Min röda pegga.

Jaaa, vilken dag.

Pappa kom kring 11, han och Jonas gick igenom konstigheterna om o om igen. Inget logiskt fel inte. Skaka på batteriet o bilen starta, vrid på fläkten o gasa, bilen dör alternativt tempar.

Det beter sig som ett elfel sa pappa. Jodu tänkte jag. Och han var på väg att ge upp när han gick ut och valde att skaka lite till. Plötsligt fann han en kabel bredvid/under batteriet som hade gått av.
Jippe, enkelt åtgärdat med liter lödning tänkte vi. Pappa or hem, jag hade minst händer så jag fick löda för det var trångt. Men dur jag än satte lödlopporna så ville bilfan inte ha kabel där.

Till sist blev jag förbannad...satte på 5 buntband o en klämma och åkte till Anna och Kristoffer. Anna hade snällt nog erbjudit mig en vinbärsbuske så den skulle hämtas. Bad Kristoffer titta ner och bara säga om jag kunde köra så illa monterat fram tills han skulle ta bilen på sitt jobb. Jo det kvittade för det var en jordkabel...den kan man sätta var som haver typ...GAAAHHHHHHH
Jag hade ju fan lött halva dan.
Jaja det var ju bra iaf .
Vi hjälptes åt att få upp vinbärsbusken o jag for hem, planterade den och sen så förlängde jag o Jonas jorden och monterade den mer stabilt och säkrare.
Nu går bilen igen, inget tempbråk.

Men nog fan har jag lärt mig en hel del om bilens kylsystem, kupéfläktar, tempgivare och jordfel den här veckan....
Tack till Kristoffer och Christian som båda stått ut med mitt hetsande i helgen, tack till pappa som kom o felsökte.
Tusen tack Anna o Kristoffer för vinbärsbusken med!

Nu ska jag äta...o sova sen kanske!

Men lilla röda faran!

Peggan är sjuk,,,igen (o igen o igen) Vi satte ju in en fläkt nu äntligen. Det var Kristoffer så snäll att visa oss var den fanns och hur lätt den satt. Jag fixade batteriet som hade fått en etta på besiktningen. Och nu är det kylarproblem!
Jag skulle tömma systemet och insåg då att ett rör var av *sucka* Ringde Arthur som kom o kika. Röret gick tack o lov till den redan trasiga AC:n, så vi klippte helt sonika av det.
Hittade iaf en avhällningspip till kylarsystemet, tömde på glykol o i med vatten...sen provtur. Bilen gillade kalla vattnet och gick på fin temp ett tag, tills jag vred upp kupéfläkten, ja dåååå minsann rusade tempen upp. Jag fattar inget.
Så nu blir det verkstad igen, frågan lyder som följer: Tror ni på VATTENPUMPENS VINGAR, TERMOSTATEN HAR PAJJAT, TEMPGIVARNA INDIKERAR FEL, KYLAREN HAR LAGT AV eller möjligen ETT ELFEL?

Jag hoppas på tempgivarna, dom är som små klossar o verkar helt klart billigast! Stackars röda faran ;-)

Om bara en liten stund ska Pontus och pappa Jonas gå på Bio - Filmen Rio, här i Tibro. Något grabbhalvan ser fram emot. Zanna är hos sin underbara avlastning och dom skulle till Mösseberg och njuta. Själv har jag hållt igång sen i fm vilket då innebär att det är dags för vila...allt för balansen...eller hur var det nu?

Tittade på talang:

Igår satt jag och slötittade på talang, barnen gillar det. Plötsligt vaknade jag upp ur det slötittandet jag satt i och förtrollades av Jon. Inte nog med att han har karisma och "det", han har ett förflutet, fångad i sitt Ego, han vill slå sig fri.

Här är texten som väckte mig:
Jag är en kompromiss av gamla gener, En ny sorts lösning i ett gammalt glas.
En sommarflirt en snuskig tanke, en lånad blomma i en sprucken vas.
Men nånstans känner jag en känsla, som jag aldrig känt nån gång förut, 
som nånting vasst har dragits ur mig, och en tid av vansinne är slut. 


Ref: Så när är Egots tid förbi, när får jag bli den som jag blir, låt mig glömma bort mig själv, bara för i kväll. 
Jag är Egots tidsfördriv, en marjonett som jämt tar vid, 
när allting blir för stort och jag kommer för nära det jag gjort. 


Åhh en sak vet jag, att jag är rädd, för allt som känns redlöst i mitt liv. 
Jag vill va gömd och ensam men alltid sedd.
Jag vill va livlös men full med liv. 


Ref: Så när är Egots tid förbi, när får jag vara den jag blir, så låt mig glömma bort mig själv, bara för i kväll.




 Och här har Ni klippet:

Dagen är redan sabbad.

Har mått illa i natt, haft ont i magen och sprungit en del på toa. I morse försov vi oss och nu mår jag illa, frossar och har ont i magen.

Jag skulle ha åkt till Jenny idag och fick ställa in det, jag hatar att så ofta behöva ställa in och jag såg så fram emot att åka dit idag *besviken*

Ska bädda ner mig, kanske vila gör saken bättre...antingen det eller så spyr jag väl.

Mitt avslutande inlägg på Familjeliv ser utså här:

Det är med blandade känslor jag öppnar en ny blogg. Jag kan inte vara utan, jag blir förvirrad, har ingen koll på mina dagar och jag känner mig aningens instängd.

Jag har ju som sagt bloggat i 10 år...

Välkomna att följa med mig in i nya bloggen, om Ni vill kommentera där och inte har googlekonton osv så finns anonym-möjligheten MEN jag vill ha ett namn under dom inläggen, annars kommer dom helt enkelt tas bort. Bloggen är för människor som finner ettvärde i att läsa den (om den promt ska fylla ett villkor för andra menar jag) och i övrigt är den för mig.
Människor som "hatar" mig, som inte gillar mig eller liknande, bara håll er ur väg.

Med dessa ord. Välkommen den som vill:

diagnosfamiljen.blogspot.com/ 




Samma sak gäller således från denna bloggen, just här där du nu läser, signera din anonyma kommentar eller så tas kommentaren fortlöpandes bort. // Ellen

Varmt välkommen!

Jag har valt att skaffa mig en fristående blogg, detta på grund av en rad anledningar.
Jag kommer snart komma igång med allt, jag ska bara inaccordera mig först. hoppas ni följer med?

*kram* // Ellen