Rörigt likt en plockbuffé!

Vardagen har anlänt, ja den är här och den tog sats på en språngbräda för att liksom explodera och spränga bort ett lugnare tempo.

Jag har börjat om med mina b12-injektioner, eftersom jag hade slarvat under semestern så fick jag börja om med boost, 10 injektioner på 3 veckor...tjohopp.

Pontus har börjat skolan. Han trivs bra men är väldigt gapig och förmodligen också tröttare än han vill erkänna.
Zanna vandrade upp till tredje klass och bytte över till stora skolgården. Hon har redan fått smäll en gång.
Förra terminen pausade jag allt vad strid hette med skolverksamheten. Vi gjorde med hab en ny planering för ytterligare struktur hemma och jag jobbade aktivt med att installera den här hemma istället. Jag behövde en paus från evk och allt vad det innebär.

Här om dagen berättade dock Zanna att hon hade fått smäll igen, ett slag och en spark för att vara mer precis. Jag har inte hört ett skit om detta från skolans håll även om Zanna själv säger att hon har pratat med ena läraren.
Jag åkte till hab och skulle prata med psykolog och sjukgymnast inför Zannas kommande djurterapi. Vi halkade (av självklara anledningar) in på Zannas skolgång och jag överdriver inte om jag säger att hab är djupt oroade över Zannas framtid.

Dom anser också att det är dags för en anmälan på skolan, att Zanna behöver få göra ett BECK-test för att utröna hur hon egentligen mår och psykologen erbjöd sig att göra detta innan LSS-stormöte som infinner sig i November.

Jag kontaktade sedan under eftermiddagen en av Zannas klassföreståndare, jag bad om en evk innan stormötet vilket ordnandes och jag förklarade krasst att jag förra året inte ens orkade kommunicera med skolvärlden utan istället skyddade Zanna med fulla medel här hemifrån.
Dom hade uppfattat det som att jag tyckte att allt var bra?!

Gick igår också igenom samtliga protokoll från skolans alla möten och blev mörkrädd över de förslagna åtgärderna kontra vad som verkligen uppfyllts i praktiken!
Detta kommer jag också trycka på under nästa evk.

För övrigt sover vi numera på tempur, något som min rygg tycks älska, den samarbetar mycket mer under morgonen och jag skulle önska att alla som lider av fibromyalgi med tillhörande ryggskelettskador kunde få råd med en sådan madrass.

Jag har börjat samla studenter från 1999 Lövängsskolan på facebook, planen är att få till en återträff innan årets slut.

Nästa Lördag vankas det bröllop och det ser jag fram emot. I Oktober blir det ett 35-årskalas som jag också ser fram emot!

Jonas jobbar igen och det går bra. Semester är skönt men han trivs bäst med rutin. Huset har det börja rulla på med så sakterligen igen...mest pill och plock kvar, det är tidsödande nog men en sak i taget.

Tja det var väl en uppdatering i sumering om min tillvaro, det är lite småkaos igen och därmed är jag tröttare än vanligt...men vi lever, andas och älskar :-D