Den dagen kommer.

Det är att inse
Det är det vi alla kommer ge
Plötsligt är det borta
Dagen vi inser att dagarna är korta
När vi ser allt vi upplevt
Å allt vi inte hann när vi prioriterat skevt
Alla små bagateller som tagit energi
Istället för att njuta av det som gör var människa fri
Det kommer en dag för oss alla
När vi till andra platser falla
Så den minut du ser livets tråd är röd
Inser du att den när som helst tar slut och du är död
Ta mig på orden i det som skrivs idag
Ty i natten som gick där räcker inte ordet svag
Jag var säker på att kroppen vann
Det var dags, det var nu jag från alla försvann
Aldrig förr har övertygelsen vart så total
Jag andades i dödens portal
Nu fick jag ändå chans att kliva lite till
Jag inser att det är så mycket jag fortfarande vill
Men jag måste också lyssna på livet i dag
Jag får njuta av det lilla och se det ljusa fast jag är svag
Livet tar de vägar man inte kan gissa
Jag vill därför inte nära och kära missa
Så hör nu var och en av er i min närhet
Ni har min eviga tacksamma kärhet
Och känn utan någon som helst tanke på svek
För er är mitt hjärta bara fyllt av kärlek

© Ellen Hagrö