Naket, utlämnande, ärligt, öppet

Bloggen du just ska läsa i liknar nog inte många andra bloggar vill jag intala mig. Här är det en blandning av sött, surt, salt och beskt. Vi är fyra i min familj, fyra högst omaka individer som bakat den godaste kaka som finns, med några av de äckligaste ingredienser du kan tänka.
Ledord: ADHD, aspergers syndrom, ODD, ryggfraktur, diskbråck, kotkompressioner, ME, Fibromyalgi, Utmattningssyndrom, Husrenoveringskaos. Men också kärlek, ömhet, omtanke, respekt, mys, närhet, öppenhet, hjälpsamhet, ärlighet, förlåtande, förståelse.

Vi har livsviljan få ens skulle orka tänka på i ett så komplext läge! Och jag är förbannat stolt över min fina familj!

Varmt välkommen ska du känna dig!

onsdag 21 mars 2012

HEN!

Nu kommer det en variant av djupinlägg igen, jag är ju egentligen en människa sull i åsikter men jag pallar ju inte med energimässigt sett nu  för tiden.
Men idag ska jag lägga lite energi på begreppet HEN.

Har ni hört det? Vet ni vad det är om?
Jag får väl påbörja en snabbförklaring. Det finns människor som inte vill identifiera sina barn med könet som dom föds i. Ni vet, flicka, pojke, hon, han, henne, honom...så istället vill man nu införa ett tredje begrepp, hen, henom.

Och jag är ledsen, men NÄ, nu tycker jag faktiskt det räcker. Snart ska det väl vara tabu att vara en pojkig pojke och en prinsessintresserad tjej.
Jag vet vart debatten hamnar, löner är sämre för kvinnan och hej och hå, men va fan, ska vi inte kunna lära oss att ta för oss där vi själva vill utan att vi ska behöva radera könen för det.

Jag är definitivt ingen vidare feminin tjej, jag skruvar, bygger, kladdar, klarar inte långa naglar, jag gifte mig i svart, hade ingen prinsessbröllopsdröm. Däremot gillar jag att sminka upp mig när jag går ut, men inte för att bli söt, utan för att framhäva lite attityd jag trivs i.

Jag tycker inte saker ska handla om att man ska sluta identifiera sina barn, jag tycker det borde handla om att erbjuda dom valmöjligheter istället. Vill töser karva med knivar i skogen istället för att leka mamma, pappa, barn så är väl det precis lika fritt fram som att grabben går ut med dockvagn.
Låt barnen få känna in sin egna identitet.

Och när det kommer till mina ungar är jag lika fjolligt rädd om det så är Zanna eller Pontus som klättrar högt och tror dom kan flyga. Zanna var mer en pojkflicka fram till fyra år, dvs i andras ögon, mycket marinblått och grönt, inga tofsar i håret och klänning var pest. Vid fyra vände det, hon vände själv och allt i livet skulle vara glitter och glamour. Idag dansar hon balett och showdans men älskar att cykla och klättra likväl. Hon är inte så modeintresserad alls för sin ålder, hatar obekväma kläder och vill kunna röra sig fritt.

Pontus har vart en pojkig grabb sen han började röra sig, han gillar "farliga" saker, gubbar som skjuter, turtles, spiderman, kickboards, skateboard mm. Däremot är han en klädintresserad, medveten liten grabb som bryr sig om hur han ser ut och vill gärna vara välklädd.

Båda två går in i varandras intressen och ger varandras lekar en chans. Båda två har vart med och rivit tapet, möblerat rum, skruvat brädor, gjort sig snygga inför fester, pysslat med glitter och pärlor, byggt lego och allt vad man nu kan tänka sig.

Dom erbjuds möjligheter att få testa, att få välja och att få känna efter själva.
Men jag skulle aldrig....och då menar jag verkligen aldrig, säga HEN gillar det, ditt och datt eller jag ska prata med HENOM.

Vi föds (generellt iaf) till kvinna eller man. Dessa två är båda viktiga för framtiden, det blir inga barn utan att bägge könen faktiskt får existera.
Vi har i regel olika fysik, är byggda för att göra olika saker. Nu passerar vi dom barriärerna som oftast MEN det kan man väl få göra utan att man raderar ett kön?

När ordet kärnfamilj fick en huvudkategori till, nämligen stjärnfamilj, så tyckte jag det var bra, det visade på hur saker utvecklats. Detta ställer jag mig gärna bakom och använder, det är liksom lika ok med en stjärnfamilj där flera trygga grunder finns som en kärnfamilj där man isf stannar för att tryggheten finns där, ingen ska stanna bara för att begreppet finns (och ja, jag har själv en kärnfamilj, men tycker så ändå).

Men att föda ett barn och inte få välkomna det för den som han/hon verkligen föds som, utan det ska hymlas, tystas och gömmas för man tror att folk ska dömma barnet pga kön...det anser jag är idiotiskt. Om människor faktiskt gör så, väljer att dömma ut människor pga av kön, ja då kanske man borde ta och försöka förändra saker där istället, inte gömma oss från den kropp vi faktiskt föds i.
Könet sitter inte i saker, färger, käder eller annadra saker som yrken osv...men vi föds i regel med en snippa eller snopp...och hur det än är så utgör dom kroppsdelarna sina egna funktioner...

Jag är född kvinna, jag har burit barn och vet ni, jag hatar prinsessleksaker...fast jag har en dotter...men jag tar inte ifrån henne det valet ändå. Det kallas människans fria vilja och val.

Här kommer nu en bild på mina kottar i daffedressar...lägg väl märke till hur snygg mig grabb är i RÖTT, något som han faktiskt gärna har på sig och tycker är snyggt...och han FÅR det, fast det är en HAN, inte en HEN.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar