Rankåsstafetten

Hej hopp! Idag har ett litet gäng från Tibro film och teater sprungit stafett i rankås. Vi hette "Grankottar i fontanellen" & hade impulstillverkade hattar och t-shirts.
6 tappra deltagare blev vi, jag, Zanna, Pontus, Joanna, Emma och Jannica.
I detta glada gäng fanns inga fullfjädrade atleter utan snarare en skadad unge, en tjockis med kronisk sjukdom, en ovan och otränad sing och songwriter, en glad tjej mitt i livsförändring (och vår bästa löpare) samt två preeteens.
Vi gjorde trots detta en helt godkänd insats. Alla sprang två varv var och Emma tog tre.
13 varv totalt!
Jag JOGGADE båda mina varv. I huvudet hörde jag Rebeccas (zumbainstruktör) HÄÄÄNG I, så det gjorde jag.
Efter ett varv brukar jag bokstavligen klappa ihop. Förra året var vi inte med. Så i år var första gången med Kolloidalt Silver i kroppen. Det gjorde skillnad för jag fick syresättning! Jag återhämtade mig relativt snabbt och kunde gå ut ett varv till i samma tempo. Otroligt! Inte ens då föll jag ihop. Otroligt.
Det låter kanske sjukt att vara så jäkla stolt över en sammanlagd sträcka på 2,5 km...men människor i min omgivning som följt min resa inser att detta borde vara omöjligt sett till hur jag mådde för bara ett och halvt år sedan.

Nu är kroppen öm och matt och dessutom börjar träningsvärken från zumbans magövningar komma med! Men jag tog mig så här långt!

Lika stolt som jag är över detta är jag över barnen som också satsade fullt ut. Och över Emma och Jannica som kommer upp och levererar både varv och umgänge!
Än mer stolthet finns för min fina man som är taggad på en personlig resa med nya mål.
Vi ska in så han får sko sig på rätt sätt och sen kan han köra på! Älskar den mannen!

Nu hoppas jag att huvudet slappnar av lite så sömn vill infinna sig. Natti natti.