester och det ser vi fram emot. Imorgon slutar Pontus simskolan och där med har fyra veckor av sommarlovet gått.

Nya cykeln!

Minigolf på sommarlands camping. 

Mina vackra barn. Mitt allt <3<3<3

Hela familjen åkte Newton. Det förevigade vi med nyckelringar till barnen ;`D

Jag och tösa inne på sommarland! 

Fina och busiga sonen och jag!

Brallan Allan från mor och far, kapade pb med 27 sekunder (Y)

Ja. Klänningen jag köpte till revyavslutningen i Januari satt så snyggt då. Nu sitter den inte på kroppen alls ;`D

Och trots att jag är osminkad på nyaste bilden nere så ser till och med min tröga hjärna att det sakta sker en förändring med kroppsformen.

Min fina och älskade familj på Ellinors dop <3<3<3

Den här veckan har jag nått snart 13 km, kan någon meddela mina gamla idrottslärare att det finns alltid ett hopp i slutändan (dom kommer inte tro dig, men ändå) :D

Det är overkligt!

Ja jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Började ju zumba med Rebecca ute i Hönsa i våras. Sen var det rankåsstafetten och eftersom jag inte dog efter ett varv dör så har jag fortsatt jogga. Mållöst och till en början för att stötta Jonas vid hans "vila" när skadeläge och senare för att jag känner för det.

Säga vad man vill men kroppen samarbetar så långt. Jag började med 1,2 km och la på 500 m. Sen 1,2 + 0,5 + 0,5. Tiden var över 33 minuter. Sen har den tiden förbättrats. Jag har vågat mig ut på 2,5 km och resultatet är nere på ca 23 minuter.
Idag sprang jag 3 km!
Jag är visserligen helt slut efter men kroppen klarar en återhämtning till dagen efter. Det är overkligt. Jag är ju på det klara med anledningen...Kolloidalt Silver!
Nu vill jag att det ska fortsätta fungera. Men inga krav och inga förväntningar! Jag tänker njuta av varje lyckad dag!

Vardag och grejer.

Sommarlovet har anlänt. Barnen avslutade respektive termin med att synas. Pontus som presentatör under hela skolavslutningens uppträdande och Zanna som underhållare för hela Nyboskolan.

I Lördags var jag och maken på fikaträff i Skövde. Det var en initialträff och vi blev hela åtta personer! Fantastiskt roligt.

Åkte till Intersport efter och köpte nya löparskor. Igår kväll invegs dessa på en promenad med hunden och Jonas. Idag blev det joggongtur i rankås.

Jag har färgat håret med. Rödviolett blev det denna gången.

Vardagen rullar på. Jag försöker njuta av allt. Har dagarna i nära anslutning lärt mig något så är det att ta tillvara på livet och kärleken.