Därinvid helvetets portar...

...sitter människor jävligare än satan själv, gnider och skrider planer, förstör, dränerar, ser sig själva i som offer i situationer som man själv väljer att sätta sig, beblanda sig med, härja kring.

Jag hade kapslat lite energi för att klara njuta nu i dessa dagar två med värmlandsbesöket. Tyvärr togs den kapseln ifrån mig och dagen till ära ligger jag bokstavligen talat back istället.

Så nu får vi se då. Imorgon ska avfärd till svärföräldrarna ske, men som det ser ut just nu så kommer jag bli kvar här hemma, försöka bygga upp en ny kapsel i några dagars ensamhet för att jag och Jonas ska kunna ta oss ut med barnen på något lite större.

Så jag tackar allra ödmjukast för gårdagens turbulens som det så fint bjöds på, ni förstörde ju bara typ en vecka av vår semestertid vi har gemensamt här i familjen...nu hoppas jag på att komma i kapp för att kunna ge man och barn lite mer av mig till dom och inte offra det på folk som tror sig veta vad dom håller på med...om och om igen.

Jag älskar min fina familj, jag älskar min mor o far och mina bröder och deras barn...behöver jag så strider jag för dom alla tills jag död faller ner....ordagrant.
De få, men äkta, vänner som finns invid mig har samma förmån. Och vet ni vad det finaste är, samtliga ovan nämnda gör det samma för mig vid behov. Vi är av starkt virke när vi står öppna och gemnsamt samlade som en enhet. Glöm aldrig det.

Nu sängen.