Den häringa datorn får inte mycket tid :-)

Jag har väl mentalt sakta tagit mig tillbaka lite, för jag känner inte så stort behov av varesig facebook eller mailer eller andra sidor heller.

Kaninerna är en anledning till nerstresset. Ja jag sa kaninerna, inte kaninen.
Jag ville Sally så himla väl så jag hämtade upp en 12 veckor ung dam från MiniZoo (dom hade ett litet överskott nämligen!)
Den lilla tjejen fick namnet Bella och hon är en blandning av löwen / fransk vädur.
Dck är hon en bitsk och hetlevrad bebis och Sally är så skygg...så Sally blev inte alls så glad som jag hade önskat henne.

Men i det här huset sätter vi inte bara in djur och skiter i dom, alternativt ger bort dom eller kastar ut dom så just nu bor Sally på sin älskade nerevåning som hon förderar och Bella den lilla busen får springa på 2 våningar. Båda två släpps dessutom ut på grönbete i den lilla hagen jag gjort samt får komma ut på kvällskvisten och röra sig lite fritt i vardagsrummet...på mattor som dom inte lämnar hahahaha.

En annan anledning till att jag stressat ner är Jonas. Han har ju vart hemma nu i 2 perioder och då lugnar jag mig per automatik. Jag skulle verkligen behöva honom i större dos ;-)

Pernilla och Anders. Ja hur ska jag ens förklara. Skrattar och gråter, ser svagheter och styrkor, acceptans och hjälpsamhet...osså PRUTT på det hahahahaha

Söta Emma har vart i Spanien, men jag hoppas snart på dejt ;-)

Jag försöker vila i tid, andas djupt och se glädjen i mina barn och min man. Mina barn, ja jag kan väl inte direkt säga att dom sänker min puls för det vore en lögn, men dom ger mig så oändligt med annat i livet och deras syfte är INTE att läka min sargade kropp!

Huset. Ja detta hus, huset som jag velat riva, bränna ner, spotta på, skrika åt...det har börjat ta sin form igen. Vi stängde ju helt av, vi dog mentalt och pallade fan inte med det mer. Men nu har Jonas fått hjälp, jag har hämtat virke och tänkt till och Anders har vart här och grejat med Jonas och sakta men säkert kan vi stryka saker från renoveringslistan. Inga nya saker, bara färdigställande, en sak i taget. För var skruv som sätts på plats så lugnar sig min hjärna och jag sänker stressen i mina spända leder.
Färdigställande, inget nytt, bara bli färdiga...slutföra, sätta punkt!

Ja jag vet "man blir aldrig klar" MEN man måste inte heller ständigt ha projekt. Den insikten har kostat både blod, svett, tårar och vänskap...tack och lov strök inte familjen med i det raset...men det kunde blivit förödande.

Vet Ni hur mycket roligare det är att leva än att pressa sig tills man brister?
Jag har smakat lite på den varan, jag har verkligen inte tagit hela begreppet i min famn, men jag är iaf aktiv i att förändra saker.

Snart blir det bebis här igen med, den 15 september för att vara exakt. Och de små sängarna står klara och utrustningen finns....vi fick så fina bäddar av Nillan <3

ja så ser livet ut, rutin i vardagen, guldkorn i sanden och steg för steg lever jag ännu...