Platt.

Vissa saker känns platt. Inte dåligt. Inte toppen. Bara platt.
Det borde inte vara så just nu.

Kan hända det beror på alla sjukdomar? Känns som jag är expert på "kan hända" men hur man än vänder sig så är arslet bak.

Det är som en tavla...det fattas något. Den är fin men det där som gör den intressant, som gör den unik...det har inte kommit dit. Kanske fattades det från början. Kanske har det nötts. Kanske är tavlan ett dåligt plagiat.

Jag är expert på att analysera mig själv sönder och samman. Jag vet att det är kass.
Men jag får liksom ingen ordning på mig själv.
Jag hittar inte min rytm i livet igen.

Jag kanske borde haft en ålderskris. Det hade kanske vart sunt.

Känns som det vart så många olika kamper med diverse områden så man tappat livet. Eller så är just det livet.

Jag har förändrats något enormt över de senaste åren.
Hur ska jag knyta ihop den säcken?

Jag har så många runt mig. Jag har ett liv i rikedom.
Men jag saknar stora delar av mig själv. Jag saknar att jobba. Jag saknar energi att älska livet.
Många bitar är på plats. Men när dom gick att lägga visade det sig att andra bitar inte hörde till det pusslet alls.
Nu känns det inte bara som om jag inte vet vart dom ska läggas, jag vet inte ens vilka bitar som rimligtvis hör till mitt pussel.

Jag kan ju inte stå här och stampa och vill jag ändra på saker måste jag ju ta tag i det och få det gjort. Men jag vet ju inte ens vad jag vill ändra på och än mindre hur eller ens varför. Jag var så övertygad om min egen livsbild och nu är jag inte det.

Hur ska jag hantera det?
Jag är rastlös i mig själv. Det här livet i en kropp som strejkar passar mig inte.
Jag borde ju självklart ha lyssnat från början men nu gjorde jag inte det. Även om jag hade gjort det finns det inga garantier för att saker hade sett annorlunda ut.
Om det hade vart annorlunda såmär det inget som säger att det hade vart till varesig det bättre eller lättare.

Jag tror jag är knäpp.
Försöker verkligen leva i nuet. Men hur lätt är det när kroppen lever i en nutid och mitt sinne vill så mycket mer?

Nu skrev jag och raderade. Det händer aldrig. Man kan inte redigera känslor. Men jag fick ta bort det sista. Det var orättvist.

Ska sluta yra nu. Jag var tvungen att tömma hjärnan..den svämmar över.
Mest ett inlägg för egen del mao.

Ha det.