Ja, vet Du det?
Det är nämligen så att jag har kanske inte 100 fina vänner längre men jag har banne mig de finaste vänner man kan ha, så det så. Jag har också en snygger, sexig och trogen man som jag älskar av hela mitt hjärta. Ja det svajar som en mast i storm ibland men efter 12 år kan man inte förvänta sig mirakel. Mina barn, dom är finast av alla barn, det bara är så <3 Oh sen är det resten av min familj och svärfamilj, Ni förstår inte vidden av lojalitet i den här släkten...dom är helig mark....nu och för alltid.
Jag är VÄRDELÖS på att hinna med att höra av mig, den som far mest illa av det är älskade Nillan eftersom hon har svårt att förstå att hon är accepterad, fin och så välkommen att bara komma ändå...och det är Anders med.
Nillan och jag vi delar passionen för våra vampyrer och annat galenskap och jag ser henne som en av "de mina".
Emma har lärt sig att komma, kliva in och förse sig och mig. Hon är liksom en familjemedlem och både jag och Jonas tycker om henne hjärtligt. Hon kan mig så väl nu, med mina brister och fel och galenskap. Hon delar min passion för revy och förstår min galenskap med att spela instrument. Hon är också min handbroms.
Michael då...som på ett underligt vis virvlade in och snörpte mitt inre...på ett sätt jag normalt kan känna för tjejkompisar, lite mer, lite intensivare. Det visade sig att han är en underbar spjuver, han liksom bara hör hemma här...inte bara hos mig utan med Jonas och barnen och på ett bananskal med Emma <3 Min euforiska nästan spirituella känsla som vällde över mig hade en mening tror jag, meningen var Emma...deras aura är sjukt stark bredvid varandra.
Det här är min nuvarande kärna, kärnan jag lägger min tillit till, bygger upp mig med hjälp av och som jag vill finnas till för när livet svajar för dom.
Saker kanske verkar gå undan här och ja...ofta gör dom det. Men min kärna är alltid välkommen, kom och gå som barn i huset, jag vet att ni finner er i och förstår om jag är liggande, men jag ser er aldrig som störande eller ovälkomna.
Ni är värdefulla och älskade, var och en av Er. Jag är dålig på att hålla råden, höra av mig och hålla igång, men mina ord står jag för. Nu finns dom på pränt. Kom också ihåg att här kommer vi som vi är, duger som vi är och ingen ska behöva göra sig till för att räcka till, acceptera och respektera våra likheter och olikheter i "Lustiga huset", likväl som våra normaliteter, onormaliteter, abnormieter, logik, ologik, diagnoser och sjukdomar...då kan vi skratta oss igenom var bagatell eller vart krig som hoppar på oss.
Nu kryper jag ner bredvid världens finaste make <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar