Jag har ingen bra dag idag.

Varken psykiskt eller fysiskt. Idag vill jag bara få bädda ner mig och sova med täcket över huvudet. Men Jonas är på jobb och jag har ju mina kottar att se efter, så det lär inte hända.

När jag blir så här urlakat trött så blir jag förbannad. Inte på mig själv numera egentligen, men jag vill så innerligt orka göra alla saker som behöver göras, inte för att jag måste, utan för att jag faktiskt VILL!

Och utan ens en uns paranoia så kan jag säga att jag VET att det finns individer som ser mig som lat, som arbetsskygg, som en myglare som fuskar till mig diverse bidrag och att jag har fejkat till mig mina anhörigas diagnoser. Om bara en av dessa skulle prova att leva mitt liv rätt igenom tror jag nog att det skulle kvävas rätt snart det där snacket.

Jag vill inget hellre än att börja jobba igen. Få tjäna mina egna pengar, få tjäna MER pengar, slippa att be om lov för att få ta semester eller genomföra en större aktivitet.
Jag skulle önska att vi i stundens hetta bara kunde ta oss för saker vi vill, men det fungerar inte för Zanna.
Tro mig, jag hade hellre bara fått vara "som alla andra".

Men nu är vi inte det. Och jag är inte i mål än. B12 hjälper men vad det verkar så sög jag ur depån bara på 5 dygn över påsk. För nu är jag sådär jobbigt komatrött och låg igen..

Jag har dagar som är fulla i acceptans, då jag har insikt och viljan att jobba mot ett liv som är stadgat och fungerar likt en klockas takt, sen har jag dagar som idag, då jag egentligen bara vill kasta mig iväg på något äventyr, eller bädda ner mig i ensamhet och tystnad och bara behöva tillgodose mig och mina egna problem och behov.

Jag ångrar inte för en endaste millisekund mina barn eller mitt val av make, det kan ni gensat sluta fundera på, men jag kan straffa mina tankebanor för jag klivit in i deras liv och gjort dom alla beroende av lilla klena mig. Dvs jag ser mig själv som en börda, oavsett hur jag vänder och vrider på mitt liv.

Jag längtar så efter att få vara en del av mitt egna liv, som det är idag orkar jag knappast det.
Och när jag helst av allt bara vill somna och få sova till jag inte kan sova mer, då är motivationen till annat väldigt långt borta.

Äsch, jag drevlar. Ha det gott folket.