Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

tisdag 17 januari 2012

Åh hej...ett pinnhål till.

Det är tur att envisheten bor i dom här generna annars hade man väl lagt sig och dött för ett bra tag sen.

Jag ska strax ta en välbehövlig och likväl VÄLFÖRTJÄNT dusch. Undrar ja just när den var det sistnämnda senast.
För första gången på ett bra tag har jag kännt mig lite bidragande till det här hushållet, dvs mer än att bara göra precis vad nöden och kanske ibland till och med lagen säger.

Jag och barnen åkte fram och skulle gå på apoteket, men sen dom bytte kassasystem på det stället innan jul är det alltid minst 15 pers i kö, minst en nedsegad omgång och oftast en låsning där man i princip kör ut folk för inget går att göra iaf.
Så vi struntade helt sonika i det. Vi följde min mammas uppmaning istäöllet. Vi gick till ICA och köpte go fika. Barnen valde stora och fina cupcakes och jag valde hallon och blåbär med laktosfri grädde. Kör ju GI i så stor mängd jag orkar och kan nu (pepsin kvar men jag ska ta den med...när jag pallar).

När vi hade fikat vilade jag och barnen grejade med lite av vart.
Efter kvällsmaten kände jag en liten strimma energi och då vaknade jag också till och såg hur här såg ut! Ett hem förfaller ganska fort när en jobbar heltid och dessutom har vart sjuk och den andre ligger typ alltid.

Så jag tänkte att jag plockar iaf undan lite...å nu sitter jag här och har klarat av nedervåningen i sin helhet. Det behövdes i både sinnet och rent fysiskt av sanitära anledningar.
Jag är nöjd! Tänker duscha och sen sova gott, så det så.

Steg för steg...babysteg och med risk för bakslag, men jag gråter inte idag iaf.

1 kommentar: