Mycket tempo ger bakslag.

Jag borde ha lärt mig det vid det här laget.
I Torsdags tog vi det rätt lugnt. I Fredags kom Samuel, Joanna, Jens och Arwen. Zanna däremot åkte ut till Lalla och Uno.
Det blir lätt stimmigt och lite rörigt när alla är här samtidigt. Dessutom har jag börjat röja ut så att rumsflytt ska gå att genomföra, något som gör det än mer rörigt.
På kvällen hade Motgift förfest på podden, det fick alla snällt rätta sig wfter för det ville varken jag eller Jonas missa.

Ännu senare åkte bröderna och samtliga ungar (även Pontus) och sov hos Samuel.
Jonas och jag lyssnade färdigt på podden innan vi la oss.

Lördagen bjöd på lunch uppe på Kathy Thai. Mor och far bjussade! Efter det började tröttheten komma ikapp.

Blev liggande större delen av Lördagen, utom sista delen av kvällen.

Söndagen var lika utmattad den. Jonas däremot hoppade upp på morgonen och drog iväg med T3 och tränade på K3, körde hinderbanor. Han kom hem blöt, blåslagen men lycklig.
Så nu ska han ge sig i kag med ocr-träning då. Målet är att delta i ett lopp framöver.

Idag är jag fortfarande back. Kroppen strejkar. Jag önskar verkligen att det inte vore så stor energibrist men jag vet att det ger med sig snabbare om jag accepterar läget.
Så här ligger jag.