Nu har det börjat gå upp för mig att jag ska ha ett möte om min framtid om 14 dagar, mötet ska ske med en nysatt diagnos som knappt är erkänd i svenska läkarkåren och med en läkare som inget kan om den eller ens förstår mig när jag pratar, tror jag iaf, jag förstår inte henne iaf.
När B slutade i Tibro sa hon att jag fick ringa om jag fick panik eller problem, jag har väl inte velat jaga henne men idag bestämde jag mig för att ändå ringa Karlsborg och be att få möjligheten att överlägga med henne, eventuellt (om jag blir lovad att hon tar sig an mig personligen) så byter jag också över till Karlsborgs VC för att känna mig tryggare.
Jag känner mig så dimmig i hjärnan att jag vet inte längre själv vad som vore bäst för mig, det ger såklart ytterligare en triggning till ångest och den berömda spiralen är igång igen.
Jag orkar i ärlighetens namn inte ens skriva just nu, jag hittar verkligen inga ord...något som känns förvirrande för min hjärna som gärna skapar. Därmed avslutar jag detta inlägg...
styrkekramar.
SvaraRadera