Skrattar bara.

Det är jävligt svårt att inte fullständigt tappa förståndet just nu. Jag skulle förmodligen vara varje forskares dröm att få hacka små bitar av och obducera, analysera, forska och diskutera kring.

Hopplöst fall.

Ja det blev ju en ambulansförd med nära döden "Livet passerade i revy" aspekt härom natten.
Sen sprack en tand...igen...
Sen föll tanden ut...eller ja...halva:

Under morgonen idag ringde Gottfries upp. Lätt förvirrat försökte jag förklara mitt liv i nutid och hon blev nog inte klokare på hur min kropp fungerar...

Vi kom överens om isotopröntgen på sköldkörteln iaf. Så nu ska jag bara få en tid till Beate och sen en remiss och efter det tid att röntga, med lite tur kvävs jag inte under processen ;-) Äta och andas går si så där just nu *tsssss*

Sen fick jag ju besöka tandläkaren då...eftersom tanden gick sönder. Hon vågade inte lägga mig på rygg ålatt så hon utförde besöket med mig halvsittandes. Bedövning var inte att tänka på med sväljsvårigheten...så laga...utan bedövning och nästan sittande...det slutade så här:

Borren hamnade snett och borrade in sig i läppen. *ASG* Alltså jag har sån tandläkarskräck men jag har nog mist förståndet helt, för allt bara känns som en dålig fars och jag kan bara skratta åt all skit...det är också ett sätt att överleva kanske.

Tja med de senaste dagarnas energiåtgång är det nu dags att sova igen, imorgon är det överbokat med aktivitet men ibland måste saker göras. Önskar Jonas kunde vara här hemma och ligga bredvid mig, det känns lugnare att sova då. Men nu är jag vuxen så jag får allt ta mig över den barriären av rädsla att kvävas eller krampa och sova som normala människor gör.

Barnen har iaf fått mat och nattning, jag svalde lite ris och sås. Kanske kan man få tappa lite gratis i vikt när man inte sväljer som normalt ;-) Inget ont utan något gott eller vad säger man.

Godnatt folk.