Ja. Igår kom ångesten krypande och den är i full blom idag. Det kryper i mig och jag vill helst ligga i fosterställning och dra täcket över mig.
Varför? Jag vet inte. Det blir på detta vis ibland och jag hatar det.
Det var väldigt länge sedan sist. Så jag misstänker att mörkret spelar in.
Varför? Jag vet inte. Det blir på detta vis ibland och jag hatar det.
Det var väldigt länge sedan sist. Så jag misstänker att mörkret spelar in.
Nåväl. Livet runt mig stannar inte upp och även om jag vill ligga gömd i ett hörn så fungerar inte det med det verkliga livet. Det kanske är tur det.
Dags att fixa kvällsmat till de två finaste barnen som finns. Önskar att maken var hemma...men han jobbar.
Måste hitta en billig dator med. Pontus (familjens) stationära gav upp efter lång och trogen tjänst. Zanna köpte ju en egen plus att hon har surfplattan ifrån skolan. Grabben har inget nu. Får ta mig ork och leta efter det.
Näpp. Mat var det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar