Vänligen gå tillbaka till ruta ett!

Idag var det Zannas sista helg, sista dag rent av, hos Martina och Magnus. I Ett år har Zanna vart hos dom på avlastning en helg i månaden och Ni ska alla veta att mer tur kunde vi inte haft!
Dock är anledningen till slutet klart glädjande eftersom en newbee ska få komma till världen strax, det vankas bebbe minsann och den glädjen överstiger tristessen men att vi förlorar en underbar stödfamilj.

Nu kan vi bara vänta och hoppas på att någon dyker upp som matchar våra krav...för krav har vi numera. Eftersom vi nu lärt oss om Zannas reaktioner och sett hur gott hon kan ha det så kommer vi självfallet inte nöja oss med mindre, istället ökar ju saker och ting lite om jag får önska fritt, gärna lantligt och djur...

I övrigt då? Jooo vi har streptococker på visit i hemmet, Zanna och Pontus går på behandling för halsfluss, jag har sprängvärk i öronen och undrar om inte lungorna är på G med...den som lever får se?

Jonas semester del 1 är slut och imorgon ska han jobba igen.

Kattungarna växer och frodas och tultar omkring!

Sally bor i ett trevånings-slott men vägrar gå i rampen....

Tja...thats it just nu...är för trött!

Hej svejs!

Helvete vilken bloggtorka

Ja här är det bloggtorka haha, men jag har haft en hel del för mig så vem har liksom orkat sitta här och glo?

Jonas har semester och det är gött.
Dock är Zanna sjuk, det visade sig vara halsfluss på henne...skit också.

Idag var jag och Pontus på sjukan för undersökning men det visade sig inte alls vara så illa som jag trott, nepps, han blev friskförklarad! Så ingen operation i höst...skönt för honom, hoppas verkligen läkaren har rätt nu bara.

Efter det åkte vi till Cubus som har massiv rea, fan vad billigt, mellan 29-99 kronor för allt, handlade för 800 så barnen fick en hel del! Mycket prisvärt!

Stannade till på biltema för en toasits men de vanliga enkla jag ville ha var slut! Det blev 2 set kompostgaller istället som jag byggt en bur till Sally med...ute. Hon har vartöverlycklig och skuttat glatt och ätit gräs och låtit sig klappas och gosas med :-)

Så här nyfiken och nöjd kan man vara när man får skutta ute lite :-)

Pernilla och Anders har vart hos oss en hel del och vi trivs ypperligt med deras sällskap. Jonas gick i skrivande stund över på en kopp kaffe :-)

Min nya telefon kom idag, den kan jag ju sitta och titta på en stund..för mitt simkort är sedan jag var i 15-16-årsåldern så det funkade inte med alla nya funktioner haha, blir till att invänta ett nytt. Jisses ;-)

Kom en surfplatta med, vad man ska med den till vet i fan men det har vi en nu hur som helst....

Nu ska jag lämna burken...jag orkar inte sitta här.

Berg o dal

Ja i helgen var vi på Liseberg och Universeum och jag ska berätta om den resan också en dag men jag är inte på humör idag.

Jag känner mig faktiskt ledsen och lite trampad på, en känsla jag inte behövt uppleva på mycket mycket länge. Vissa saker känns så otroligt lätta och befriande just nu medans andra saker tar knäcken på mig.

Hur som helst är glasdörren hemma nu, skjutdörren. Om den kommer få monteras upp återstår väl att se...
Nä jag skriver inte mer nu...jag har liksom inget vettigt att skriva...livet känns som en djup dal just idag.

Djurfylld em/kväll!

Åkte till mamma och tittade en sväng på kattungarna och sa hej då till mor o far som beger sig off på långsemester i vanlig ordning...husbilen blir deras hem.
Samuel kommer dock bo där så katter och hus är icke obevakade.

Efter detta gick vi över till Nilla och Anders som hade ett par mycket trevliga vänner där också.
Mycket prat och skratt samt fika blev det.
Anders och Nilla har två fina katter och paret som var där hade två ståtliga, stora och kanonmysiga hundar. Vi hade ju med oss våra apor (förlåt, barn heter det visst) också.

Jag fick ett så kanonsnyggt par örhängen av Nillan, förälskelse direkt, TACK!

När vi gick hem skulle vi kasta oss iväg till ICA men då hade ju min huligandotter försvunnit. Kom i vanlig ordning inte när vi ropade. Jag ska väl inte sticka under stolen med att jag hade god lust för att ta Pontus o maken och bara åka, men jag gick in och lät de andra åka. När Zanna såg bilen kom hon springande och vrålade. Hon visste ju inte att jag var hemma...och vi har varnat henne att har vi brått så åker vi bara.
Jag tog in henne, försökte prata med henne men hon har så mycket ursäkter och gör aldrig fel så jag blir bara trött och tålamodet sinar snabbare än snabbt...

Jonas kom hur som helst hem med kvällsmat som vi alla åt och sen har barnen fått gå till sängs.

Jonas testar spel och jag har damsugit och moppat golv, gett Sally lite kvällsmat, gjort rent hennes toahörn, fyllt på med spån och klappat och pratat med henne lite i buren. Nu var hon lugn igen.

Nu börjar kroppen och knoppen be om nåd så sängen är väl lämplig och ställa klockan, för imorgon ska vi iväg!

Jag är varm i kroppen av min fina familj och allt nytt härligt folk jag träffat sen "kriget" bröt ut, vissa saker leder helt klart till det bättre i livet.

Stora framsteg.

Min lilla kicka Sally gör stora framsteg. H är fortfarande inte så himla pigg på att lyftas ur buren men i morse när jag sa godmorgon så kom hon fram och buffade mig vänligt i handflatan.
Senast igår var hon fortfarande arg om jag närmade mig henne i sitt hus.
Mitt lilla hjärtegryn. Hon fäller nått så vansinnigt med, verkar inte ha fällt av sig vinterpälsen under hakan, men hon får vitaminer och mineraler nu så det ska nog strax bli bättre det med.

Zanna är inte medgörlig för fem öre. 2 veckor utan bil har gjort ss lite bundna till hemmet och det är inte poppis alls kan jag lova. Sur och grinig och trotsig som få.

Pontus leker bra om han får vara ifred, men det får han ju inte när hon är på det humöret...och cirkeln går runt och runt.....

I Helgen ska vi till Gbg, et blir både universeum och Liseberg....samt hotell. Pernilla kommer se efter Sally här hemma i huset!

Nu ska jag plocka disk, springa med damsugaren kanske...ja alla sådana roliga saker.....

Näääähääääää

Neka mitt mående, neka mitt mående, neka mitt mående...

Inte fan hjälper det.

Jag har så ont idag, ont ont ont ont ont. Ord räcker inte...uppenbarligen...
Frossade imorse, fick ta mediciner och lägga mig. Strax efter 13 hade Zanna ett utbrott...det resulterade i utegångsförbud.

Orkar inte skriva...ha det.

Mycket kanin nu.

Ja kära läsare jag förstår att det känns så, men hon är ju nykomling;-)

Dagen idag började med frukost, sen cyklade vi till simskolan. Zanna har tagit 4 märken som jag hämtade ut, duktig tös. Satt och snackade lite med 2 tjejjer utanför nybo medan Pontus härjade loss på sin cykel.

Väl hemma tog jag en vila och barnen fick glass. Jag blev väckt av Samuel som hade kommit hit och hade gjort lunch *oerhört tacksam*

Med Sally idag då: Lilla gumman är så rädd när jag ska ta henne i buren, hon tjuter, springer och knör in sig i hörn. Dock fungerar hon bra i sele och ikväll har jag suttit med henne en stund och kliat henne och flyttat mina händer runt på kroppen för att hon ska vänja sig. Hon gnäller lite men finner sig i detta.

Hon har vart ute både i bur och selen idag med. Pratat både med det lokala zoot och en uppfödare och dom säger att om jag bara håller vid en fast hand och visar att jag inte är rädd för henne så kommer hon ge sig. Tydligen kan hon vara brunstig eller skengravid med, jag tror mest på nyinflyttad stressad men det märks väl.

Jenny och Daniel kom förbi med sina två charmörer, härliga barn! Ja självfallet underbara vuxna med.

Nu på kvällen var nog både jag o Jonas trötta för det blev en tjurighetsvända innan maten men det har gått över, han jobbar ju sista veckan och är trött och jag kan inte på långa vägar vila som jag skulle behöva tyvärr....barnen är ju hemma på sommarlov.

Ska bli skönt med semester.

Tja det var väl min dag i korta sammanfattade drag.

Godnatt!

Arwen blir 4 år och Sally har kommit till oss!

Ja sommalovet makar på, min trötthet är obeskrivlig och smärtan eskalerar men idag kände jag att jag var tvungen att ta tag i lite vettiga saker.

Tog barnen och vi for till Zoobutiken i Tibro. Igår flyttade nämligen Kaninen Sally in, hon är 2 år och behövde ett nytt hem.

Nere på Zoo köpte jag mineralproppat foder, hö, saltsten, vitaminer, rengöringsspade, vattenflaska och koppel/sele samt ett högaller.

Väl hemma kopplade jag en arg Sally i selen och väl ute satt hon och slappnade av i ett hörn, barnen fick turas om att hålla i kopplet medans jag tömde ut fullständigt allt i buren och skrurade och skrapade och slet med den i 2 timmar innan jag klassade den som ren. Jag må vara kinkig men att bara byta bottenmaterial och ta bort spillning är inte nog, man bör skura galler helt en till två ggr i månaden och själva lådan minst en gång i veckan...utöver den regelbundna rengöringen. Nu har jag grundat så som jag vill ha det kring mina djur och det känns bättre.

Efter detta käkade vi och sen åkte vi med mamma och Simon och Sofie upp till Askersund där vi firade Arwen som fyller 4 på Söndag. Hon fick en docksulky och en dockflaska av oss.

Efter lite kalasande åkte vi hem till Jonas som var hemma och väntade.

Vi åt kvällsmat.

Gissa om jag blev full i skratt när jag kom in och ser vad Sally nu tyckte om sina pellets när hon fått mineralstavar, hon hade puttat porslinsskålen till "toahörnet" och både skitit och pissat på pelletsen ;-) Toka...

..

Hon var mycket lugnare nu, jag fick stryka henne lite över pannan och när jag hängde tvätt så åt hon hö och satt och tvättade sig. Det kan nog bli bra det här!

Ja det var väl min dag. jag har ett migränanfall på ingående så tabletter och sängen ropar högt!

"Hörru Matte harru mat där eller vad kommer du med?"

Sommalov

Ja det förekommer ju ett sådant nu för barnen och eftersom solen skiner är vi ute en hel del och datatiden är minimerad...och tro det eller ej men jag tycker det är rätt skönt att inte sitta vid den heller.

Ska man uppdatera lite om senaste tiden kanske, mest för mitt egna minne men för att visa att jag lever likväl kanske?

Hmm...

Den 5 Juli födde mammas och pappas katt Leasing 4 kattungar, den ena hade dock skador vid födseln och dog. Dock blev barnen lovade varsinn och Joanna en, så i September någon gång ska små vildar (?) flytta in hos oss...dom förblir också innekatter med möjlighet att gå ut med oss i sele OM det fungerar.

Vi kommer ha en beige och en silvergrå. Namn råder det lite olika varianer på ännu så det får vi se.

Mer då? Tja Jonas jobbar ju ännu, men vi har bokat ett par dagar i Gbg då det blir universeum, hotell och Liseberg med barnen. idag ringde även en av Jonas gamla kompisar och dom var väl sugna på att komma hit med sin lille knodd och det hoppas jag blir av.

I övrigt blir det väl dagsutflykter, några tältnätter, förhoppningsvis Arvika och stugan samt sommarland och lite spontana saker.

I går var det Freda och Jonas var ledig, vi gick på torget samt fikade på syster yster vilket barnen uppskatade såklart. Köpte en full kasse med kläder till barnen för 190 kronor...kap!

På kvällningen blev det tacos och efter det kom Pernilla och Anders hit. Det är på många plan stor lycka att vi träffat dom. Dels är vi alla lite sargade och kantstötta av olika anledningar, det är mycket kom som du är, var som du är, vi skrattar och har roligt och dessutom går Jonas och Anders mycket lätt ihop, precis som jag och Pernilla...och alla 4 också...o ungar...o katter ;-)

Vi hade en riktigt bra kväll och det var natten när vi sa hej då :-)

Idag har vi vart lite trötta men barnen var ute tidigt och härjade loss i poolen, dom älskar verkligen sin lilla pool, den är guld värd. Efter maten åkte vi och sa hej till dom små håriga pipgrisarna innan vi köpte lördagsgodis. Väl hemma hade barnen vattenballongkrig en stund sen blev det jordgubbar och sen mer poolbad.

Min pappa ringde och behövde munstycken till sin klippmaskin, våra gamla passade så jag åkte bort med dom och då tyckte väl kattmamma Leasing att jag kunde vara barnvakt åt de små så hon gick ut. Jag passade på att ta upp de små liven, den Joanna ska ha är väldigt lugn och gosade in sig, Pontus är precis som han själv en yvig, speedad och busig liten en och Zannas hon vrålar och piper för ingenting...precis som sin blivande matte ;-)
När jag sen gick såg Leasing det och sprang genast tillbaka till sina kottar, haha hon litar blint på mig tydligen.

Jag hämtade upp min familj här hemma ch vi drog ner till campingen för ett kvällsbad, det var uppskattat och inte före 19.30 kom vi därifrån.
Vi handlade och grillade och nu har barnen film-mys i bäddsoffan, idag faktiskt helt tabu MED godis på sena timmar.

Mentalt är livet skapligt men jag är utmattad till tusen och min smärta har aldrig vart så påtaglig som den vart det senaste, när det pågår så här länge så blir det en oro fast jag försöker tränga bort det, men det är orimligt att ha så kraftigt ont så mycket som det vart det senaste.
Jag ser fram emot Jonas semester, det är inte riktigt dags än, men han behöver den...och jag behöver honom.

Näää...jag lånade ju en bunte film av grannen igår...om man skulle sätta på en och ge kroppen lite fysisk och mental vila idag kanske?

Hoppas ni andra har det fint i sommaren...gör som jag...är det för varmt, tänk tillbaka på den jävla bistra vintern vi hade...inte vill man tillbaka dit?

Avslutar med en film på Leasing och katterna här nedan...silvergråa är gott camouflagetrygg vid in mamma men ligger där nere till vänster ;-)

Jag borde vara boostad...

Ja sådär full i energi ni vet. Helgen har haft innehåll av mycket bra.

Ja först veckan innan helgen kom, har ju haft förmånen att ha Emma på dagliga visiter iom hennes trasiga dator ;-)
I Fredags kom Pernilla med make över och vi grillade och hade en otroligt lyckad kväll med många härliga skratt! Både jag och Jonas tycker mycket om dom och vi hoppas att detta ska kunna utvecklas till en ny och härlig kamratskap!

I Lördags morse lämnades kottarna av hos mormor och morfar och jag, Jonas och Samuel åkte till Askersund och hjälpte Jens att flytta igen, denna gången in i en lägenhet där han ska stanna förhoppningsvis ;-)

Käkade innan vi for hem och gjorde oss klara, det var dags för "Inför bröllopsfest" hos Jenny och Erik och även detta blev en mycket lyckad tillställning!

Söndagen blev därmed väldigt slapp och slö.

Men nu tycker jag att efter all positivitet och allt trevligt umgänge så borde kroppen känna ett uns boost och må rätt ok...men icke.
Jag känner mig ledsen, gråtfärdig, jättetrött och inte minst har jag ont...jätteont. Jag fattar ju att allt blev för mycket men jag brukar kunna leva på den mentala vinsten då...men inte ens den infinner sig.

Sen är det ju så här när man har barn, man måste ju ta hand om dom, även om dom börjar bli stora. Det skär i mig att inte orka med allt som jag skulle vilja ge dom i upplevelser, men samtidigt vet jag att om jag plågar mitt sinne med skuld och skam så försvinner ännu mer ork.

Det jobbigaste en sån här dag är att se framåt, försöka föreställa sig en fungerande framtid med det här måendet i sig, men också med alla andra mående i min närvaro, med hus, med bil, med avsaknad av att kunna jobba, idag är en sån dag när det känns nattsvart, jag vill inte orka kämpa mer, jag pallar inte att må så här längre och allt känns bara förbannat orättvist och ensamt.

Näää, det här inlägget kan nog missuppfattas, jag slutar slutar här för stunden.

Önskar Jonas hade vart hemma ikväll :-(

Detta med kärlek.

Jag har inte skrivit ett djupbloggsinlägg på en mindre evighet märkte jag. Tänkte därför ta ett idag.
Av olika anledningar får det bli ett om kärlek. Att man kan älska olika personer på olika sätt, det vet väl dom flesta om anar jag. Jag älskar ju min man, mina barn, min mamma och min pappa, mina bröder, mina vänner osv. Inte en enda av dessa rör mig på samma sätt inombords, likväl är jag fylld med kärlek för var och en utav dom.

Senaste tiden har det varit tal om långvarig kärlek mellan partners, i ett förhållande alltså.
Många frågar mig hur man orkar hålla ihop i många år.

Idag var samtalsämnet också på tal då en vän till mig har årsdag med sin gubbe imorgon. 13 till antalet var det minsann tror jag. Jonas och jag har 11 år i bagaget i år.

Så vad gör vissa för att lyckas där andra faller i sär så gott som dagligen?

Jag tror inte på ett enkelriktat sätt för alla men jag tänker dela med mig om hur jag tänker, hur jag behöver ha det för att det ska finnas kärlek kvar till den man en gång blev tokförälskad i.

För det är ju så, man blev tokförälskad en gång (kanske flera) men under någon punkt i tillvaron måste förälskelsen klara av vardagen och växa till den där sanna, vardagliga kärleken, iaf om det är en långvarig relation man vill ha.

Så är det då att alltid vara snygg för den man lever med, visa passion och åtrå konstant, hitta på överraskningar och romantiska stunder, som gör att man överlever.
Knappast, säger jag.

Visst är det kul med ovan nämnda saker, men för mig, för vännen som var här och för många andra jag vet levt i långa relationer så finns en grundregel...ge och ta.

DET är konceptet, den vinnande stigen...ge och ta.

Här hemma lever vi med ganska olika intressen, jag gillar revyn, träffa folk, gå ut o dansa medan Jonas gillar tvspel, pingis och att  ta några öl med polare hemma. Ingens intresse irriterar direkt den andre. Jo visst kan jag tycka tvspelsköp suger ibland, fast det är mer ett kärleksgnabb, en bekräftelse på att jag ser honom och hans aktivitet.
Jonas har inget emot att jag går ut med tjejligan ibland o dansar.

Vi har självfallet också en gemensam plattform, barnen, film, tvserier av olika slag osv...vi ser till att tillgodose den biten med.

Vi bråkar inte om pengar. Vi är så ojämna i våra inkomster så det finns inte, men här ser vi till att räkningar är inbetalda och mat och kläder finns och att barnen inte lider, sen handlar vi väl det vi behöver/vill ha. När pengar tar slut är det liksom ingen idé att bli arg, pengarna är ju ändå slut.
Vi har olika prios för detta område med men den ene nekar inte den andre sina intressen och är det större saker som ska inhandlas, dyrare ting, ja då bestämmer vi helt enkelt när det ska ske och så är det inte mer med det.

Kvällarna är ganska viktiga för oss, när barnen lagt sig så tar jag datatid och Jonas spelar ofta. 99% av alla gånger lägger vi oss dock tillsammans och ser något avsnitt av en serie, sen somnar vi, nästan alltid med kroppskontakt av något slag, jag sover tryggast då.

Hänsyn och respekt samt förståelse är också stora delar hos oss. Jag har som oftast ont men dom gånger jag får smärtskov ihop med ett ME-anfall så måste jag ovillkorligen få vila. Jonas vet och hur sliten han än är i dom lägena så får jag vila. Jonas i sin tur behöver hänsyn i att han glömmer att berätta viktiga saker ibland eller tappar bort möten och tider samt inte kan planera för fler än sig själv i stort, det måste jag ta hänsyn till och respektera. Ju mer man blottar sina svagheter, ju mer acceptans krävs, men ger man den acceptansen så vinner alla på det och energin finns istället för att ha det bra och njuta när tillfälle ges.

Visst bråkar vi och gnabbar, men det tror jag man måste, jag tror inte ett förhållande mår bra utan konflikter och sammanstötningar ibland.

Har man barn, som vi har, så tror jag också det är viktigt att man fostrar på samma sätt, eller nej inte samma sätt, men mot samma mål. Går ens partner emot en hela tiden eller om man spelar ut varandra för att vinna barnen så tror jag det äter upp ett förhållande fortare än kvickt.
Sist vill jag nog också mena att kroppskontakt är viktigt, inte rent sexuellt nu utan snarare på det lilla planet. En puss när man går hemifrån, en klapp på kinden eller en kram spontant, en hand på ryggen när man somnar osv.

Ja det var mina funderingar det, man ska ge och ta, låta den man förälskar sig i få vara som den är med sina vackra sidor men också med fel och brister, vara öppen och kommunicera, både med munnen och kroppen samt låta opåverkbara situationer slippa emellan grälfilter, det tar bara energi från saker man kan få gjorda annars.

Nu blir det sängen! Godnatt <3

Stellas lekland!

Igår hittade jag en 32" TV, LG, plasma, knappt ett år gammal, med väggfäste samt väggfästye med led. Killen som sålde den ville ha ett seriöst bud och jag kan ju absolut ingenting om sånt här med erbjöd honom 1000 spänn mot att jag hämtade allt omgående i Skövde idag.

Han ställde sig tveksam till det låga priset men om jag genomförde affären så snabbt som jag utlovade så kunde han gå med på detta.

I min förvåning så packade jag ihop barnen, åkte till Skövde och hämtade upp en kanonfin TV med dyra väggfästen till, det med led hade ensamty kostat 1100 kronor.

När vi nu ändå var här i Skövde (för vi är här än) så tog vi Stellas lekland, vi hade pratat om det och passade på när vi ändå var i stan.

Barnen leker för fullt och mamma Ellen hamnade här, mitt framför en dator som man får lov att sitta vid medans barnen härjar runt.
Nöjda barn och iaf något nöjd mamma.

I em kommer Emma med sin laptop som Jonas ska få titta på....den segar ihop tydligen.

Nu ska jag kika var barnen håller låda för stunden, ha det gott alla som läser.

Jonas 30 ÅR!

Idag fyller världens finaste make, vän, pappa, son, arbetare, älskare, värmlänning...ja kalla honom vad du vill i positiva ordalag, 30 år! Grattis min älskade!

Uppvaktning med (skön)sång och paket i morse, sen har vi vart i skövde en vända. Ätit tårta och tagit det lugnt.

Nu är trötta barn nattade! Med trötta kanske jag ska förklara att det menas hysteriska utbrott, riva upp sängen, göra sönder saker, skrika och gapa och trotsa....

Täckte av poolen idag för Pontus ville bada, det var dock lite kallt ;-) Det värmer snart på.

Ska försöka fixa något dugligt insynsskydd/vindskydd så slipper en skock apor (läs irriterande ungar) stå och glo och gapa glåpord invid vår trädgård. Kasta skräp och vara uppkäftiga, slåss, hota, kasta sten och GUD vet vad! Bor man inte här på gatan så behöver man inte heller vara här dagarna i ända!

Imorgon har vi pausdag i umgänge, Zanna behöver vila hjärnan och det märks väldigt. I veckan eller rättare sagt till helgen ska Jens ha hjälp med flytt och så blir det lite festande i helgen minsann. BÅDE jag och Jonas! <3

Nu ska jag maila Tibrobyggen igen...jag vill inte ha dessa krigande ungar i min närhet mer.

ME:n slår till

Japp, nu har kroppen fått slita med feber och sjukdom och dessutom lite aktivitet på det...idag kom den, den fruktansvärda, komatröttheten. Alltså vi pratar om ett tillstånd i närhet av medvetslöshet.

Och min astackars, stackars små bran som har sommarlov, mamma kan inte stå på fötterna och dom har sommarlov. TUR att dom har varandra!
Jag har lagat mat. Thats it. Nu är dom med mamma vid mormors grav...

Jg hatar dom här dagarna, jag hatar att inte kunna vara den mamma barnen förtjänar...nu orkar jag inte skriva mer heller...less på allt.

När man tror man ska svimma och dö, då orkar man liiiite till.

Ja så är det i mitt fall, alltid dyker det upp något som gör att jag måste mjölka de sista få dropparna jag har kvar i energiskålen.

Idag handlade det om prioritering och barnen var faktiskt viktigast idag.
Pontus missade ju sin sista dag i verksamhet på Myror och Möss, så idag kändes det viktigt att han fick chansen att delta med sina kompisar och dagmammor, det vankades ju hajk ihop med midsommarfirande och grillning osv. Jag hade inte hjärta att neka honom detta och Jonas har kvällsvecka, så i med piller, massor av piller och upp på benen.

Vi åkte och köpte muggar som var vita utanpå och färgade inuti, dom fick sen Zanna och Pontus måla på med permanenta tuschpennor innan vi slog in en till var dagmamma. Dom fick också ett kort med en avskedsvers/tal på rim!
Eva & Inga-Lill som har vart mina barns dagmammor fick dessutom ett grillset i triangelkorg samt varsitt eget kort med egna verser på rim.
Köpte fika och festis och hem o packa sovsäckar, regnkläder, sovgrejer, matsäck och iväg till skogen. Där fick vi en trevlig stund innan Pontus gick på skattjakt med sina kompisar och dagmammor och jag och Zanna for hem.
Vi knep en mjukglass på vägen hem ihop jag o Zanna.

Nu ligger Zanna och ska sova och jag mitt dumma huvud fann mig själv plockandes i barnens rum! Jag slutade dock när jag kom på mig själv svimfärdig och illamående.

Så ja, jag fixade denna kvällen och fick iaf göra ett avslut för mina barns fina dagmammor, det kändes viktigt, både för mig och för mina barns skull, dom har ju ändå vart under deras kanonfina omsorg i sammanlagt 7 år nu!
Det är faktiskt med sorg jag lämnar den epoken i mina barns liv, skolan känns så mycket mer okontrollerbar och stor.

Nu ska jag bädda rent (inte för att jag ska pressa mig mer utan för att jag har febersvettats i så många nätter nu) och sen krypa ner och bara vara en stund, lyssna på musik och försöka släppa alla tankar som bara vispar runt i mitt huvud.

Natten.

Skrattretande.

Ja nu klarar jag inte att ligga mer, så jag har mosat alla sorters febernedsättande av olika slag jag har för att orka sitta upp istället, men det går inte så bra det heller.

I natt kunde jag inte somna. Jag hade läst "Varför gråter inte Emma?" som handlade om Arbogamorden på två små barn. Varför jag plågade mig med att läsa den vet jag inte, men jag sträckläste den och grät i ångest och förtvivlan flera gånger om.
När jag skulle sova kunde jag inte somna, jag funderade en hel del på livet, mitt egna liv.

Jag är förbannat gnällig ibland, för egentligen har jag det väl bra?
Fast är det mitt ansvar att tiga för att andra har det värre? För det här är verkligen inte en lätt balansplatta jag och min familj går på, den är instabil och kräver konstant omsorg och omtanke.

Jag vet inte var jag ska göra av mig själv i min egen smärta, mitt egna kroppsarbete och min panik i att inte kunna fixa till saker så att alla i min omgivning kan få ut bästa möjliga av livet.
Det låter säkert omöjligt, men jag tänker självfallet inte på materiella ting nu, jag tänker på balans.

Zannas skolgång är en mycket viktig del. När jag ändå nämner den kanske jag ska passa på att gnälla om skolavslutningen? Den där rektorn för skolan höll ett tal för barnen om val. Hur man väljer hur man ska må från dag till dag, man väljer sina bra och dåliga dagar...tack för den. Ännu mer tack när hon sen säger att barnen ska ifrågasätta sina föräldrars och andra vuxnas måsten, man måste tydligen bara tre saker i livet, födas, dö och välja. Och om föräldrar säger nej och tex måste laga mat, ja då är det lika med att barnen väljs bort, det borde barnen veta och påpeka enligt min dotters rektor.
Många många föräldrar har ifrågasatt talet och bett mig skriva en insändare...nu har jag inte hunnit det tyvärr, men min blogg har ju en hel del läsare...varje dag.

Hur som helst, Zannas skolgång ska fortsätta på ett bättre sätt, men denna terminen var jag faktiskt tvungen att pausa striden, för att samla kraft, för i höst blir det skolverket. Och som om det inte vore nog, så börjar ju sonen med, som också utreds...och där är jag nog redan utdömd av lärarna känner jag...må så vara. Mina barn har rättigheter och jag ger mig aldrig...aldrig.

Jonas behöver genomgår ett sånt snarkningstest, hans trötthet är från och till nästan medvetslöshetstillstånd och den stackaren han jobbar ju häcken av sig för oss andra.

Min egna kropp då? Jag fick mitt senaste läkarintyg, från min läkare som nu ska sluta. Ett rabblande av diagnoser beskriver nog mig som bäst, neuromuskelosketalt symtom, utmattningssyndrom, ME, fibromyalgin DD Mb Dercum, diskbråck i bröstpelare och ländrygg, fraktur i ländrygg...and so it goes on. Huvuddiagnoskoden innefattar att man praktiskt taget har gett upp behandlingsmetoder, det är mao hantering och medicinering som kommer bli det som fortgår. Vill någon ha mitt liv, eller iaf min kropp?

Nu kommer Jonas hem, jag orkar inte sitta uppe mer iaf...o förmodligen inte ligga ner heller.

Fortsätter imorgon. Godnatt på er.

Jag manglade ur mig det sista jag hade.

Skolavslutning, syskonövernattning både med och utan barn, revyträff, cykla i regn....sen vaknade jag upp med en feber och halsont som inte är av denna värld.

Jag mår verkligen inte bra. Dels hade jag inget försvar, ingen kapslad energi för att stå pall för detta just nu, dels känns det som om jag inte har tid med eländet. Jag vet att jag inte kan bestämma sånt men jag blir stressad iaf.

Jonas jobbar, barnen har sommarlov, jag är sängliggande. Underbar kombo va?

Orkar inte skriva mer just nu. Hoppas Ni andra har det bättre!

Jag har världens finaste ungar!

Zannas skolavslutning idag:

Zana goes rockabilly till skolavslutningen! Visst är hon en tuff brud i lyxförpackning!

Detaljer är viktigt för helheten, stjärnor på kinden!

Rosa naglar med svarta rosetter!

Svarta tånaglar med rosa rosetter, skor med nitar!

Hon är fin!

Svartvitt!

Pontus passar i allt, här som rocker/rockabilly!

Han är både söt, vacker och tuff!

Min goding!

Mina fina! Pontus, Zanna och mitt brorsbarn Joanna!

Nu vankas sommarlov!

Here we go again!

Jag är så trött på det här med att vi står för stora aktiviteter och dess omkostnader så idag vart det nog.

Kanske borde börja från början?
Zanna och Pontus ropades in för kvällsmat. Det visar sig att det nya nätet på studsmattan är trasigt...rejält också.
Två stora revor och avdragna knytband.

Efter lite lirk får jag fram vad som hänt och mina barn har självfallet lika stor del i det som de barn som deltagit, jag säger absolut inget annat...MEN jag har satt mina barn till världen och jag betalar gärna för deras beteende när det är så att det skenar iväg...
Jag inser att olyckor händer och saker går sönder.

Men majoriteten av tiden är alla HÄR och många ggr är det för att ta del av saker man själv inte har tillgång till hemma..

Jag har pratat med inblandade och dessutom blev jag så jävla besviken på detta med att saker går sönder och man går bara hem och skiter i det...så ja, jag införde hoppförbud...inte för mina barn utan för SAMTLIGA inblandade i övrigt.
Mina barn slipper inte lindrigt undan, det var nämligen en överenskommelse mellan oss innan nya nätet inhandlades att om det görs sönder så återstår bara 2 alternativ för dom, köp ett nytt eller bli av med studsmattan nästa säsong....dom är inte glada åt att dom ensamma får betala 700 för ett nytt nät...jag förstår dom, men så sa vi, konsekvens är det här.

Nu har dom en jävligt snäll mamma dock, jag lyckades med en lagning som jag tror kan hålla...men dom får hoppa bara dom tillsammans nu...jag tänker sluta betala för andra barns vildsinthet, jag har nog med mina egna barns utgifter.

Jag handlar gärna till mina barn, dom är värda allt...men jag är inte villig att låta andra förstöra mina barns möjligheter. Har bara mina ungar vart med så är det också dom som står sitt kast.

Jaja nog om detta, jag blev bara så förbannat trött och ilsk när detta uppdagades...också har jag ont med.

Klippning på Erika.K - Om du vill bli nöjd!

Sandra klippte mig igår och jag blev förbannat nöjd! Bilder finns på Facebook.

Skolade in sonen igår med...förskoleklassen börjar ju i höst. Det känns så extremt blandat kan jag säga!

Åkte ju till Skövde efter det och sen hade vi Fredagsmys här hemma!

Idag har jag och Jonas grejat i trädgården. Jag hatar min jävla kropp som mår apa just nu och bara bråkar.
Kvällen har haft massor av samtal i telefon som innehåll och jag känner mig så sinnessjukt hjälplös ibland.

Idag har jag haft djupa funderingar kring barnuppfostran. Jag blev helt bestört när jag skulle ropa in min son och det sitter barn på hela gatan och en av dom små kottarna sitter och ropar "Han runkar, han behöver runka det är gött att runka..." osv.
Kalla mig naiv eller gammalmodig eller va fan Ni vill, men i min värld är det så långt från ok det bara kan bli att ungar i åldrarna 8-11 år sitter och vrålar sån skit, slutar inte ens när jag kommer ut utan bara hånflinar.
Jag tycker det är pinsamt och är väl en jävla prettomorsa...

En annan sak är att ungar springer in och ut i trädgården helt omotiverat...bara för att? Eller att småungar är ute till framåt 22-23 och leker...jag vet att det är pingstafton och visst kan barn vara uppe extra på helg, men vara ute och härja tycker iaf inte jag är ok. Då kan man vara hemma inne eller på trädgården eller vad som helst.

Gnällig Ellen idag va?

Kommentera gärna...argumentera...hur tänker DU?

Nu ska jag se om min make vill hålla om mig lite, känner att jag behöver det.