Det kan inte gå på räls jämt. Nu har vi hållt ett väldigt högt och aktivt tempo i huset med stafett, träning, klädköp till Jonas, läger med Zanna, jag körde Cadillac på cruisingen, Pontus knä, bror med dotter har hälsat på och så vidare. Högt tempo och mycket socialt.
Så det är inte konstigt att jag och barnen är lite smått brända.
Idag brast det och jag rök ihop med Zanna. Det blev inget produktivt bråk alls och vi båda vräkte ur oss fruktansvärt onödiga saker. Det tar ju inte många minuter innan min ångest kickar in och som tur var kunde jag prata med min sessa och be om ursäkt innan hon somnade.
När dessa dagar anländer och det stormar i hela hemmet, då undrar jag hur det ska gå om låsningarna kommer tätare eller om annat tillkommer. För det blir detaljlåsningar och diskussioner fastnar direkt när vi är så här trötta.
Det är väldigt sällan vi tydligt märker av Z aspergers på detta vis. Därför borde jag också tackla det på ett vettigt sätt. Men idag brast det som sagt.
Jag får förlåta mig själv annars går jag sönder. Nu vet min fina tjejja iaf att jag själv är medveten om att jag gick över gränsen. Det är inte ok, men jag är också bara människa.
Utöver detta kvällsinferno så är min cykel kass. Däcket vobblar 😠
Jag ska ordna en egen cykel som INGEN får röra sen. Jag är jätteberoende av cykel eftersom bilen allt som oftast är borta. En fungerande cykel!
Bra dag va? Eller inte.
Nä. Dags att göra kvällen. Imorgon får det allt bli en bättre dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar