Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

lördag 14 juli 2012

Lögner, lögner och mer lögner.

Det finns skeden i livet då man lär sig att bli expert på att manipulera, ljuga, spä på, dra ifrån, snärja samman och få sig själv att framstå som minst skyldig i dom mest absurda situationer.
Missbrukare gör det, människor med ätstörningar, sol och vårare mfl.

Jag tror att många människor, ja de flesta av oss snärjer in sig om man hamnat i lite ouppklarade och trassliga situationer. Man drar lite vita lögner så framstår man inte som så skyldig och man behöver inte axla ett riktigt lika tungt konsekvent samvete.

Men det finns oskrivna ramar även för dessa beteenden. När  små undanflykter formas om till opropitonella lögner där man trasslar in än den ena och än den andra för att framstå som något offer som mår skit...då vet i fan  längre.

Jag är fortfarande så otroligt jävla förbannad på mig själv som låter detta ta min energi, men jag kan inte bara släppa det faktum att man nyttjar människor som jag älskar som några jävla brickor  i ett spel.
.
Hur man, fast jag finns inom 50 m area blåljuger om saker som uppenbart är osant. Samma telefonnummer kan inte befinna sig på 3 km avstånd från varandra kring samma tidpunkt...det är OMÖJLIGT.

Hur man säger att man inte vet om att här låg gäster och sov fast det nämnts inte mindre än 10 minuter efter det att telefonterrorn börjar kl 6.07 på morgonen...o ÄNDÅ  ringer man 27 ggr på husets samtliga nummer under 2 timmars tid.

Hur man åt ett håll beklagar sig hur ensamt övergiven man är, hur man bryter samman och inte klarar av livet, hur man inga svar fått, hur någon bara försvunnit ur ens tillvaro utan minsta spår, utan minsta svar, utan att ta minsta ansvar, medan man till mig skriftligen säger att så är det inte alls...långt ifrån.

Hur man försöker kila, manipulera, förbjuda och trassla till saker om och om igen.

Och jag, mitt dumma jävla huvud, köpte version ett och det höll på att förstöra en av mina viktigaste familjerelationer för all framtid.
När sen det var "förlåtet och glömt" så börjas det om, vänder och vrider på saker.

Jag är inte den smidigaste, jag blir arg, jag håller inte käft och jag kan överreagera i en del situationer. Men att lämna den här "lilla incidenten" helt åt sitt öde, det vet i fan förståss. Jag tycker nog att oberoende granskande personer bör kolla över läget. Jag har samlat det jag har kvar av sms och liknande. Overkligt.

Men från min sida är denne persons ord, offerkofta och gråtande vatten för mig numera. Vatten. Äckligt, skitigt bäckavatten.

Att bryta ner en annan individ så hårt som denne lyckats med är för mig obekripligt. Bonusen på det sen då blir att min energi togs ifrån mig i Torsdags i samband med allt detta. Så här ligger jag nu...fullmedicinerad och med familjen i Arvika på semester, för att denne personen tog sig friheten att riva upp himmel och jord och sen be alla i omgivningen sortera ordning på det igen. Offerkofta.

Och nej, det är inte synd om mig, för jag har en förstående familj, tack och lov. Men tacka fan för att jag sörjer att jag blir fråntagen tid med MIN familj, bara för att denna individen härjar fritt och alltid är en stackars, som SKA ha centrumplacering och klanka ner på mina nära och kära.

Åt helvete med det. Det är färdigt med det nu. Aldrig igen. Lev du med det faktum att du tog mina barns mamma från dom under vår semester...för det lyckades du med, det måste kännas som segerns sötma, att lyckas straffa små barn som inte ens vet vad som händer. Moget? Genomtänkt? Nä...men offerkofta...

Nu ska jag sova...igen....3e omgången idag. Försöker kapsla ihop ny energi, så vi kan ta med våra barn på en större utflykt iaf...HELA FAMILJEN ihop.

Så det var dagen "lilla" ventil.

1 kommentar: