När ingen vet...

Det är lite kaos i skallen på mig. Jag kan inte skapa den ordning jag behöver och jag rör till det och är luddig för tex Zanna som behöver att jag orkar vara tydlig.
Jonas jobbar och sliter och sjäkvfallet är även han helt slut. Mellan varven hittar vi dock tid för varandra och kroppen törstar efter mer. Mycket vill ha mest.
Somnade med ett riktigt intensivt migränanfall...det sa pang och var igång. Mediciner bet inte och jag la mig med en iskall , blöt sommarhatt för att inte kräkas. Vaknade nyss och kan inte somna om.
Emma har skänkt massa energi i några dagar och tur är det då kontot där är övertrasserat sen ett tag. Barnen njuter av värmen och det är bra.
Det jag skriver nu lär väl feltolkas men det får stå för läsares tolkning.
Jag känner samhörighet och glädje med Michael. Han får mig att tänka i lite nya banor...sår små frön av inspiriation och gör att jag ler. Allt sker i nuläge över chatt och hans härliga karismatiska peronlighet ger mig lite kämparlust.

Så, nu kan det speckuleras vad som menas med det. Jag kan dock ge ett par ledtrådar...gift, älskar Jonas, början på stark vänskap som jag hoppas blir livslång och utan missuppfattningar från omgivningen. Lek med musik, älska nyfikenhet i texter. Att få le. Kärlek går åt olika håll på olika sätt. Jag älskar Jonas. Han är min kärlek i livet...han och våra barn.
Jag älskar familjen....bröder, ungar och föräldrar.
Jag älskar vänner, Emma specifikt...för hon har fullständig översyn med hur min kropp håller på.
Och sen Michael då. Helt färsk i mitt liv...men med en intensitet jag inte kan neka...lekfullheteten. Jo jag kan redan säga att han hamnar där...under att älska någon. Allt är inte så svart eller vitt. Ibland bara vill livet ge och jag tänker ta emot och vara ärlig från början. Relationer handlar om så mycket...kärlek med.. starkast är självfallet min livskamrat och våra barn <3 men ju mer kärlek man kan ge och våga ta emot...ju ljusare blir ens tillvaro.